Som ett glänsande öga.

Vi fortsätter bilfärden utefter Vättern och efter att ha tagit en sväng in till Aspa herrgård och sett att det är stängt för reparation gör vi en avstickare bort från Vättern. Eftersom vi är så nära så lockar ett besök vid sjön med de missbildade näckrosorna. I välkomstbeskrivningen står det att sjön ligger som ett glänsande öga mitt i den gamla skogen.

Vi traskar iväg efter stigen, som numera ser  ut som en väg, den som går runt hela sjön. Första gången jag var hit var det inte många besökare och det var mer en stig som vi gick på, men det är kul att se att den gamla skylten finns kvar. Hoppas att de ändrat på bötesbeloppet för en hundring lär väl inte skrämma de som vill ha lite röda näckrosor härifrån. Som de flesta förstått är det Fagertärn vi har kommit till.

Så här i början ser vi inte många näckrosor och inga röda men skräddarna visar sin skicklighet med att gå på vattnet och skapar fina mönster.

Även sjögräset blidar fina mönster.

När vi gått ett tag så börjar det komma lite näckrosor men de är bara vita.

Så vi traskar vidare för jag kommer ihåg att då jag var här för många år sedan gick vi runt hela sjön och det tog ett bra tag innan de röda började komma. Den fina gamla skogen växer runt omkring och skuggar vår promenad fint.

Vi behöver inte känna oss besvikna för att vi valde grusvägen som leder hit till sjön men som var en liten omväg, och vi behöver inte gå så långt innan vi får syn på de första röda näckrosorna. Som jag skrev i början om de missbildade näckrosorna så var det ingen elakhet, det är helt enkelt så att dessa näckrosor i olika nyanser från ljust rosa till mörkröda är en mutation av vita näckrosor. Alltså en slumpartad förändring av arvsanlagen. De finns på fler ställen i Tiveden men troligtvis var det just här i Fagertärn som de första vita blev röda.

Inte bara näckrosorna som är vackra här vid Fagertärn. Det är fina speglingar i det blanka vattnet och en vacker gammal skog.