En annan resa.

Det var länge sedan jag skrev något blogginlägg här, inte ens berättelsen om resan till Peking blev klar. Kommer kanske en fortsättning  så småningom. Det har nu sina orsaker att det blivit så långt avbrott i mitt skrivande. Det började med att jag trodde det var något fel på min kamera eftersom jag tyckte att mina bilder var så oskarpa. Tänkte lämna in kameran, men när en god vän sa att det inte alls var så utan tvärtom, bilderna var visst skarpa. Då insåg jag att det var dags att boka tid hos optikern för att skaffa nya terminalglasögon. Fast nu räckte det tydligen inte med nya glasögon, jag fick istället en remiss till ögonläkaren och där fick jag veta att jag fått grå starr.  Ingen större fara för den grå går att operera men jag hade också hört att starren måste "mogna" innan de gjorde något åt den och att väntetiden för operation skulle vara två år. Så fel jag hade, allt detta är tydligen bara en skröna. Grå starr kan opereras så fort det är konstaterat att det är det och väntetiden var bara en månad.

Fast innan jag hunnit få min ögonoperation så damp det ner en till överraskning i brevlådan. Jag har länge gått och väntat på att få en operationstid till min trasiga fot. Hade fått besked att det skulle dröja och att det skulle bli sen vår och med betoning på sen.  Nu kom det en kallelse om att jag skulle inställa mig på operation och det var på min födelsedag. En del väljer exotiska resmål för att fira sin födelsedag, det har jag också gjort några gånger, men varianten med att fira på operationsbordet har jag aldrig testat.

Så tidigt på morgonen den 25 februari startade den här resan. Något nervös anlände jag till avdelning 34 och där blev jag väl mottagen, fick kläder som jag skulle byta om till och krypa ner i en säng. Sedan färd ner till operation med alla de bestyr och sysslor som sker före en operation. Jag fick kravla över till operationsbordet och hann knappt säga god natt innan jag sov.

Vaknade 5 timmar senare med foten i ett prydligt paket.

Bilden är nog lika suddig som jag såg det, fast här beror det på mobilkameran. 

Min läkare kom och berättade vad han gjort och sa att han tror att om ett halvår ska jag vara bra igen, men innan dess är det mycket träning.

Foten har blivit rejält omstuvad med en itusågad häl och där en cm stor bit från min höft fått bli till utfyllnad. Lite plåtbitar har läkaren lyckats få plats med och där senor fattats har han delat på befintliga så att det blivit till nya. Tur att  jag är rejält bedövad och fullproppad med smärtstillande.

På min sal ligger vi fyra personer, blandat damer och herrar, där grannsängen ska stå är det tomt, hon har inte kommit upp från operation ännu så jag har fin utsikt över S:t Görans kyrka. Ser visserligen inte så mycket mer än tornet men dit kommer det en fågel och sätter sig då och då, eller två.

 Vården och omhändertagandet på S:t Görans sjukhus finns det inget att klaga på. Personalen har tid och tar hand om oss på bästa sätt. Vi får t.o.m mat. Kanske ingen gourmékost men god mat även om den är mikrouppvärmd.

 I morgon väntar nya utmaningar och jag hoppas på att få sova utan alltför svår värk.

När man vaknar upp...

När man vaknar upp och ser det här så vet man att det är över.

Nu är det bara återhämtningen kvar.

Sänder en tacksam tanke till all personal på S:t Görans sjukhus för utmärkt och kärleksfull omvårdnad.