Ballestasöarna del 2.

Ballestasöarna har sedan 1800-talet exploaterats för sin guano (fågelspillning), som anses som ett av världens förnämsta gödningsmedel och en gång den största exportvaran från Peru. När exploateringen börjades fann man guano ned till 70 meters djup. Guanon ansågs tidvis som lika viktig som guldet för Peru. Nu ser vi mest reser från den industrin, de enda som vistas på öarna, förutom fåglar och djur är några vakter som ser till att ingen går iland.

Dröjde lite mellan del 1 och 2, men när Montezumas hämnd slår till tryter orken för både att skriva blogginlägg och kommentera. Har hitintills klarat mig från det under alla resor, men någon gång ska väl bli den första, hoppas även den sista. 

Det sägs att öarna producerar 20 ton guano per år! Det kan man förstå, för gott om fåglar är det verkligen här.

De både hörs och syns. 

Sälarna verkar trivas bland alla fåglar. 

De klättrar så vigt upp på klipporna.

Den lilla lilla ungen kommer efter.

Men sveps bort av vågorna och ropar förtvivlat på mamma.

Hur det gick för den lilla ungen vet jag inte för vi åkte vidare.

Kom till mina favoriter, pingvinerna.

Det här är Humboltpingviner och en art som är utrotningshotad därför pågår ett bevarandeprojekt där arten, bland annat, föds upp i fångenskap världen över.

När jag berättade för guiden att jag samlar på pingviner, såg han ganska imponerad ut och frågade om jag hade dem hemma hos mig i huset. Fast han såg lite lugnare ut då han förstod att samlingen bestod av bilder. Det är den nionde arten som jag sett. Bara åtta kvar då. 😀

På en klippa har inkatärnorna samlats. En skarv har satt sig på deras hörna och då kan vi se att tärnan inte är så stor. 

En väldigt vacker fågel tycker jag.

En blåögd skönhet som jag glömt namnet på.

Pelikan.

Ett otrolig vimmel av fåglar. 

Avslutar dagens inlägg med en trött liten säl.

.