Petters brygga och stavkyrka

Vi lämnar Trollhättan, tar en sväng förbi fallen som just då inte är några fall. Vatten är dyrbart och sparas på tills det behövs till el. Så några bilder på de torra fallen blir det inte, de får symboliseras med en bild på en bild av fallen. 

Första stoppet vi gör är vid Gräfsnäs Slottspark. Den parken har en lång och spännande historia från skilda epoker. Den har varit en praktpark i barockstil och även en i klassisk engelsk stil. Tyvärr fick parken förfalla efter att slottet brunnit ner i tre tillfällen med 100 års mellanrum. 

Från början var det här ett praktfullt slott med vallgravar, torn och vindbrygga byggd i svenskfransk renässansstil. Nu är det endast en ruin, vallgraven är torrlagd. Det byggdes under mitten av 1500-talet men övergavs under slutet av 1800-talet. 

Den senaste som bodde på slottet var en fiskare som hette Nils Andersson, han betalade hyran i fisk. Efter hans död använde traktens ungdomar slottets gästabudssal för fest och dans. Prästerskapet såg inte på det med blida ögon så taket revs vilket var början till det totala förfallet. Numera vårdas det som finns kvar av slottet av Alingsås kommun.

Finns en hel del myter och sägner om Gräfsnäs slott som skapats och levt kvar i generationer. En av dem är om en kvinna som jobbade i tegelbruket med att älta murbruk, alltså trampa lera med bara fötter. Hon hyste av någon anledning agg mot släkten Lilliehöök-Leijonhufud som var ägare till slottet på 1500-talet. Kvinnan ska ha utlyst en förbannelse om att ingen ägare skulle besitta slottet i mer än tre led och slottet skulle brinna tre gånger med 100 års mellanrum och efter det skulle slottet förbli öde i all evighet. Spådomen har tydligen slagit in. 

Hit till Gräfsnäs kan man åka tåg under sommaren, då det inte är brandfara så är det ånglok som drar vagnarna.

Där vid vägen kan man nog plocka smultron om de inte torkat bort, lär bli stora smultron för så här stora smultronblom kan jag  inte påminna mig att jag sett förr.

Strax efter Alingsås ser vi en skylt om en stavkyrka. Har vi kört fel, för dessa kyrkor brukar vi se i Norge. Har inte sett någon i Sverige förut, det måste undersökas. Vi svänger in och kommer fram till Hedared stavkyrka, på en skylt läser jag att det är Sveriges enda bevarade stavkyrka. Inte så konstigt att jag inte sett någon annan i Sverige om det här är den enda.

Som de flesta kyrkor numera så är även den här låst så vi kan inte gå in.

Vi får nöja oss med att titta utvändigt.

Vi tar sedan en sväng in till Borås, stan är känd för sina väggmålningar och några av dem vill jag se.

Tar en liten sväng på stan också, men det är skolavslutningar och studenten den dagen så stan är knökfull med folk och dessutom är et någon som grillar lite väl häftigt på en balkong, så häftigt att det blir brand och de centrala stadsdelarna utryms. Lika bra att åka vidare.

Pausar vid Viskan en stund.

Sedan styr vi kosan mot Petters Brygga. Funderar fortfarande på hur det kommer sig att Google maps satt ut den som en sevärdhet värd att besöka, fick inte heller någon förklaring över varför den heter just Petters brygga. Vet i alla fall att folk åker hit för att bada, stränderna intill är tydligen långgrunda och här kan man hoppa från den här bryggan direkt ut på djupt vatten.

En ganska vinglig spång leder ut till bryggan, jag lät bli att gå ända ut. Ska inte ha några fler brutna fötter nu.

Fint var det, så vi passade på att ta vår lunchpaus och det såg ut som om även måsarna gillade att luncha där.

En del nötboskap betade runt omkring, några tyckte tydligen att det var kul att kolla in turister. De kom i långa led.

I min värld är de alla "kossor" men vid närmare koll så tror jag att det här är kvigor.

De är mer nyfikna än klappvänliga, ingen kommer riktigt nära. Men när de studerat mig en stund går de tillbaka till ängen.

Vi lämnar bryggan och "kossorna" för nu är det inte långt kvar till vårt natthärbärge, Kvarnen.

The City of Churches.

Nu är det dags att lämna den lilla fina och lugna staden Fremantle och flyga till vårt nästa mål på resan. Upp i ottan och ut till flygplatsen och iväg.

Vi kommer att tappa 1,5 timme i tid så trots att vi tar morgonflyget är vi inte framme förrän på eftermiddagen. Jag försöker se så mycket som möjligt av det vi flyger över och då vi närmar oss resmålet för dagen så ser det väldigt blått, flått och lockande ut.

Det känns som om vi ska landa mitt i villakvarteret.

Men vår pilot väljer flygplatsen och vi välkomnas till Adelaide.

Vi tar en liten titt på stan innan vi åker till vårt hotell.

Går en sväng ut på piren.

Eller varför inte ta en ridtur på hundarna.

Härliga moln i dag.

Ser ut som om man kan bada lugnt här med så många livräddare.

