Petters brygga och stavkyrka

Vi lämnar Trollhättan, tar en sväng förbi fallen som just då inte är några fall. Vatten är dyrbart och sparas på tills det behövs till el. Så några bilder på de torra fallen blir det inte, de får symboliseras med en bild på en bild av fallen. 

Första stoppet vi gör är vid Gräfsnäs Slottspark. Den parken har en lång och spännande historia från skilda epoker. Den har varit en praktpark i barockstil och även en i klassisk engelsk stil. Tyvärr fick parken förfalla efter att slottet brunnit ner i tre tillfällen med 100 års mellanrum. 

Från början var det här ett praktfullt slott med vallgravar, torn och vindbrygga byggd i svenskfransk renässansstil. Nu är det endast en ruin, vallgraven är torrlagd. Det byggdes under mitten av 1500-talet men övergavs under slutet av 1800-talet. 

Den senaste som bodde på slottet var en fiskare som hette Nils Andersson, han betalade hyran i fisk. Efter hans död använde traktens ungdomar slottets gästabudssal för fest och dans. Prästerskapet såg inte på det med blida ögon så taket revs vilket var början till det totala förfallet. Numera vårdas det som finns kvar av slottet av Alingsås kommun.

Finns en hel del myter och sägner om Gräfsnäs slott som skapats och levt kvar i generationer. En av dem är om en kvinna som jobbade i tegelbruket med att älta murbruk, alltså trampa lera med bara fötter. Hon hyste av någon anledning agg mot släkten Lilliehöök-Leijonhufud som var ägare till slottet på 1500-talet. Kvinnan ska ha utlyst en förbannelse om att ingen ägare skulle besitta slottet i mer än tre led och slottet skulle brinna tre gånger med 100 års mellanrum och efter det skulle slottet förbli öde i all evighet. Spådomen har tydligen slagit in. 

Hit till Gräfsnäs kan man åka tåg under sommaren, då det inte är brandfara så är det ånglok som drar vagnarna.

Där vid vägen kan man nog plocka smultron om de inte torkat bort, lär bli stora smultron för så här stora smultronblom kan jag  inte påminna mig att jag sett förr.

Strax efter Alingsås ser vi en skylt om en stavkyrka. Har vi kört fel, för dessa kyrkor brukar vi se i Norge. Har inte sett någon i Sverige förut, det måste undersökas. Vi svänger in och kommer fram till Hedared stavkyrka, på en skylt läser jag att det är Sveriges enda bevarade stavkyrka. Inte så konstigt att jag inte sett någon annan i Sverige om det här är den enda.

Som de flesta kyrkor numera så är även den här låst så vi kan inte gå in.

Vi får nöja oss med att titta utvändigt.

Vi tar sedan en sväng in till Borås, stan är känd för sina väggmålningar och några av dem vill jag se.

Tar en liten sväng på stan också, men det är skolavslutningar och studenten den dagen så stan är knökfull med folk och dessutom är et någon som grillar lite väl häftigt på en balkong, så häftigt att det blir brand och de centrala stadsdelarna utryms. Lika bra att åka vidare.

Pausar vid Viskan en stund.

Sedan styr vi kosan mot Petters Brygga. Funderar fortfarande på hur det kommer sig att Google maps satt ut den som en sevärdhet värd att besöka, fick inte heller någon förklaring över varför den heter just Petters brygga. Vet i alla fall att folk åker hit för att bada, stränderna intill är tydligen långgrunda och här kan man hoppa från den här bryggan direkt ut på djupt vatten.

En ganska vinglig spång leder ut till bryggan, jag lät bli att gå ända ut. Ska inte ha några fler brutna fötter nu.

Fint var det, så vi passade på att ta vår lunchpaus och det såg ut som om även måsarna gillade att luncha där.

En del nötboskap betade runt omkring, några tyckte tydligen att det var kul att kolla in turister. De kom i långa led.

