Hen party and Stag party

Det gäller att vara utrustad med både tålamod och uthållighet om man är kille och ska gifta sig på Orkney. Tjejerna verkar gå hårt åt dessa killar. Den här killen var fastkedjad och bunden i ösregnet vid denna stolpe och vad han har fått över sig törs jag inte ens gissa på. Men han såg glad ut ändå.

Tjejernas fest var lite mer högljudd. De visslade i visselpipor och slog med pinnar på flaket.

Å så lite pojkar med deras leksaker.

Ingen leksak, men det var gott om sådana här små promenadmoppar på  Orkney. Kanske lite för gott om dem för en del skulle ha mått bra av att gå istället.

Röda fortet i Agra.

Röda fortet i Agra är även det ett måste om man är på plats, så vi styrde kosan dit.

Finns det en sevärdhet i Indien så finns det även hundar där.

Inte bara en utan flera.

Det regnade när vi skulle dit, men vad gör det med lite regn det var ju varmt i alla fall.

Röda fortet är byggt av röd sandsten. Det började byggas redan 1156 och var från början bara en militär anläggning men har sedan förändrats och byggts om flera gånger. Mogulhärskaren Akbar var en av de som byggde vidare på fortet (år 1565) och det fungerade som ett fort ända tills hans barnbarn Shah Jahan började bygga om det så att det mer liknade ett palats och innanför de dubbla halvmåneformade murarna växte det fram något som mer liknade en hel stad. Muren är 20 meter hög och det sägs att på den tiden simmade de krokodiler omkring i vallgraven. Tyvärr fanns det inga kvar nu.

Vi traskar in genom den pampiga porten.

Vi går förbi Jahangir Palace som var bostad för Akbars fruar. Framför det står Haus-i-Jahangiri som är en stor skål som är huggen i ett enda block av granit. Det var förmodligen ett badkar.

Regnet fortsätter att strila ner och folk söker skydd lite här och där.

De som inte flyr regnet är de pigga ekorrarna.

En kille kommer raskt fram när han ser att vi är intresserade av dem och lockar ner ekorrarna med lite mat. Han ger också mat till en i vår grupp. Snällt tycker vi, men när vi ska gå vidare vill han ha förstås ha pengar.

 Regnet fortsätter och det ser lite kul ut med allt folk som smyger utefter kanterna.

Har man paraply kan man gå var man vill, men det är lite svårt att vingla omkring med kameran under paraplyet.

Här finns snillrika anordningar för vatten.

Vi fortsätter vår vandring inne i det stora fortet.

Om man kikar ut genom öppningarna till höger, i bilden ovanför, så har man utsikt ut över Taj Mahal.

På vår fortsatta vandring kommer vi till Diwan-i-khas  den platsen där Shah Jahan hade sina privata möten.

Här kan man få en inramad bild på Taj Mahal.

I det här huset, med det gyllene taket, lär Shah Jahan haft sitt sovrum.

Musamman Burj är platsen där Shah Jahan satt fängslad i åtta år, av sin egen son. Han kunde trösta sig med att ha fin utsikt mot mausoleet där hans älsklingshustru låg begravd. Han lär ha avlidit där.

På toppspiran på Taj Mahal fanns det en halvmåne, här finns det en annan prydnad. Lite mer levande och även rörlig.

Anguri Bagh var trädgården för de kungliga damerna, här odlades det både druvor och blommor. Här kunde de ströva omkring fritt utan insyn.

Nu har det slutat regna och inte kom det så mycket så att det ens blev fuktigt nere i vallgraven.

Dags för oss att avsluta vår vistelse i Agra och i Röda fortet.

Vi drar oss mot utgången och ser att det jobbas fortfarande här.

Vid bankomaten.

När några behövde besöka bankomaten och ta ut pengar så krånglade den och jag fick en liten stund för att ta några bilder på livet i Agra.

