En gång var jag till Rom VIII

En gång var jag till Rom då gick jag till Tibern.

Där tittade jag på några av broarna över floden, Det här är Ponte Vittorio Emanuele II. Den invigdes 1911. Den är dekorerad i ändarna med höga socklar som bär kolossala  änglar. På andra sidan är det bara en liten bit till Vatikanstaten.

Ponte Sant'Angelo, är en romersk bro,  lät byggas 134 e.Kr av romerske kejsaren Hadrianus, över Tibern från stadens centrum till hans nybyggda mausoleum, numera Castel Sant'Angelo.

Fortsätter vi en liten bit till utefter Tibern så kommer vi till Ponte Umberto. Den är lite ovanlig eftersom den har vänstertrafik. För att förhindra kollisioner finns en upphöjd sektion med staket mitt på vägen.

Följer vi Tibern åt andra hållet kommer vi till Roms äldsta bro, Pons Fabricius. Det är den romerska bro som fortfarande existerande i sitt ursprungliga tillstånd.

Vid brofästet håller en försäljare till som tillverkar och säljer vackra fjärilar.

De är både naturtrogna och färgglada, inte så konstigt att de lockar till sig barnen som går förbi.

- Mamma, den här vill jag ha! Snääällla!

Vi går över bron till Isola Tiberina och tittar lite.

Sedan är det dags att leta efter något ställe att äta lunch på.

I dag är vi sugna på att testa saltimbocca och Ossobuco.

Strandliv

Stranden vi bodde vid i Tamarindo var lång så vi gick även promenader åt det andra hållet.

Vi var inte de enda som gillade att vara där, en hel del hundar lekte där också.

Alla verkade hålla sams också.

Även den här lilla hunden som bara hade tre fungerande ben, fick vara med i leken.

Lite fåglar letade mat i strandkanten.

Den här var roligast att iaktta, den hade så egen stil.

Den kunde trippa fram lite elegant.

Rusa i full fart för att hinna fånga någon godsak innan vågen tar den.

Eller promenera med värdig uppsyn.

Klampa fram med stora bestämda steg.

Eller bara stirra med en lömsk blick.

Fjärilarna, de var bara eleganta.

Längst bort på stranden fick man vara lite försiktig, bäst var att hålla sig på de öppna ytorna och inte gå in i buskagen.

Kikade in bakom skylten men där syntes inget. Den enda rörelse i kanten mot växtligheten var den här lilla krabban. Den verkade inte ha någon grop att gömma sig i.

Man blir hungrig av att promenera och nu är det dags för lunch.

Vandring vid vulkanen Arenal

Blev mycket motion den här dagen, först vandring uppe vid hängbroarna och på eftermiddagen drog vi iväg till vulkanen Arenal. Vädret var strålande och så här mycket hade inte vulkanen visat sig tidigare.

Vi är nu en liten grupp på fem personer och så vår guide Matteo. De andra två som går med oss är ett par från Kuala Lumpur, lite extra kul eftersom det inte var så länge sedan vi var där och får en del att samtala om.

Som sagt så skiner solen och en hel del fjärilar virvlar omkring oss.

Vi är på ganska låg höjd så här i början på vandringen. Fast betydligt brantare ska det bli senare. Vi befinner oss i tropisk regnskogsklimat och det är regnperiod just nu. Vi var förberedda på att det skulle kuna vara ganska mycket regn, men det vi inte var förberedda på var att det ändå var så lite regn som det ändå var.

Även om jag inte hör syrsorna längre så hör jag chikadorna desto mer. De överröstar nästan alla andra ljud, tack vare vår guide så får jag även se hur små de är. Den här sitter högt, högt upp på trädstammen och det är tack vare telet som jag får en bild på den.

Vädrets gudar står oss bi så vi behöver inga regnjackor där vi är, men tittar vi bort till Arenal så ser man hur fort vädret växlar.

Det är inte så lång tid mellan de här tre bilderna.

En sällsynt och vacker orkide träffar vi på också här uppe.

Vulkanen Arenal är en aktiv vulkan och hade sitt senaste utbrott 1968. Då kom utbrottet plötsligt och våldsamt. Utbrotten fortsatte utan dröjsmål under flera dagar och begravde över 15 kvadratkilometer med stenar, lava och aska. När det slutligen var över hade utbrottet dödat 87 människor och begravt 3 små byar - Tabacón, Pueblo Nuevo och San Luís och drabbade mer än 232 kvadratkilometer mark. Grödor förstördes, egendom förstördes och boskap dödades. 

På höjden av sin våldsamma aktivitet slängde vulkanen iväg jättestenar, några som vägde flera ton flög iväg mer än en kilometer. Nu kunde vi se stora runda kratrar som dessa stenar skapat. Mellan 1968 och 2010 var Arenal  extremt aktiv den slängde iväg heta stenar och det välde ut rök, aska och lava från dess topp nästan varje dag. Ingen av explosionerna var dock i jämförelse med den 1968. Sedan dess har lokalbefolkningen tagit försiktighet när det gäller att bygga sina bosättningar och gårdar för nära vulkanen. För närvarande ligger alla städer, hotell och  på säkert avstånd från Arenal.

Har man gått upp så får man även gå ner och det är lite jobbigare. I alla fall för knäna.

Träffar på en myrautostrada, det måste förevigas.

En häst har tappat något och det gillas av myrorna.

Vi fick en härlig vandring den eftermiddagen, slapp regnkläder och inte förrän vi var nere vid bilen igen så kom det några regndroppar.

Sedan var det tänkt att vi skulle bada i varma källor, finns en hel del sådana här tack vare vulkanen. Men har man redan besökt och badat i Blå lagunen på Island så tyckte vi att det räckte att få titta in hur det såg ut och känna lite på vattnet.

Något prassel i buskarna är tydligen inte tillåtet här.

Innan vi återvänder till vårt hotell så ser vi att det finns lite apor även här.

Där, på vårt hotellrum har städerskan åstadkommit något exotiskt djur av extrafiltarna.

                                                                föregående