I min värld är de alla "kossor" men vid närmare koll så tror jag att det här är kvigor.

De är mer nyfikna än klappvänliga, ingen kommer riktigt nära. Men när de studerat mig en stund går de tillbaka till ängen.

Vi lämnar bryggan och "kossorna" för nu är det inte långt kvar till vårt natthärbärge, Kvarnen.

Lite Helsingfors.

Dags för lite Helsingfors, med betoning på lite.

Blev lite snopet med den hamnen för då resan bokades skulle vi gå till Kotka. Har aldrig varit i Kotka förut och läste att det var en fin stad. Men dagen före avresa ändrades resrutten och det blev Helsingfors. 

Där har vi varit många gånger, så i värmen som var den dagen nöjde vi oss med en lite promenad utefter havet.

Satt i solen och bara hade det lite bra. 

Bastu och Finland är nog nästan liktydigt. För i Finland, ett land med ca 5.5 miljoner invånare, finns det faktiskt närmare 3 miljoner bastur. I snitt innebär det ungefär 1.8 bastur per invånare. 

Löyly betyder "de varma luftströmmar som uppstår då man öser vatten på heta bastustenar", men Löyly är även namnet på en bastu i Helsingfors. Jag vet inte om det är världens största bastu, men den är stor med sina 1.800 kvadratmeter och  tre separata basturum, vilka har direkt kontakt med havet för ett dopp. 

Blir man hungrig så finns det restaurang också.

Såg en söt liten stuga vid strandpromenaden.

Vi hade en liten bit tillbaka till kryssningshamnen, de här fartygen lägger inte till lika centralt som Finlandsbåtarna gör.

Återvänder till vårt fartyg efter en promenad i solen och tänker ta en kopp kaffe på rummet. Fast där var det visst någon som inte tänkt till riktigt. 

Fast vår trevliga och omtänksamma hyttvärdinna  har skapat ett litet sällskapsdjur till oss.

Fartyget far iväg mot nästa hamn, men jag undrar just vad de där molnen varslar om för väder.

Efter ett tag får jag svaret, ingen storm men en rejäl hagelskur får vi.

Strandpromenad

Efter en god frukost lämnade vi den underhållande fågeln och tog en morgonpromenad på stranden.

Det är varmt, väldigt varmt så promenadtakten är inte speciellt hög men tillräckligt för att bli svettig. Ser ut som om vi ska få ett litet svalkande regn.

Några fåglar är ute på jakt efter lite fisk till frukost.

Den här pelikanen ser ut att ha siktat något gott. 

Fast det verkar som om någon annan fått fatt på fångsten.

Det finns spår i sanden, någon har gått här före oss.

Den reumatiska sjukdom som jag nyligen fått, begränsar mig något så ibland måste jag sätta mig ner för att vila lite. Jag hittar ett nedfallet träd där jag kan sitta och vila medans maken går vidare.

Men då kan man passa på att titta på det lilla runt omkring. En liten spindel hoppar runt på trädstammen.

Här får jag också svar på vem som gjort spåren i sanden. Det finns en hel del små, små krabbor på stranden, men man ser inte så mycket av dem för de gräver ner sig i sanden.  Gräver små hålor och kastar upp sanden i ett dekorativt mönster.

Krabborna är väldigt lättskrämda och bara jag rör mig det minsta så försvinner de ner i sin lilla håla.

Vips så är de borta.

Jag har vilat klart och maken kommer tillbaka.

Och vi fortsätter vår promenad fast nu åt andra hållet. Regnet som såg ut att vara på gång, det ångrade sig och det blev en till solig dag.

Besök i byn Tortuguero.

Dags att göra ett besök i den närbelägna byn Tortuguero. Trots att det bara finns båtväg dit så är det ingen ö utan byn ligger på en landtunga som sticker ut mellan kanalerna och Karibiska havet.

Dit åkte vi båt, såg den här familjen ute på paddeltur och visst var det bra att flytvästarna räckte till de vuxna ändå.

