Mera nostalgi i Motala.

Vi har vilat klart på museet i Motala och fortsätter. Vi tog en paus i jukeboxhörnan i förra inlägget. Tyvärr hade vi inga mynt till jukeboxen, så Rolling Stones får vi lyssna på någon annan gång.

Här finns även den magiska korvmaskinen. Den har en kul historia. I reklamen sas det : Stoppa in fyra kronor i automaten så kommer det ut en varmkorv med bröd och en påse senap.

Mikron kom till Sverige i mitten på 70-talet, då kom Husqvarnafabriken på den ljusa idéen att de skulle uppfinna en varmkorvs-automat.

En lysande idé kan tänkas, men precis innan maskinen skulle presenteras för ledningen på Husqvarnafabrikens ledning upptäckte de ett litet fel. Ett glapp i en tangent. Paniken var stor, men man löste problemet genom att be företagets kortaste anställd, "Allan i Skogen" att krypa in och gömma sig inne i maskinen och manuellt trycka på tangenten som felade under själva demonstrationen. Problemet var dock att det blev väldigt varmt där inne då mikron var igång, så till slut tappade Allan tålamodet och viskade "har de gått än?" Tyvärr var cheferna fortfarande kvar.

Ingen musik och ingen korv för oss, men här på museet fanns fortfarande massor kvar att se. Vi tar en titt på en väldigt speciell flakmoppe. En Monark/Cadillac med en Cadillacmotor på 400 hk. Blev nog snabbleverans med den moppen.

Gick inte lika fort med leveranserna med den här.

På tal om bilar med rejäl motor så står här "Zlatanbilen". En Mercedes-Benz CL65 AMG 2008, 612 hk och all utrustning som gick att få då. Stolarna är till och med konstruerade som massagestolar. 

Bredvid den bilen hittar vi en med måsvingar. Mercedes-Benz SLS AMG, 571 hk.

Inte lika exklusiv men lite udda är Blue Peter. Den har också en speciell historia. Bill Rose var en man som tjänstgjorde som hemvärnsman inom luftförsvaret under kriget. Under långa timmars väntan vid kusten samlade han virke som flöt iland med tanken på att  kunna bygga sin drömbil. När han fått ihop tillräckligt köpte han en sliten Austin Seven, 1937-års modell för 4 pund. Tog bort karossen och började bygga sin drömskapelse.

Bilen tjänade under många år som vardagsbil år familjen Rose ända tills frun i huset tröttnade på den och ställde ultimatum jag eller bilen. Bill valde hustrun och bilen såldes.

Om man inte vill ha en båtbil så kanske husvagn lockar. Det lockade i alla fall familjen Norén i Boxholm. De åkte iväg för att köpa en, men hittade ingen som de gillade så far i huset som var möbelsnickrare beslutade sig för att bygga en egen. Så blev det också, sommaren 1959 var den klar, döptes till Rullebo. Den tjänade familjen väl ända fram till 1967 då högertrafiken kom. Dörren satt då på fel sida  och vagnen ställdes undan. Nu är den utlånad av familjen till motormuseet.

Vi traskar vidare till radio och TV-avdelningen.

Många modeller har passerat genom vårt hem också, från den första svartvita till den nuvarande stora med platt skärm. Nu har många en TV i varje rum, minns när jag var liten och man samlades hemma hos någon lycklig tv-ägare och såg på Humle och Dumle, Sigges Cirkus och Andy Pandy. För att inte tala om när det var 10.000 kronorsfrågan, då åkte hela familjen in till stan, som då var Östhammar, och gick på café för att lära oss vad en slamkrypare var.

När vi skulle ringa på den tiden så kopplades samtalen fram via en bemannad telefonväxel, minns att vårt telefonnummer var Forsmark 18.

En liten nätt mobiltelefon.

Vi fortsätter in till fotoavdelningen. Butiken ser ut att vara välförsedd med film.

Gillar man gamla kameror, och det är ju klart man gör, så finns det många att titta på här.

