Norbulingka, en ganska så skaplig sommarstuga.

Innan vi beger oss till Dalai Lamas sommarresidens slank vi in på ett mattväveri. Vi fick en liten genomgång om hur dessa mattor kommer till, det satt dessutom några damer där och vävde.

Väverskorna hade barnen med sig här, en gissning från min sida är att de här väverskorna satt här bara för att visa oss turister hur det går till. De stora mattorna vävs säkert på annat håll. Men det var kul ändå att få se, dessutom hade de väldigt charmiga barn.

Garnerna färgas med naturmaterial.

Även jakspillning användes vid färgningen.

Vad de här redskapen användes till fick jag aldrig veta men nog ser de  mest ut som spikklubbor. Såg gamla och spännande ut.

Så här fina mattor hade de. Den här mattan heter Mandala, visst är den vacker.

Dags för lunch men tyvärr blev det  inte på det här stället, även om det såg väldigt spännande ut.

Så intressant att jag gick in för att kolla matsedeln.

Tyckte om deras lösning på hur man får plats med menytavlan, även om den är för stor. Kreativt.

Nu ska vi till Norbulingka, namnet betyder juvelparken, där juvelen syftar på Dalai Lama.

Sommarpalatset låg inte långt ifrån Potalapalatset, men jag kan tänka mig att det säkert kändes bra mycket längre för dem som bar bärstolen med Dalai Lama. Det är en mycket vacker park så jag förstår att tibetanerna gärna åker hit för en picknick.

Under det tibetanska upproret 1959 utsattes palatset för bombardemang av kinesiska armén och det mesta blev förstört. Nu är det uppbyggt igen och även en hel del av de andra buddisktiska kloster och templen är också uppbyggda. Jag tyckte att det var väldigt snällt av den kinesiska regeringen att tänka så mycket på de buddistiska tibetanerna.  Kom sen på att hur lockar de hit turister om alla sevärdheter är borta och om inga pilgrimer får komma dit.

Stefan visar var de hus ligger som vi ska besöka.

Möter ett gäng glada munkar som låtit sig fotograferas och de ser så lyckliga ut över sina bilder.

Som vanligt vid tempel och kloster, även här vid sommarpalatset, får man inte fotografera inomhus. Här inne var Dalai Lamas privata rum. Lite gulligt här inne var en kattavla som han fått som gåva.

Vid de här trappstegen klev Dalai Lama av bärstolen.

Det här är en solspis, på den kan man koka vatten på ungefär 20 minuter. Väldigt praktisk här i Lhasa som har så många soltimmar men så lite elenergi.

Vad den här "skulpturen" har för betydelse vet jag inte men jag såg att folk la dit pengar och även stenar. Någon form av offer gissar jag.

Till sist en detalj på en dörr.

Före kvällens middag tänker jag nu bara vila på rummet och kanske njuta lite av vår utsikt därifrån.