En stilla tur i lagunen

Black Turtle Cove är en förtrollande vacker lagun på ön Santa Ctuz på Galapagos, att få åka in där i en gummibåt, stänga av motorn och sakta glida runt omsluten av mangroveskog är en njutning.

Tyst, tyst glider vi runt och iakttar djurlivet, en pelikan sitter och putsar sina fjädrar.

I ett annat träd sitter en galapagosalbatross och vilar.

Letar man i grenverken av mangroveskogen så kan man få syn på en lavahäger också. Den smälter fint in i bland de mörka grenarna.

Tyvärr finns det annat som också smälter in lite för bra i dessa grenar.

Plast hör inte hemma här så det rensar vi bort. Plasten kan allvarligt skada sköldpaddorna, de har en frizon i den här lagunen.

Förutom alla hajar, rockor och andra fiskar som vi skymtar under ytan då vi glider runt, så ska det finnas en hel del sköldpaddor också.

Det plaskar till lite bredvid vår båt och se där en liten fena sticker upp.

Strax efter dyker även ett litet huvud upp, någon som hämtar lite luft.

Vi paddlar oss längre in i lagunen.

Där inne bland rötter och grenar är det många sköldpaddor som håller till. Finns tydligen mycket gott att äta där.

Blir också fina speglingar från grenverken.

Pelikanen har tydligen putsat klart sina fjädrar och tänker byta spaningsplats.

Häftig landning.

Det var en mycket fin och stillsam tur inne i lagunen.

Första landstigningen.

Äntligen börjar det riktiga äventyret och vi ska få uppleva det som jag föreställt mig vara Galapagos.  Vi ska iland på Cerro Dragon.

Naturen här ser lite annorlunda ut än hemma.

Hav, lavasten och kaktusar.

Färgranna krabbor. En Sally Lightfoot-krabba.

Uttrycket krypa ur sitt skal, får en mening här.  Darwin visar hur krabborna fullkomligt gör så när kostymen blivit för trång.  Sedan gäller det att krypa in under en sten ( ännu ett talesätt vi använder) och ligga där och vänta tills skalet stelnat så man inte blir mat till fåglarna.

Här på stranden kan man passa på att ta sig ett gratis fiskpeelingfotbad också. Bara att stoppa ner fötterna i en liten vik på stranden och låta fiskarna ta för sig.

En nyfiken liten ödla. 

Lite längre bort på stranden står en Great Blue Heron och spanar ur över havet. 

Vi hinner inte gå så många steg innan vi nästan snubblar över en landleguan.

Tittar upp från leguanen och ut över den lilla sjön, där vandrar en styltlöpare omkring.

Tittar ner igen och ser att det är inte bara en havsleguan som vilar där på stranden utan en flera stycke.

Styltlöparen vandrar på och kommer lite närmare,

Hägern ser ut som om den fått telefon och jag börjar nynna på låten "Växeln hallå, hallå!

I ett tränd i närheten  sitter en Galapagosfink, hane.

Vi kommer fram till ett vägval och måste bestämma om vi ska gå till höger eller vänster.

Ska vi följa i Darwins spår eller Romans. 

Vi har gjort vårt val och följer med Roman och nu är vi sugna på att få se de stora landleguanerna.

Sea Life Sydney Aquarium

Nu ska vi gå på zoo, fast ett som visar livet under ytan. Sea Life Sydney Aquarium ligger i Darling Harbour och utvändigt ska byggnaden likna en stor våg. Det är ett av världens största akvarier och om man inte vill trängas allt för mycket så är det lämpligt att gå dit då de öppnar.

Bland de första vi träffar på är några sköldpaddor. Undrar just vem som tittar på vem.

Här finns också de små dvärgpingvinerna.

Jag gör tappra försök att försöka få en bild på dem då de syns både under och ovan vattenytan, men det var inte lätt på dessa snabba och små varelser. Blev ju inte lättare av att jag inte fixar att sitta på huk så bra efter min meniskoperation.

Moon Jelly tror att de heter öronmanet på svenska.

