Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Mera silverbladsapor.
Aporna var så charmiga så jag tar lite fler av dem. Den lilla ungen var mest charmig av dem. Här sitter den i mammas trygga famn.
Hela gänget på rad poserande på favoritplatsen.
Det finns apor överallt, en del sitter och gungar i träden.
Har man fått fatt på en godsak så gäller det att hitta en egen plats för att få ha det i fred.
-Men mamma, jag kan väl få smaka.
En av de lite större aporna lyckades jag lura att titta på mig och samtidigt ta en bild. Undrar vad det var som gjorde att de vände bort blicken hela tiden då jag tittade genom sökaren i kameran. Fast det är ju klart då jag tittade genom den så såg det ju ut som om jag vände bort blicken.
Hittade en skön lirare med avslappnad stil.
-Men mamma där ser du jag är inte för liten för att äta samma mat som du.
-Du och jag polarn. Två som verkar ha ett förtroligt samtal.
Det börja bli kväller och lite skymning, dags för oss att dra vidare. Vi åker för att inta en god middag på en restaurang nere vi floden innan vi ska få lite nattäventyr.
Silverbladsapor
Efter att ha lämnar grottorna for vi vidare till Bukitt Malawati som är den högsta punkten i Kuala Selangor. Vår trevlige guide berättade att Kuala betyder bredvid floden och därmed så blir då Kuala Lumpur, bredvid floden Lumpur och då förstår man att vi nu är bredvid floden Selangor. Här finns eller fanns ett fort som övervakade fartyg längs Malackasundet och Selangorfloden. Fast det var inte för fortets skull som vi ville hit och inte heller för fyren som står här uppe på kullen.
Utan det som lockade var alla silverbladsapor. De bor egentligen i skogen nedanför fortet, men på morgonen då försäljarna och turisterna kommer så kommer även aporna upp hit. De har lärt sig att här vankas det godsaker. Att det är ett fort tänker man inte så mycket på, mer än för alla kanoner som aporna gillar att sitta på.
Nu sitter de inte bara på kanonerna de sitter på det mesta där.
De här aporna är riktigt sällskapliga och låter sig klappas och vill gärna ha lite närkontakt, ibland mer än vad besökarna vill.
De gula små ungarna är också väldigt söta.
Det tycker tydligen även fler än deras mamma, för ibland blir det kiv om vem som ska ha hand om ungen.
Det är många som matar aporna.
Jag ville ha en närbild på en apa, men det lustiga var att genom kameran gick det inte att få ögonkontakt med någon apa. De tittade bort då, utan kamera så tittade de gärna på mig, men inte med.