Tortuguero betyder "place of the turtle" och fick sitt namn då hundratals gröna sköldpaddor återvänder hit och lägger ägg, vilket havssköldpaddor alltid gör, återvänder till platsen där de föddes för att fortplanta sig.  Trots det namnet så var vi inte iväg för att titta på när sköldpaddorna kom upp. Man fick inte gå dit på egen hand, de var rädda att turisterna skulle skada sköldpaddorna och dessutom fick man inte fotografera och inte ha någon belysning.  Kändes inte motiverat att lägga pengar på det, fanns så mycket mer att se.

Här i byn kunde man hyra gummistövlar för att vandra ut i de blöta områdena och hoppas på att få se jaguaren. Chansen till ett sådant möte var inte stor i alla fall inte då en grupp kinesiska turister, som inte var direkt tysta av sig,  gick iväg på spaning.

Stöveluthyrning

Vi tar en promenad i byn istället för att jaga okända djur.

Men en liten krabba träffar vi på.

Med sådan här tomt så behöver man inte bekymra sig så mycket över gräsklippning inte för att vattna gräsmattan heller.

Ser ganska så skönt ut.

Huvudgatan i Tortuguero.

Lite av vad som fastnade framför linsen då vi vandrade genom byn.

Väggmålningar är det gott om.

Sopsotering.

Huvudgatan igen.

Vid de här målningarna stod det en samling folk och tittade upp i träden, Klart man blir nyfiken då och vill kolla in vad som händer där.

Gissningarna var många om vad som rörde sig uppe i trädtoppen, först var vi väldigt säkra på att det var en apa som klättrade där, men den var lite för stilla så det var nog en sengångare. Men till slut såg vi att det var en jättestor grön leguan.

Den har hittat en riktig guldgruva till skafferi. Bara att sträcka ut sig lite och greppa en ny frukt,

Utedass, eller kanske en offentlig toalett.

Gungställningen behöver sig en liten ansiktslyftning.

Vi tar en sväng ner till havet också.

Skummet yr i vågorna.

Tillbaka till till vår lodge tar vi en promenad genom skogen. Träffar på några riktigt stora gräshoppor.

-Åh, nej inte fler turister som ska fotografera mig.

Myrorna har en autostrada över vår stig, de sliter rejält med bladen de bär på.

Tilda hittar ett hjärta.

En fjäril som vilar.

                                                          -föregående-                 -nästa-             

Strosa på Rabida

Välkomstkommittén på Rabida är några strandskator.

På en sten sitter en härmtrast och kvittrar. 

Stora delar av ön är bevuxen av de grå träden som ser helt döda ut, lite svårt att tro på att de vid nästa regnperiod vaknar till liv igen och grönskar för full.

En liten ödla kikar lite nyfiket på oss.

Jag kikar ner från de branta klipporna, där nere simmar ett stim tonfisk, de blänker under ytan.

Havet bjuder på ett underbart ljus i dag.

Det prasslar i en buske nära mina fötter. Nu är det jag som kikar nyfiket in bland det torra gräset och riset.

Se där, några Galapagosduvor pickar omkring i riset. 

Den här utsikten har jag svårt att se mig mätt på.

Även de grå träden är fascinerande. 

Tillbaka nere på stranden möts vi av några sjölejon.

Den här passar på att visa upp sig inför våra beundrande blickar.

Helt orädd patrulerar den omkring. Vi måste hålla ett säkerhetsavstånd på tre meter från djuren,  men det bryr sig djuren inte om.

Jag tror att den bevakar sitt revir. Men den såg inte oss människor som något hot och körde inte bort oss.

Fast det var väldigt jobbigt, måste nog sova lite.

En sista titt på de grå träden och den gröna växtligheten nere vid stranden. De gröna är växter som kan avsalta havsvattnet och tillgodogöra sig vatten därifrån.