Följ med på en promenad i en favela.

I Rio de Janeiro finns det en stor mängd kåkstäder, de kallas för favelor efter det portugisiska ordet för slum. Från början var de byggda med lådspjälor, oljefat och palmblad och började växa upp i samband med slavbefriandet 1888, men ökade i antal och storlek under 30-talet då inflyttningen från landsbygden tog fart. Ganska nära vårt hotell ligger det en favela som personalen på vårt hotell säger att det är tryggt att besöka, men efter alla varningar om att gå omkring med smycken, klockor och kamera synligt så avstår vi från att gå dit upp på egenhand.

En annan favela som vi ser från vårt hotell har en bergbanan.

Den största favelan heter Rocinha och det är den vi nu ska besöka. Vi blir upphämtade vid hotellet av vår guide, han bor själv i den favelan och han pratar en utmärkt engelska.

Till Rocinha ska man inte gå på egen hand, det är inte säkert säger Marcelo och han varnar oss för två saker innan vi påbörjar vår tvåtimmarspromenad. Det är motorcyklisterna och att fotografera knarkhandlare. Motorcyklisterna är det inget problem med att upptäcka, det vimlar av dem och de kör som om de hade polisen efter sig, de flesta har dessutom inget körkort. Vi frågar hur vi ska veta vilka som är knarkhandlare och Marcelo lovar att berätta det. Hoppas bara att han hinner göra det innan jag fotograferat fel person.

Vi startar vår promenad.

Vi slinker in i en gränd...

...det är trångt...

...och det går uppför.

Ett virrvarr av ledningar och intryck möter oss.

En och annan katt...

...och graffitimålning stöter vi på.

Vår guide leder oss ut på en plattform, som visserligen är ett tak till ett hus, men även en plats med den bästa utsikten och i favelan tar man tillvara på alla möjligheter att tjäna en liten slant. Det kostar 2 real (4,25 skr)per person för att få njuta av den utsikten .

Det här ska vara platsen för den bästa utsikten, och det stämmer nog också.

Det är ett myller av hus och byggnadsstilarna är verkligen av den fria varianten. Marcelo berättar att om det behövs lite mer plats så bygger man bara till lite på sitt hus och eftersom marken inte räcker till så blir det oftast på höjden.

De blå tunnorna som syns lite överallt är vattenreservoarer. Man har inte vatten varje dag och de dagar som det finns vatten tappas det upp i dessa tunnor. Det är ingen som klagar på det systemet säger Marcelo eftersom ingen betalar något för vattnet här.

Ingen betalar för elen heller man kopplar bara in sig på någon ledning.

Det gula huset ber Marcelo oss att lägga på minnet...

...så att vi ska kunna se var det var vi var, när vi sedan kommer ner till bron längst ner i favelan.

Under fågelsång lämnar vi utsiktspunkten.

Vi fortsätter vandringen i de trånga och labyrintliknande gränderna...

Nu ska vi göra en liten paus och lyssna på musik och se lite dansuppvisning. Det är några grabbar som samlar in pengar till en skola.

Småkillarna lyckas även få med sig en av oss besökare upp till dans.

Med så många intryck på den här favelapromenaden så delar jag upp den i flera blogginlägg. Ta en stund och titta och lyssna på killarna här.

_____________________________________________

Home delivery

Seoul är både lika och lite annorlunda än vad vi är vana vid här i väst. Visst har de McDonald’s även där, kanske inte lika många som det finns Starbucks men de finns ändå. På nästan alla ställen i Seoul där Starbucks finns så ser de ut som på alla andra ställen i världen med texten skriven på engelska, men det finns ett undantag och det är i stadsdelen Insadong där det är väldigt traditionellt koreanskt. Till en början hade man den vanliga skylten men folk tyckte att den avvek för mycket från alla andra skyltar så nu står det så här i stället 스타 벅스 커피.

Men nu var det McDonald’s och vad som var annorlunda där som jag tänkte på; det är att de har McDelivery. Jag vet att det finns i fler länder men tror inte vi har det i Sverige.

 Det var inte bara McDonald´s som levererade mat eller varor. Såg att vid en del restauranger kom de ut med matpaket och hoppade in i en taxi och for iväg med varm mat.

Här någon annan leverans.

Bra med tre hjul då man har sådan last.

Men det fungerar tydligen med två hjul också.

Brandbilen var också lite annorlunda, den blinkade med röda ljus här och inte blå som vi har.

Transporter.

Något som jag fascinerades av här i Kambodja, och hade svårt att sluta fotografera, var alla dessa fantasifulla metoder att transportera saker på.  Följaktligen så har jag en hel del bilder  på dessa fordon och tänkte visa en kavalkad med dem.

Ibland gick det väldigt fort. Då hann jag inte med att få någon skärpa alls.

Ibland höll det på att välta.

Ibland blev det trångt.

Ibland räckte inte bilarna till.

Den farligaste av dem alla är nog den här, hur den föraren ser något över sitt paket är en gåta.

Som bekant är det inte bara varor som transporteras på dessa motorcyklar utan även människor. Även där är fantasin stor.

Man kan sitta lite nonchalant på sidan utan att hålla i sig.

Man kan åka med pappa som har en hjälm av modell "cykel".

Eller med pappa som har en lite bättre hjälm.

I bästa fall har även sonen en hjälm.

Hela familjen kan få plats på en motorcykel.

Man kan ha en upphöjd placering.

Och man kan sitta och ha det ganska så bra.

Trafik

I Kambodja är trafiken inte som här i Sverige, bara att gå över gatan kan ibland vara ett äventyr.

Något som var spännande var att titta på alla transporter av skilda slag.  Många av motorcykelförarna hade hjälm men hjälmen var ibland bara en enkel plasthjälm av det slag som vi inte ens skulle rekommendera en cyklist. Barnen hade nästan aldrig hjälm och ofta satt de i knäet på föraren.

Eller så fick de stå framför föraren.

Man kunde också klämma in hela familjen på en motorcykel. Det mesta jag såg på en cykel var sex personer. Här är de bara fyra.

 En Tuk Tuk ser i regel ut så här.

 Vill du ha väldigt mycket last på den, är det bra om den är stor.

Annars går det bra att lasta en hel del på en motorcykel också.

Modigt att sitta på tvären utan att hålla i sig.

Jag har hört att lastbilar och bussar är uppbyggda i trä och i den här avskalade bussen så kan man se att det är riktigt. Mycket där är av trä.

Såg inte många bussar som gick i lokaltrafik, desto fler av det här slaget.