Är det här det som kan kallas diversehandel, ett digert sortiment har den butiken.

Det händer lite av varje den stunden vi väntar på de med bankärenden. Brödförsäljaren passerar.

Grönsakshandlaren kommer förbi.

Potatis eller om det är lök som ska levereras.

En lite annorlunda cykel som trampas med händerna.

Fint klädda flickor kommer förbi, kanske lunchrast på skolan.

En bräda ska levereras och en blick på de snygga tjejerna hinns med.

Mer folk i färgglada kläder vandrar förbi mig.

En häst i full fart kommer också.

Ett lite ovanligare fordon tuffar förbi. Tror att det är en sådan manick som de pressar saft ur sockerrören med. De brukar stå i gathörnen och sälja till förbipasserande.

En buss av det inte helt moderna slaget.

Hittar en gatukorsning där det är något rörig trafik.

Några skolbarn på väg hem från skolan. Jag skulle inte våga cykla där.

Navkapslar var populära att dekorera fronten på bilarna med.

Oljedunkar på väg någonstans.

En däckverkstad.

När alla var klara med sina pengauttag så tittar vi in på ett ställe där de slipar olika stenar och tillverkar vackra saker i marmor. Stensliparen verkar kunna sitt yrke utan att titta på vad han gör för han är mer intresserad av besökarna som kommer in än att hålla koll på det han slipar. Han håller slipstenen i gång genom att röra pinnen fram och åter.

Här ett exempel på vad de tillverkar.

Vi fick testa att rista in våra namn i den hårda marmorytan.

De små bitarna som slipas, fogas in i marmorn för hand och det används samma hemliga "lim" som användes för att sätta fast marmorplattorna på Taj Mahal. Ett tuff jobb att karva ur marmorn för att få dit de små bitarna, mannen här visade sitt finger och det var alldeles platt där han höll det mot verktyget. Ett sådant mormorbord skulle inte vara så dåligt att ha i trädgården här hemma, tyvärr lite för tungt att ta med i handbagaget.

Inte för att jag vill sticka huvudet i sanden eller doppa det under ytan för att slippa se hur en del lever på vår jord, snarare tvärtom, men det är dags för lunch för oss och för att klara oss mot montezuma's revenge så styr vi kosan till ett närbeläget hotell och slår oss ner vid den stora poolen. Intressant hade det varit att våga testa något av alla gatustånd men eftersom det inte är sista dagen på resan så är det bäst att låta bli.

När lunchen var avklarad började det regna och i det regnvädret beger vi oss till Röda fortet.

Traktorer, traktorer, traktorer och lite Seskarö.

Seskarö är nog mest känt för Hungerkravallerna 1917, det finns också en sten som är rest som ett minnesmärke om kravallerna, den har inskriptionen "Brottet var hunger". Fast jag tog en bild på Seskaröbron istället för stenen...

...och det skimrande havet.

Vi lämnar Seskarö och åker mot Överkalix istället, i Svartbyn blir det ett stopp. På håll ser det ut som en parkeringsplats vid någon stormarknad eller nästan som vid en husvisning i Bromma. Ser när vi kommer närmare att det inte är bilar utan traktorer.

Det är mängder av dem.

Vi har hamnat på Traktormuseet, här finns ett 100-tal traktorer och även lite annat i maskinväg att titta på. Vi går runt en stund och tittar.

Många av traktorerna är i kördugligt skick och här finns ett 30-tal olika modeller, den äldsta från 1929.

Bamse ser riktigt söt ut.

Även en Porsche hittar vi här.

Det är inte bara traktorer, en del stora maskiner står här också.

 Lite gömd bland buskarna hittar jag en snöskoter.

Den sötaste bland traktorena tycker jag att den här lilla blå är...

...med Bullens varmkorv på avgasningsröret.

Lite detaljer.

Pilen på taket pekar mot Överkalix och dit tänker vi bege oss nu.