Den här lilla filuren ser ju bekant ut, clownfisken blev ju väldigt populär i och med filmen Hitta Nemo och visst är den söt. För oss icke dykare är det här ett utmärkt tillfälle att få se och fota undervattenslivet. Fick visserligen se en del då jag snorklade ute vid Stora barriärreven men har ingen undervattenskamera och här behöver jag inte blöta ner kameran.

Några fler maneter.

Mudskipper en lite ovanligare varelse, den ser ut att ha något som liknar ben och kan förflytta sig både på land och i vatten

Den här mudskippern såg ut som om den hade en liten pussmun.

Australian pilchard, är en slags sardin.

Estuary stonefish, den kan man nog inte med bästa vilja i världen kalla för söt.

Crown of Thorns, Törnekrona. Den tycker jag är lite vacker.

Här som på många andra akvarier så har de tunnlar som man får gå igenom och se hur fiskarna simmar runt omkring en.

Några dugong finns här, Jag är osäker på om det är det samma som sjökor eller en egen art. Vet i alla fall att de tillhör ordningen sirendjur. (Lena kanske vet)

De här vet jag inte vad de heter men de var färggranna och fina.

En som ville konkurrera om uppmärksamheten och de små flydde.

Skyltar har jag svårt att låta bli, tycker bilden med den förvånade dugongen var kul.

Det går också att komma upp och se de stora akvarierna från ovan.

Så kommer vi till restaurangen, den har ett verkligt varierat utbud för dagen.

En snyltgäst som smitit in.

Dags för matning av dugongerna, stora tråg med sallad sänks ner.

Men de är väldigt nödbedda, hur än tjejerna lockar och försöker få dem att komma fram och äta så vill de inget ha. Hörde av flera i vårt sällskap som var där senare att de inte var hungriga då heller.

Men vad hände här då?

Vi vandrar vidare och kommer till pingvinerna, gillar inte att se dem instänga men de har i alla fall riktig snö på sitt område.

Det här är klapp och kelhörnan.

Vacker fisk.

Färgglad fisk med en liten luftbubbla.

En firre som har sågen med sig.

Vi lämnar akvariet och går ut i solen igen.

En aldeles fantastiskt underbar dag.

Tror inte man kan ha det så mycket bättre än det var den här dagen. Jag njöt i fulla drag.

Vi ska ut till Stora barriärrevet med Ocean Spirit. En heldag ute till havs och bara njuta av livet. Fast lite nervöst var det för jag hade bestämt mig för att våga testa att snorkla, något jag aldrig gjort förut.  Ombord så förbereder vi oss på olika sätt, en del fikar, andra läser på och fyller i formulär...

...andra har kontakt med yttervärlden.

Sedan blir det mannekänguppvisning.

Nä, inte riktigt även om det kan se så ut. Vi har säkerhetsgenomgång och instruktioner angående snorklingen. Vi kommer att vara så långt ut till havs så det är ingen fara för "stingers" men för säkerhets skull så kan vi få låna en overall som skyddar mot stick från de farliga maneterna.

Alla lyssnar andäktigt.

Vi får även en föreläsning om vad det finns där under ytan.

Solen skiner och vi har vind i seglen.

Dit fram till sandrevet Michaelmas Cay ska vi.

Men först tar vi en tur med ubåten för att titta på revet. Ljuset där inne gör att man ser nästan död ut.

Blev inga bilder som kan mäta sig med Lena Holms bilder men jag fick i alla fall se livet där under.

Några fiskar såg jag också.

Lunch och sedan ut till sandrevet, tur att myten om att man inte får bada två timmar efter maten är avlivad.

De som ska lära sig dyka är redan i full gång.

I väntan på min instruktör för snorkling så ägnar jag mig åt att fotografera fåglar. Michaelmas Cay är nationalpark och det är strängt förbjudet att gå över repet till fåglarna men man ser dem bra ändå. Här häckar tusentals sjöfåglar, som mest har det observerats 20.000 fåglar samtidigt.

