Mongfolket

Lite svårt att inse att Mongfolket är ett minoritetsfolk då de sammanlagt är 4-5 miljoner.  Nu ska vi i alla fall göra ett besök i en minoritetsby där Mongfolket bor. Under Vietnamkriget stred de på amerikanernas sida och är därför inte så väl sedda i Vietnam utan förföljs där. Många har även flyttat till USA.

På vägen dit har vår skeppare en liten kappkörning som han går ur med vinst. Han segar sig förbi den här flodbåten.

Vi kliver iland på en sandstrand och blir lite förundrade över varför grävskopan är parkerad nere i vattnet.

Den är trasig, är det svar vi får. Hade man nästan kunnat gissa.

En liten flicka som säljer vävda armband kommer ner och möter oss.

Här är vägen upp till byn. Någon bilväg finns inte.

Fler ...

.

..och fler barn möter upp och det blir ett väldans fnitter och liv runt omkring oss.

Vår lokale guide Pat försöker berätta om Mongfolket och dess traditioner men har lite svårt att överrösta alla barn.

Att ha ett paraply som skydd mot solen är väldigt fint och även högsta mode.

Inte bara barn som vi träffar på, några grisar går och bökar i den torra jorden.

 Huset där uppe på backen är en typisk bostad här i byn.

Man har ett enda rum, där man lagar mat över öppen eld, sover i hängmattor och sköter sina sysslor. Vi får kika in.

Barnen följer med och försöker sälja lite hantverk till oss, många lyckas också.

Den enda vuxne manlige person som vi träffar på i byn är den här åldermannen,  de övriga är ute på fälten och på floden. Han var stolt över sin ålder och glad att få träffa oss.

 Pat demonstrerar hur den handdrivna kvarnen fungerar.

I det lilla huset på stolpar förvaras maten så att inte djuren ska komma åt den, inte helt olikt hur våra samer förvarade sin mat.

Liten vy över byn.

Det är varmt, torrt och dammigt. Kan tänka mig att kläderna blir väldigt fort smutsiga. Den lilla skylten över dörren är till för att brevbäraren ska hitta rätt. Inte dåligt att ha fungerande postgång till dessa avsides liggande byar.

Barnen följer med oss ner till vår båt och nu har de blivit ganska många, flera bär på skolböcker och skolväskor så de har säkert kommit från skolan nyligen.

Vi vinkar farväl till alla barn.

De här två pojkarna spanade in min kamera och kämpade ganska hårt för att få vara med på bild själva, så de får avsluta besöket i byn.

Vi på båten äter lunch, vi fick inga friterade gräshoppor i dag.

 ...och vi glider vidare på Mekongfloden.