Kina - sjukhus

Allt är inte bara frid och fröjd på alla resor, på den här resan så råkade min man ut för att få proppar i benet. Det hände då vi var i Kunming, där fanns det bara de traditionellt kinesiska läkarna som använde naturpreparat så maken blev sänd till Peking för undersökning och behandling. Han hamnade på Pekings universitetssjukhus.

Jag blev först kvar med vår grupp, men när de trodde att det skulle bli operation så var jag tvungen att också flyga till Peking, annars så skulle de inte göra något. Det blev att ta inrikesflyget dit, en lite speciell upplevelse att vara en av de få västerlänningar på det flyget. Jag blev nog mer uttittad och pekad på än om jag varit en poppstjärna i Stockholm. Jag var inte resvan då och var osäker på hur jag skulle hitta, men som tur var fanns det en egngelsman också med på planet så jag hängde på honom och hittade på så sätt till bagagebandet och rätt utgång. Att hitta den som skulle möta mig där var inte lätt, men desto lättare för honom eftersom jag var den enda kvinnliga västerlänningen som kom.

Det här är ingången till avdelningen där maken låg. Det var vakt utanför dörren och kodlås för att komma in.

Avdelningen var inte lika tjusig och modern som svenska sjukhus, men den medicinska utrustningen var i toppskick och lika eller modernare än den svenska. Här kontrolleras det blodtryck.

Noga var de med att patienten skulle veta vad som hände, här får maken läsa vad som ingår i medicinen. Fast det var ganska mycket fnitter bland sköterskorna när de skulle hjälpa den ovanlige patienten. 

Kunniga läkare undersöker benet.

Nu slapp maken operation och fick propplösande behandling istället. Allt gick bra, men vi hade lite otur att det var när SARS härjade och det var just till det här sjukhuset som dessa patienter kom. Vid några tillfällen då jag skulle gå ut från sjukhuset var det säkerhetsvakter som stoppade mig för då var det nya SARS-fall som togs in. När vi kom hem fick vi två veckors huskarantän eftersom vi varit där. Ingen tänkte på att vi vistas på flygplatser och flygplan på väg hem, tydligen ingen smittorisk där.

Snygg sjukhuspyjamas.

Rikligt med mat serverades också, ofta fick även jag mat då jag kom.

Utsikten från sjukrummet var inte så storslagen, men kommer man inte upp ur sängen så spelar den ju inte så stor roll.

Jag fick bo desto finare på Grand Hyatt, nära till sjukhuset var det också.

Och utsikten var lite annorlunda också.

Tur att vi hade sett över vår reseförsäkring innan vi for.