Vi kommer till Adelaide på en lördag och det har varit en julparad som ska vara som starten på julen och hela stan är nu julpyntad. 

Överste William Light är känd för att vara den som valde ut platsen för South Austrailas huvudstad och naturligtvis har han också fått en staty.

Efter att ha installerat oss på hotellet tar vi en liten promenad till parken. Orsaken till att staden kallas för The City of Churches såg jag inte så mycket av men kan vara en orsak till att det var ovanligt många brudpar på stan.

På väg till parken hör jag ett väldigt tjatter från ett träd och där sitter några färggranna papegojor. Rainbow Lorikeets.

I parken är det bröllopsfotografering.

Där traskar en Australisk Ibis omkring.

Lite längre bort går en  ankmamma med sina små och betar.

De små barnen som skulle vara med på fotograferingen är väldigt missnöjda och mormor försöker få dem på bättre humör genom att ömsom banna och ömsom avleda med andungarna och den konstiga fotografen som kryper omkring för att få andungar på bild.

I parkdammen simmar en svart svan.

Ser även några rörhönor.

Innan vi lämnar parken så träffar jag på några töser som svalkade av sig och villigt ställde upp på bild, så det är klart att de ska vara med här.

Seaton Park och klädda träd.

På väg tillbaka från floden Don och den gamla bron tog vi vägen genom Seaton park. Här verkade de tycka att träden inte skulle behöva frysa in vinter.

Ett gäng var i full färd med att klä in träden.

Så där, nu ska trädet ha det varmt och fint.

I Seaton park blommade det för fullt.

En fotograf var där för att föreviga blommorna.

Varför inte bara slå sig ner och njuta av blomsterprakten.

Skotska flaggan i blommor.

Uppe på höjden skymtar Cathedral Church of St Machar, dit ska vi gå sedan.

I backen har det skulpterats fram ett litet landskap.

En bäck av stenar på högkant var ju fyndigt. Det rinner lite riktigt vatten i den också.

Are you traveling?

Are you traveling? Den frågan fick jag när en elegant kvinna stoppade mig när vi var ute och gick i Bangkok. Det var jag ju, så hon fick ett jakande svar och då tipsade hon oss om att vi borde gå till Lumphini Park för där finns det en alligator. Dit skulle bara ta 20 min att gå, så dit gick vi.

Det första vi träffade på var den här lite frodiga damen "Women in Next Three Decades".

Vi promenerade vidare och kom fram till en av sjöarna och började spana efter alligatorn. Där simmade en svan omkring.

Bredvid en kiosk såg jag den här lilla statyn...

...ja, jag trodde att det var en liten staty ända tills den rörde på sig. Det var en riktigt stor sköldpadda men ingen alligator.

Men nu var det alligatorn jag ville se, ute i vattnet var det något stort som rörde på sig och även började klättra upp på ett fontänfundament som stod en bit ut i sjön. Kan det vara alligatorn, stor är den i alla fall.

Det är något stort djur som kravlar sig upp, rejäla klor har den.

De i svanbåten har också upptäckt den och återvänder till stranden för att hämta sin kamera.

Nog var djuret stort, men inte var det där någon alligator utan en jättestor ödla. Minst lika stor som en vuxen alligator.

En liten sköldpadda simmar också i närheten.

Ödlan ville tydligen upp för att sola sig lite.

En lite större sköldpadda simmar också här.

En häger kommer seglandes...

...och slår sig ner på ett annat fontänfundament.

Där trippar den omkring som en annan balettdansör och spanar efter något gott att äta.

En annan ödla kommer kravlandes alldeles framför mina fötter. Den är också ganska stor, men inte lika stor som den ute i sjön.

Den glider ner i vattnet...

...kikar upp på mig...

...och simmar iväg.

En korp, med en uppsyn som en äldre herre, spanar också på ödlorna.

Borta vid bron plaskar det och skvätter det rejält, det måste vi kolla in.

Full fart på fiskarna där.

Jag gör duvan på bron sällskap för att se vad det är som är på gång. Vi är ungefär lika nyfikna.

Det är några personer som har en stor påse med brödkanter med sig och de matar fiskarna. Populärt både bland barnen och fiskarna. Fiskarna slår nästan knut på sig själva för att komma först till godsakerna.

 Många fiskar gapar stort för att få tag på godsakerna.

Ett riktigt myller av fisk.

Korpen vill också vara med och få del av godsakerna.

Småfåglarna lyckades inte fånga några bitar.

Det är mycket folk i rörelse här och njuter av den gröna oas som parken är och många tränar också.

Träffar på fler stora ödlor.

Men alligatorn ville inte visa sig, så nog trodde jag att det var en skröna med denna alligator. Kollade också med personalen på hotellet och några till och det hävade att det SKA finnas en stor alligator där i parken men man får ha tur om man får se den.  Korpen tycker att det räcker väl med att få se den. Titta så fin jag är!

Men hur det är med den alligatorn fortsätter jag undra över och när jag sedan googlade lite så var det nog ändå deras stora alligator som jag sett och fotat, för där står det om "Alligator-size lizards" som invaderat den parken.

Under strecket_______________________________