Indien - Delhi - Qutab Minar

Vi har alltså kommit till Indien och Delhi. Visserligen är alla trötta efter en lång resa hit men varför sova bort tiden när man kan bege sig ut och uppleva staden. Vi beger oss till Qutab Minar som är en minaret och där finns det högsta tornet som är byggt av sten i Indien.

Tornet är 72,5 meter högt och började byggas år 1199 av Sultanen Qutb al-Din Aibeg för att markera sin seger över Rajputs. Det finns trappor som går upp till toppen av tornet men numera får man inte gå upp dit. Det är utnämnt till ett världsarv sedan 1993.

Qutb Minar och Alai Darwaza.

Pelargång.

Tjusig frisyr.

Järnpelaren som finns på det här området har också sin historia, den kan vara så gammal som från 912 f.kr. Pelaren stod först i mitten av ett tempelkomplex med 27 tempel som förstördes av Qutb Al-Din Aibeg, och byggnadsmaterialet användes för att bygga upp den islamiska moskén. Pelaren består av 98% smidesjärn.

Att det har återanvänds en hel del av det hinduiska templet kan man se om man tittar sig omkring och fördjupar sig i detaljer.

Vår svenska guide, Anne-Sofie, berättar med inlevelse om allt som vi vandrar runt och tittar på.

Det står också ett halvfärdigt torn här, det var den indiske härskare Alauddin Khilji som började bygga det och hade tänkt sig att det skulle bli två gånger högre än Qutb Minar men det blev bara 24,5 meter högt när han avled 1316 och bygget fullföljdes aldrig.

En del stressar runt för att hinna se så mycket som möjligt.

Andra tar det ganska lugnt.

Ville du något?

Tittar man lite förbi alla gamla byggnader så finns det också en hel del djurliv också.

Har varit ute och rest lite.

Har varit lite tyst från mig i bloggvärlden ett tag. Har varit på resande fot och inte haft mycket tid över för vare sig kommentarer eller ens att läsa några blogginlägg men upplevt desto mer den tiden. Tänkte börja lite smått att gå igenom mina bilder och även skriva lite om resan.

Denna resa gick med Finnair med mellanlandning i Helsingfors och jag blev imponerad över vilka vackra glas de serverade sin dryck i på flyget.

I glasen Iittala Ultima Thule såg det så inbjudande ut. Likaså är Marimekkos servetter snygga.

Resan gick bra utan några komplikationer. Bra det, men ska man ha något att berätta om så måste det ju till lite händelser och ovanligheter så vi hoppar direkt till ankomsten. Där nere ser vi landet och staden som vi nu ska landa i.

Vi brukar oftast resa på egen hand, men till vissa resmål är det lättast att ta sig med en organiserad resa. Så här blir vi mötta av en reseledare vid ankomsten.

Alla är en aning förväntansfulla inför vad denna resa ska bjuda på.

Vi och bagaget lastas in i en buss och vi beger oss ut i den hektiska trafiken. Det tutas och körs runt omkring oss som om det inte fanns några som helst trafikregler.

Du som varit i det här landet och den här staden har nog redan gissat var vi hamnat men ni andra, kom gärna med en gissning. I det här landet får man inte bli överraskad om man möter en elefant lite lugnt lufsande mitt i trafiken.

Man ska väl inte heller bli förvånad om man möter en gris eller två på parkeringen. De betraktas som stadens renhållningsarbetare.

Efter att fått en liten inblick i vad vi har att vänta oss de närmaste dagarna kommer vi till vårt hotell och inser att här går säkerheten främst. Både skanning av väskor och visitering av oss gäster blir det innan vi får komma in. Vi pustar ut lite i foajén i väntan på våra rumsnycklar.

Ser att luften är ganska så förorenad och diset ligger tät över staden. Inte konstigt med så mycket trafik men gladorna seglar friskt på jakt efter byten och en av dem slår sig ner utanför fönstret till vårt rum.

Efter att ha beundrat gladan utanför fönstret och tvättat av oss resdammet så är det dags att dra ut på stan och inspektera några sevärdheter.

Det kommer mer om det bara jag hunnit titta igenom mina bilder, då ska jag även berätta var vi hamnat om det inte redan kommit några bra förslag. Den här platsen är nu bara ett delmål före vårt egentliga resmål.

Stork

När vi har en liten, liten skärva kvar av Skåne så får vi se något som jag förknippar väldigt mycket med just Skåne. Nämligen en fågel som jag aldrig tidigare sett i Sverige. På en åker bredvid vägen står det en stork.

Först kör vi förbi den och jag tror min man skojar då han säger att där stod det en stork. Till saken hör att han är inte så bra på att känna igen fåglar, men stork är han tydligen ganska säker på. Vi hittar en plats att vända på och kör tillbaka och mycket riktigt där står den så ståtligt och poserar. Dessutom så upptäcker jag att det är ju inte en stork utan det är två storkar. De är lite för långt ifrån varandra för att få med på en enda bild.

När vi sitter där och beundrar de stora fåglarna kommer en rovfågel seglandes, den verkar spana efter något byte på samma åker som storkarna har slagit sig ner på. Tyvärr kommer den inte närmare än så här. Gissar på att det är en glada.

Den ena storken verkar ha en skada på benet. Förstora bilden så ser man ringmärkningen på ett ben och en konstig vit klump på det andra benet.

På kvällen sen ser vi på TV att det är just den här dagen som de släppt ut storkungarna i storkprojektet vid Hemmestorps Mölla, hade varit över 500 personer där för att titta. Tror inte att de här två var någon av de nyutsläppta.

Men till slut så lämnar vi Skåne helt och hållet och kommer in i Blekinge. Där stannar vi till litegrann i Sölvesborg.

Kul konstverk där man kan snurra på stenarna och få fram lite olika meningar. Nästan lite som kylskåpspoesi.

Är inte det här Skånes färger som de flaggar med i Sölvesborg.

Godispåse till kvällen, bara att välja.

Mörrumsån hade jag hört talats om med sitt laxfiske men aldrig varit till. Nu har jag varit där.

Laxflickan en skulptur av Jonas Glock.

Vi åker vidare mot nya mål.