Åreskutan

Jag har varit i Åre några gånger och tänkt åka upp med kabinbanan till skutans topp för att se hur där ser ut och varje gång som jag har kommit till skott så har molnen täckt toppen och den önskade utsikten skulle ha varit lika med noll. Så före den här resan hade jag inte varit upp på toppen.

Men nu ska det bli av. Solen skiner och vädret är ganska behagligt. Fast någon borde kanske ha informerat en vinglig kryckgångare att gondolen gungar till ganska rejält då man passerar stolparna. Var nära att jag satt mig på rumpan innan jag fick fatt på ett stag att hålla i.

Det är stolpar som den här som får korgen att gunga till, så en liten varning till andra vingliga är att hålla i sig eller klämma ner sig, bland barnen, på de få sittplatser som finns.

Många väljer att åka upp och sedan gå ner...det ska jag också göra någon gång...

Andra väljer att segla ner med hjälp av vingar. Det ska jag inte göra någon gång...

Om vi som stod på utsiktsplattformen hade sådan här utsikt så förmodar jag att de som seglade ner till Åre by hade en hissnande utsikt. Längst där borta vid det blånande berget kan man se "seglaren".

Man ser lång här uppe ända in i Norge.

Följer man den vit-röda markeringen så kommer man upp till riktiga toppen och toppstugan. Dit ska jag också gå någon gång.

Där uppe är den, toppstugan alltså.

Sedan tog vi kabinbanan ner igen.