Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Inte behövde vi räkna några fåglar
Bredvid vår tomt står en stor och ståtlig gran, tyvärr så verkar den ha gett upp all sin livskraft och stod nu där och såg så brun och ledsen ut.
Eftersom den står på allmänning, meddelade vi kommunen om att den såg ganska så död ut och dessutom började luta betänkligt mot vårt hus.
Två raska killar kom hit i går och konstaterade att våra farhågor om granens hälsotillstånd var helt riktig och några timmar senare återvände de med trädfällningsutrustning och började jobba.
De jobbade sig uppåt i granen och grenar föll som höstlöv till marken.
Högre och högre upp klättrade den modiga killen, man får inte ha höjdskräck i det yrket.
Fast han måste ha haft bra utsikt där uppe.
Han avverkade gren efter gren och till slut var han så högt upp att det var dags att ge sig på toppen.
Den började luta...
...mer...
...och mer...
...tills den gav upp och föll.
Sedan var det bara en stolpe kvar.
Dags för arboristen att ta sig ner och sedan fälla resten av stammen bit för bit.
Så nu står där en rejäl stubbe, sparad för våra hackspettars skull. Det var väl snällt tänkt.
Blir inte så mycket fotograferande för mig nu, men dessa bilder kunde jag öppna fönstret och ta, fast fotot på stubben fixade maken som har lättare att gå än vad jag har.