Bokskog utan bok.

Hej! Nu är jag här igen.

Så här trevligt blir man hälsad på när man åker ut till Vålösundet vid Vänerns strand. Det är strax utanför Kristinehamn. 

Vi har lämnat Grythyttan, passat på att besöka Loka.

När vi sedan kommer till Kristinehamn är det dags för en bensträckare. Nere vid Vänern tar vi en liten promenad, det känns uppiggande när man suttit stilla länge. Där på långt håll ser man den 15 meter höga Picassoskulpturen. Det är en av världens största Picassoskulpturer.

Den här jordkällaren var inte lika betittad, men den såg lite ut som en skulptur nu när tidens tand skapat om den.

Nästa stopp blir i Sjötorp.

Där passar vi på att titta på slussen. Här var det väldigt lugnt, inte en båt i sikte som ville slussa.

Lire senare ser vi en skylt som visar till Surö bokskog. Jag har läst tidigare om att det ska vara en liten bokskogspärla vid Vänerns vackra strand. Det måste ses tycker vi.

Bokskogen sägs vara planterad på 1700-talet. Några av bokarna bör därför vara 300 år vid det här laget.

Vi promenerar iväg för att se på bokskogen, går och går, kommer till stranden och vänder åter för det var då inte mycket till skog av bok vi kunde se. Får i alla fall syn på några träd, men inte en hel skog.

Känns lite som vi inte ser skogen för alla träd.

Förmaningar på ett trevligt sätt.

Men vi hittar ett bord nere vid Vänerns strand där vi kan äta vår lunch, i skuggan under en al.

Vi har nu kommit till Trollhättan.

Checkar in på mysiga Hotell Bele som ligger mitt i stan. 

Där blir vi bjudna på eftermiddagsfika med hembakt, så gott och trevligt.

Vargaklämman och Forsvik

Mysigt att åka grusväg men när det är så här torrt som det den här sommaren dammar det en hel del.

Strax efter Fagertärn träffar vi på en Vargaklämma.

Förr i tiden fanns det mycket varg i dessa trakter och befolkningen upplevde det som ett stort problem. Vid de så kallade vargskallen jagades vargen in i vargaklämman, där fastnade den antingen i ett fångstnät eller blev kvar där inne för gott. Det är sprickor och stenblock som har bildat dessa gångar i berget och den samanlagt längsta gången lär vara nästan 20 meter. Jag litade på att det var riktigt och vågade mig inte in för att kolla även om det hade varit lite lockande med tanke på att där inne kan det ligga kvar snö och is långt in i augusti.

Skogen växer tät runt omkring. En hel del blommor finns det också.

I den här kompakta sommarvärmen är nätt och jämt att grässtråna orkar vaja mer en ytterst lite.

Vi fortsätter färden och hamnar i Forsvik. Här träffar vi på en av slussarna i Göta kanal. Det är ganska kul att titta på när det slussas.

Varierande klädstil, jag tror att en av de på bilden svettades en aning.

Det är inte så lätt att slussa när det står så många och tittar på, Hugin hade inga problem men motorbåten längst fram såg nog inte så vacker ut då den gick därifrån. Dessutom såg jag att den hade varit och buffat mot något även på andra sidan.

Lunchpaus vid Bjurbäckens slussar.

Kanalen och slussarna här byggdes vid mitten av 1800-talet för att man skulle slippa omlastning av sjötransporterna vid Bjurbäcksälvens forsar.

Kanalen öppnades för trafik 1857 och rekordåret 1872 passerade här 1.369 ångbåtar och 3.243 pråmar.

Sedan kom järnvägen och 1874 försvann frakttrafiken på kanalen i snabb takt.

Men här är vackert och fortfarande slussas det lite  fritidsbåtar. Många kommer hit för att njuta av den vackra naturen och en fika vid slussvaktarstugan är inte helt fel. Stugan är från 1800-talet och byggdes troligtvis i samband med att kanalen byggdes.

Vi passade på att ta en lunchpaus här, fick nybredda smörgåsar men avstod från de där som man får kalla vad man vill trots att de såg så goda ut.

Tvätten var redan avklarad så vi behövde inte hjäpa till med den utan rullade vidare på vår färd.