De flesta står i glasmontrar så de blänker en massa och är svåra att fotografera.

En bärbar diaprojektor från 60-talet.

Även i själva hotelldelen finns det en hel del intressanta saker utställda, så vi lämnar själva museet. Bra att det finns exakt avstånd till utgången angivet.

Vem mins inte de trekantiga mjölkförpackningarna, Tetra, som var nästan omöjliga att lyfta med en hand. Speciellt då de var lite fuktiga i kyldisken och med en liten barnahand, men spännande var det då mjölkflaskorna försvann. Fast jag som nyss hade flyttat från lilla lantliga Forsmark, där vi hämtade mjölken i mjölkkrukor i brukets ladugård, jag tyckte även att mjölkflaskorna var moderna och lite kul var det att få trycka ner förseglingen i toppen på flaskan.

Filmstjärnekort eller Filmisar som vi kallade dem, finns även att beskåda här i montrarna. En högoddsare var nog Lassie.

Doris Day kommer jag ihåg att jag samlade på, har till och med ett sådant kort kvar. 

Minns du om du var team Tommy Steele eller team Elvis Presley?  Nä, troligtvis inte om du inte var ung på 50-talet. Under några år på 1950-talet var det Tommy Steele som var den starkast lysande stjärnan av de två herrarna Tommy och Elvis.

Året 1958, utlyste tidningen Bildjournalen en omröstning mellan Tommy Steele och Elvis Presley. Jag höll på Tommy, kanske mest för att brorsan röstade på Elvis och till min stora lycka så vann Tommy och utsågs i och med detta till den ”riktige rockkungen”.  Många, många år senare så fick jag till och med se min forna idol i verkligheten i en musical i London.

Jag var nyss upp på vinden och letade reda på en gammal Bildjournalen, fast min är från 1965 och då var det Beatles om var de stora idolerna.

Ringo hade precis blivit pappa.

Och Hurra, nu är hårvolmarnas tid förbi, inga frallor i håret och vi får ha tofsar. 

Och i skrivande stund har jag fått ett extra stöd här i livet, kan ställa undan kryckorna och gå lite stadigare.

Nostalgi

Blev mycket nostalgi i helgen.

Vi hamnade i Motala efter att först varit och besökt dottern i hennes nya sommarstuga.

Checkade in på hotell Nostalgi som ligger i Motala hamn.

Där ingår inträdet till Motala motormuseum, eftersom det var museet som gjorde att vi hamnade där så passade det bra. Vi slank in och fick oss en riktig nostalgitripp.

Precis innanför dörren står det en vackert röd brandbil av modell äldre.

Brandsprutan var av lite annorlunda modell än den vi har står här hemma. Får inte vara för stora bränder som man ska släcka.

En hel del stora fina Rolls Royce trängs om utrymmet, många bilar är det och trångt står de så man får ofta nöja sig med att betrakta dem från ett håll. Men nog är de pampiga. Som den här från 1939. Den kallas för Ambassad bilen eftersom de har tjänstgjort på Engelska ambassaden i USA 1939. Både Winston Churchill och Franklin D Roosevelt lär ha åkt i den.

Fram till 1933 var RR-märket, som pryder kylaren på alla Rolls Royce, rött. Efter det så målades det i svart. Royce avled samma år, men trots det så hävdas det att den svarta färgen inte beror på hans död.

Lite intressant information om kylarprydnaden.

Som ser ut så här.

Ford har också en väldigt tjusig stor bil. A-Ford Roadster.

Det är inte bara bilar som är utställda här finns en hel del tillbehör för billivet också. Som picknickväskan som står bland de stora flott bilarna. Den ser en aning bekant ut, för jag minns att i mitt föräldrahem så fanns det också en väska som togs fram då vi skulle iväg på tur.

Vår väska var nog något enklare i utförande, tycker mig se den på den här gamla bilden från 60-talet då min mor har fått i gång gasolköket. Undrar vad det vankades för middag där. Gissar på att det är potatis i undre kastrullen. Det där campingbordet har jag fortfarande kvar, men stolarna har försvunnit.