Vet inte hur många det är här i dag, men många är de och de verkar vara helt orädda också. De slår sig ner på repet trots att jag står bredvid.

Common Noddy tern.

Bredvid repet så ligger de även på ägg.

Här häckar även den bruna havssulan. Den vita ulliga är ungen.

Tjusig är den då den flyger.

Tidigare var nästan hela ön grön, nu finns det bara en liten plätt kvar.

Gott om fåglar är det här, men nu verkar min instruktör komma så jag ska ner i böljan den blå, fast först en bild på fåglrna.

Sedan ut i vattnet, fast det finns inga bilder på mig där, för kameran lämnades på land. Men måste bara säga att det var hur kul som helst att få testa på snorkling. Det gav mersmak.

Såg en hel del fiskar som simmade omkring mig, men extra kul var den lilla svartfenade revhajen som simmade omkring bland oss. Ingen tydlig bild på den, men här anas den. Då den dök upp så önskade jag att jag haft en undervattenskamera.

Jag har en hel del bilder på fåglar härifrån, så det kommer nog ett inlägg med dem senare.

För nu är det dags att återvända till vår båt och lite bubbel.

Sjön suger, brukar man säga, men man kan bli trött också.

Efter en helt underbar dag, som det nog inte går att beskriva i bilder, så återvänder vi mot Cairns.

Åter på hotellet, glad och lycklig skålar vi sedan i lite bubbel och firar en lyckad dag och att jag har vågat snorkla.

1.000 tack M.

En skön båttur på Boafeng Lake.

Lunchen var god och nu när vi vilat benen så är det dags för en tur på Boafeng Lake. Den sjön beskrivs så här i turistbroschyrerna. "Baofeng Lake är en riktig plats för graciösa berg och charmiga vattenvägar och för alla de snälla, goda, nådiga och kloka människor. Baofeng Lake är ett sådant paradis som du skulle vilja besöka om och om igen, oavsett om du varit här eller inte". Låter ju lovande.

En liten buss ska ta oss upp till sjön och nere vid torget där den startar står de här "soldaterna" uppradade i väntan på tjänstgöring.

Vägen upp till sjön är en riktig serpentinväg.

De är noga med bältet i dessa bussar och det kan vara förståndigt på de slingrande vägarna. Gullig skylt för att få oss att ta på oss bältet.

Vädret är strålande och perfekt för en tur på sjön.

Det är guidning ombord, en vältalig kinesiska håller låda och berättar antagligen allt om sjön och dess omgivningar och får passagerarna att utbrista i lite olika tillrop. Hon till och med brister ut i sång som avslutning på resan, fast vi förstår inte ett dugg för allt är på kinesiska. 

Men vi förstår att djupa vatten är farliga.

När vi börjar närma oss den här byggnaden så uppmanas vi att ropa något, vad vet jag inte.

Men ropen har effekt för då vi kommer nära så kommer den här mannen ut och sjunger en liten sång för oss.

Lite längre fram upprepas proceduren och här är det en kvinnlig sångerska.Det kan verka som ett enkelt och lätt jobb men tror att det blir ganska enformigt och ensamt i dessa små stugor.

Den här stenpelaren har säkert något namn och berättelse...

...men det enda jag vet är att det ser ut som ett ansikte i pelaren.

Vår båttur går runt en sväng och tillbaka där vi steg på, men man kan välja att åka till andra änden av sjön och ta en promenad där.

En fin liten tur var det på sjön och med vacker frodig natur.

Tillbaka vid utgångspunkten.

Där tar vi bussen tillbaka ner och beskådar vattenfallet som finns här. 

Först tittar vi på fiskarna i dammen.

Dom ser ju glada ut.

Sedan tittar vi på vattenfallet, där alla poserar och tar sina bilder på varandra.

Vill man inte vara ensam på bilden så kan man betala 1 Yuan och få en av de vackert klädda flickorna med på bild.

Även en betald modell behöver en liten paus.

Så är vi tillbaka nere hos städsoldaterna och jag upptäcker att det här blev nästan som Finn Fem Fel.

.

Föregående  -  Nästa