Nationalsporten i Bhutan är bågskytte.

I Bhutan är nationalsporten bågskytte, lika vanligt som det är med ett fotbollslag i varje by här hemma i Sverige, lika vanligt är det med ett bågskyttelag i de små bhutanesiska byarna. Man åker runt mellan byarna och tävlar i lag.

Börjar med lite förmaningar om att man inte får skjuta ihjäl varandra utan bestraffning. Lika strängt straff som för att smuggla in cigaretter i landet.

Vi har nu alltså åkt till Thimhus bågskyttearena för att få en uppvisning i just bågskytte. Långt där borta står en man och spänner bågen.

Han har 145 meter fram till måltavlan, som mer ser ut som en planka som knackats ner i marken. Målringen är 30 cm i diameter.

Det tävlas även med moderna bågar, men det är det traditionella sättet som vi ska få uppvisning i och även få testa om vi vill.

Några äldre och glada herrar kommer för att visa oss hur man gör. Deras bågar ser mer ut som de som jag som barn täljde till av en gren och ett snöre, men deras träffsäkerhet och skicklighet är av ett helt annat slag än min barndoms bågskytte. Det är bågarna också förstås.

Stilarna varierar...

..men träffsäkerheten är det inget fel på.

Jag gjorde ett tappert försök att få med det lilla ögonblick då pilen lämnade bågen...

 ...men trots många bilder så hann jag inte med.

Det finns en måltavla i var ände av bågskyttebanan och när man skjutit klart från ena hållet så traskar hela gänget över till andra sidan och skjuter tillbaka.

Träffsäkra är de.