Lite Riga

Dagens hamn är Riga, Lettlands huvudstad som ligger vid floden Daugava.

Riga ligger ganska långt in och vi flyter förbi en hel del industrier, här ser det ut som om de lastar sågspån. Ska kanske bli pellets.

På rad efter rad står de stora kranarna som i mina ögon liknar stora giraffer.

Det mesta som vi ser hanteras här, på kajena vid Daugava, är kol, massor med kol.

Trots att Lettland levererar så mycket kol, så hörde jag på radion att det kommer bli brist på det nu. Den stora grävskopan på kolhögen ser ganska liten ut, så jag inser hur enormt stor den kolhögen är.

Härifrån den här hamnen åker vi buss in till själva stan, då får vi se lite av Rigas utkanter också. Inte lika fin bebyggelse där som i gamla stan.

Bussen stannar nära slottet, som när man står på backen, inte ser ut som något slott. Mest en massa plank och byggnadsställningar men som tur är har de satt upp en bild av det och då ser det ut som ett slott.

Från andra sidan ser det inte heller så imponerande ut, men där inne håller presidenten till.

En legend om Rigas början handlar om Kristaps den Store, som bar vandrare på ryggen över floden Daugava. Kristaps bodde i en stuga på en av flodbankarna. En dag fann han ett barn. När han vadade över Daugava med barnet på ryggen blev bördan allt tyngre och när Kristaps till slut lyckades korsa floden var det endast genom att uppbåda sina sista krafter. Nästa morgon hade barnet förvandlats till en kruka med guld. Kristaps var sparsam och gjorde inte av med ett dugg av guldet. Efter Kristaps död, gör legenden gällande, användes guldet för att finansiera byggandet av Riga.

Mitt emot slottet finns det en glasmonter med en skulptur av honom.

Det blir en en rejäl promenad för oss i gamla stan, en mysig del av Riga dit alla turister söker sig.

Många vackra hus och bland besökare så är nog "Katthuset" det mest fotograferade.

Den byggnaden är känd för två kattfigurer av koppar med krökta ryggar uppe på taket. Enligt legenden ville huset ägare, en rik lettisk köpman, att katterna skulle placeras med de uppresta svansarna vända mot Stora gillets byggnad tvärs över gatan där stadens mäktigaste handelsmän höll till. Anledningen var att han förvägrats medlemskap i skrået och med denna åtgärd ville han visa sitt ogillande.

Många hus har fina detaljer, som den här flagghållaren..

En groda

Många gränder är riktigt trånga. Det gäller att akta fötterna då någon bil vill fram.

Funderade på att ta en fika, men vågar man det här? Kanske får grönt hår sedan.

Vi pausar i alla fall en stund innan vi fortsätter vår promenad.