Även campingbordet fanns här. Här med en svart Bubbla

En svart Bubbla hade vi också men första bilen var en Fiat 500. Så stolta vi barn var då pappa köpte vår första bil på 50-talet. Men sådan träsmak det blev i baken för baksätet var som att sitta på en träplanka ungefär, tills mina föräldrar la dit en madrass som jag och brorsan kunde sitta på.

Vi vandrar vidare på museet och hittar första elbilen. Lite annorlunda än Teslan.

En Tatra, tillverkad i Tjeckoslovakien.

Vem minns inte "Steve med Lloyden" från Sven Melanders sketch.  Där lyckades han hetsa bilen till stordåd, men i verkligheten hade den här bilen en slö motor och i övrigt av dålig kvalité.   Den här bilen köpte förra ägaren 1974 för 40 kr.

Sedan kom vi till kändisbilarna som Karl Gerhards bil.

Kar de Mummas Rolls Royce.

En stilig lastbil.

Här har vi ett riktigt fartvidunder, en T-Ford Speedster från 1912.

Fast den Forden hade nog lite svårt att hävda sig mot Silver Streak Jet Mark II med 25000 Hk. med en flygplansmotor med efterbrännkammare.

Bränsleförbrukning ca. 250 liter/minut och gjorde 180 km/tim. på tomgång.

Med den bränsleförbrukningen skulle det vara bra med de här humana bensinpriserna. Vi försökte tanka där och få Super 99 för 79 öre/litern men det lyckades inte.

Sådan här strut hade min pappa då han körde mototcykel på 50-talet.

Det här var bara en liten bråkdel av alla bilar på museet, men här finns en hel del annat att se och minnas tider som var, så det kommer med all säkerhet en fortsättning från Motala motormuseum.

Vi går inte ut från museet än, men tar en lien paus vid jukeboxhörnan.

På återseende!

Stockholm - Motala

En varm sensommardag på väg till Gränna blev det först ett besök i Berg för att titta på alla slussar där. Många är de, Carl Johans slusstrappa har 7 sammankopplade slussar som lyfter båtarna 18,8 meter.

Ett fascinerande skådespel att se hur båtarna lyfts upp och också en svindlande tanke att allt det här grävdes för handkraft med stålskodda träspadar för ungefär 200 år sedan.

Av betydligt nyare slag är "Dubbelgångaren" av Kent Karlsson som står på en vågbrytare i sjön Roxen.

Det verkar vara poppulärt att ta en tur med Wasa Lejon för kön till fartyget var längre än vad som fick plats på bilden.

.

Wasa Lejon är så stor så den fick en helt egen slussning i Oscars sluss.

Vi var några där som tyckte det var spännande att se hur fartyget lyftes upp smidigt och elegant av vattnet.

Slussvakten var måttligt road. Han har väl sett det ett otal gånger förut.

Wasa Lejon skulle till Borensberg och dit åkte även jag.  Göta Hotell i Borensberg ligger väldigt charmigt. Där skulle jag kunna tänka mig att övernatta. Har hört att amerikanare har blivit så förtjusta i hotellet att de mätt och ritat av det för att sedan bygga en kopia av det i USA. Vet inte om det är en skröna eller sanning men kul om det är sant.

Strax före Borensberg finns en akvedukt, närmare bestämt vid Kungs Norrby. Den byggdes så sent som 1993 i samband med omläggningen av riksväg 36. Man tömde kanalen på vatten och grävde sedan bort 25.000 kubikmeter från kanalens sidor och botten. Akvedukten byggdes vid sidan om och sköts sedan på plats in under kanalen.

Vill man ta en både stärkande och vacker promenad så är det inte så långt mellan Berg och Borensberg.

Jag var hungrig nu och for till Motala och mumsade på en räkmacka som var så stor så den räckte till två personer och blev över. Försökte mata draken i hamnen med överblivna räkor men han ville inte ha så små djur.

Hittade en vacker stenvalvsbro i Motala, räknade och fick det till nio valv.