Vita berg och snöklädda byar.

Lite svårt att veta när det är dag eller natt när man flyger över olika tidszooner men när jag öppnar gardinen framför fönstret ser jag att där vi är just då är det dag igen.

Vi flyger över vita snöklädda berg, här uppifrån luften är det så vackert. Men det är svårt att fånga det på bild genom ett smutsigt flygplansfönster.

Ser att det inte är öde land där nere. En stor väg skär genom landskapet och jag tycker det ser ut som en by där också.

Mer vägar och större samhällen tittar fram mellan bergen.

Berg är så vackert tycker jag.

Snön börjar avta och kikar man i högra kanten på den här bilden så skymtar man faktist en välbekant mur, som enligt sägnen ska kunna ses från månen. Förstår när jag ser den på min bild att det är ganska omöjligt för jag fick förstora bilden ganska mycket för att se att jag fått med den på bild.

Landskapet blir strax helt annorlunda. Vi lämnar bergen bakom oss och kommer in över bebyggda trakter. Det byggs nya bostadsområden, vägar och broar. Ser lite märkligt ut med stora vägar som slutar i intet.

Och vägar med otroligt skarpa kurvor.

Det är inte bara jag som nyfiket spanar ut på landet som vi ska strax ska landa i.

Vi landar på  Beijing Capital International Airport och vrider klockan 7 timmar frammåt. Så istället för fyra på natten är den elva på förmiddagen.

På flygplatsen blir vi mötta och lotsade genom alla kontroller. Där vandrar min väska iväg och jag kan lirka upp min lilla kameran ur fickan.

Tåg ska vi också åka...

Väskorna kommer.

Där har vi vårt hotell.

Cloisonne och Kinesiska muren.

Tänk så bra att det regnade i går för i dag så var det klar luft och solsken. Fast sov inget vidare på det här nya hotellet, för kudden var inget vidare. Vet inte vad de fyllt kudden med men det känns ungefär som att sova på en sandsäck. Vi skulle upp tidigt och äta frukost och sedan åka buss till Jinshanling. En resa på ca. 12 mil och att ta sig ut ur Peking i morgontrafiken tar sin lilla tid. De flesta som besöker Kinesiska muren kommer till Badaling som ligger närmare Peking men där är muren så renoverad så den känns nästan nybyggd och det är så mycket turister så det nästan är kö upp på muren. Vid Jinshanling känns det mer genuint och det är inte lika mycket folk där.

På vägen dit stannar vi först på ett obligatoriska stopp vid en Cloisonne tillverkning.

Det är metallföremål som dekoreras med glasaktig emalj.

Först limmar man fast små metallbitar som blidar liksom fack för emaljen.

Ett riktigt hantverk.

I dessa fack fylls det sedan i med emalj i olika vackra färger.

Det bränns sedan i ugn för att smälta ihop och efter det putsas de upp till en fin lyster.

Men nu vill alla iväg till muren och för att orka gå upp på den så bunkrar vi upp med en riklig lunch.

Nu är vi redo för att ta oss an muren, jag tänkte först ta den rangliga linbanan, men ändrade mig eftersom det kändes som lite fusk att åka upp. Klart man ska gå. Vi hade inte gått många steg innan vi fick följe av en kinesisk guide. Hon berättade att hon var en lokal jordbruksarbetare, nu behöver man ingen guide för att hitta här men de behöver tjäna lite pengar så hon fick följa med oss. Hon krävde dessutom inga pengar för guidningen men ville sälja lite souvenirer så vi köpte en bok och ätpinnar.

Här visar hon oss var vi ska börja vår vandring på muren.

I början är muren i väldigt gott skick och verkar vara reparerad, eller så har den klarat sig bra mot väder och vind här, men det är brant och det går uppför.

och uppför.

och uppför. Ångrade mig nästan att jag inte tog linbanan, men vår guide peppade på och då gick det genast lättare.

Det gick lite nedför också, fast det betydde att det strax skulle gå uppför igen.

Men varför klaga på lite uppförsklättring när det är så vackert här uppe. Se på bergstopparna hur muren slingrar sig iväg mil efter mil.

Ju längre bort vi kom på vår vandring så blev muren mer sliten också, vissa passager kändes det lite pirrigt att ta sig över.

Väggar  i vakttornen hade rasat.

Den här kinesiske mannen i maouniform såg lika glad ut ändå.

Kikade ut genom en av gluggarna i muren.

De här små skottgluggarna trodde jag var dekorerade så här för att se fina ut, men vår guide förklarade att det var formen på vakternas mössor och formen var så för att mössan skulle få plats.

Det blir krångligare att ta sig fram nu, vi ska ned genom den här smala trappan.

Här får man dessutom välja om man vill gå den breda och säkra vägen där nere eller den smala och farliga uppe på kanten. Gissa vilken jag tog.

Det är inte lika mycket folk här som vid Badaling och framför allt så känns det mer genuint när inte allt är renoverat.

Jag tar fram telet och ser på lite närmare håll hur muren slingrar iväg över bergstopparna och framför allt att den inte alls är återuppbyggd där.

Vår guide berättar att det går att gå där, men är farligt.

Nu är det dags att återvända ner till parkeringen och den väntande bussen för hemfärd. Vi tackar vår guide för en trevlig dag.

Sedan återvänder vi till Peking.