Guldgrävartåg till Kuranda.

I dag ska vi bland annat åka tåg. Det är den berömda järnvägen, Kuranda Scenic Railway, som slingrar sig upp i berget från Cairns till Kuranda. Järnvägslinjen byggdes för att kunna forsla förnödenheter och till guldgrävarna och nybyggarna uppe i bergen. Den 10 maj 1886 togs det fört spadtaget för att bygga den här järnvägen och 18 månader senare var den klar.

Vi startar vår resa i Freshwater.

Tidigare hade man bara haft floden och en mycket sumpig och hopplös väg från Port Douglas för transporter.

Numera är det en trevlig turistattraktion att åka med det gamla och fina tåget.

Charmiga vagnar i gammal stil.

Tåget tuffar på i sakta mak uppför backar och genom regnskog.

Järnvägsarbetarna fick slita hårt vid bygget av den här järnvägen och många arbetare dog.

Sträckan har 15 tunnlar och det här är tunnel nummer 11.

Den mest spektakulära platsen på resan är nog Stoney Creek bridge.

Den går över ett vattenfall.

Jag försökte ta en bild på bron på håll, men det gungade och skakade en hel del men det går ändå att se lite hur bron ser ut på håll.

Vid Baron Falls  stannar tåget i 10 minuter för fotografering.

Fin utsikt ner mot dalen och havet.

Jag skyndar mig upp till utsiktsplatsen för att få bättre blick över vattenfallet .

Här är vattenfallet.

På andra sidan dalen kan vi nu se linbanan som vi ska åka ner med.

En kort sträcka till med tåget och vi är uppe i den lilla konstnärsbyn Kuranda.

Innan vi ska åka ner med linbanan så hinner vi med att ta en promenad där, men det tar vi i nästa inlägg.

Jozani nationalpark - röda colobusapor

Det är fredag och eftersom Zanzibar är till 97 % muslimskt så är många finklädda i sina traditionella dräkter, så även vår chaufför. Vi ska på utflykt till Jozani nationalpark och se om vi kan få syn på de sällsynta röda colobusaporna. De finns inte på någon annanstans i världen, så det gäller att passa på.

Det här är Zanzibars enda nationalpark och vegetationen i den här skogen är mycket lik en regnskogs, även om det inte regnar särskilt mycket på Zanzibar. Det beror på att området har otroligt mycket grundvatten som förser skogen med vatten året runt.

Som på alla andra ställen i Zanzibar där det är inträde får man en egen guide som följer med och berättar och hjälper till att hitta de intressanta sakerna. Vi får också sällskap med ett brittiskt par. Det finns flera små stigar i skogen och lokala rangers är bra på att hitta djuren och förklara vilka djurläten vi hör under vägen. Det här ingen djurpark så därför finns ingen garanti att få se djuren.

Men vi hinner inte gå så långt in i skogen innan vi träffar på några colobusapor. Piliocolobus kirkii heter de på latin och det är också det officiella svenska namnet.

Men de kallas också Zanzibarguereza eller Zanzibars röda colobus. Det senare närmast en direktöversättning av det engelska namnet; Zanzibar red colobus. Det där med röd kommer sig av att de har rödbrun päls på rygg och nacke.

Vi tittar och fotar aporna och de tittar på oss.

Aporna bildar flockar med upp till 50 medlemmar. När de söker föda delas flocken upp i familjegrupper som består av en hanne, några honor och deras ungar. Vi träffade på en hona med en liten unge.

De här aporna äter främst blad, omogna bär och frukter eftersom de inte tål socker. De har fyra magar där bakterier fermenterar födan och bryter ner. Ibland äter de även kol för att underlätta matsmältningen.

Får ta en bild på högkant för att få med den långa svansen som är nästan en meter lång.

- Oh! Titta vilka konstiga varelser som är här och tittar på oss.

De har inga tummar, utan bara fyra fingrar på händerna, men på fötterna har de fem tår.

I ett träd som vi går förbi sitter en hane sover...

...eller om han bara vilar lite, för ibland kikar han ner på oss.

Ooooooooh.

Vi promenerar vidare in i skogen bland eucalyptus och mahognyträd.