Reed Flute Cave, en rejäl färgexplosion.

Från något riktigt genuint och helt fritt från det typiskt turistiska ska vi nu göra något helt annat och verkligen ansluta oss till de övriga turisterna. Fortfarande utan något västerländskt turistinslag, men mycket folk är det.

Vi ska till Reed Flute Cave, det är en grotta som är ungefär 700 000 år gammal. Den har fått sitt namn från vassen som växer vid grottans öppning och som man använde till att tillverka flöjter av.

Entrén till grottan ser mer ut som ingången till ett finrum.

Innan vi går in i den stora och färgsprakande grottan så berättar Lele om hur den upptäcktes och hans version går lite isär med den man kan hitta på nätet.  Den vi får höra är att det var en bonde 1959 som var ute och letade efter några bortsprungna djur som av en slump hittade grottan. En annan version är att den upptäcktes på 1940-talet av en grupp flyktingar som flydde från de japanska trupperna.

Vet inte vilken som är den sanna, men den om flyktingarna kanske inte får berättas. Spelar inte så stor roll för vårt besök där. Hur som helst, nu går vi in.

Men först den obligatoriska familjebilden. Eftersom det finns en anknytning till flöjter vid den här grottan så säljer souvenirshoppen flöjter, till barnens stora förtjusning.  Så förutom de kinesiska guiderna som kör med mikrofon och högtalare, är det en massa visslande i dessa flöjter. Men Lele är inte blyg av sig och säger till föräldrarna att inte låta barnen väsnas. Vips åker flöjterna bort och det blir tyst därifrån, de högljudda guiderna kan han inte göra så mycket åt.

Grottan betraktas som den största och mest imponerande grottan i Guilin.

Ett magiskt land av stalaktiter, stalagmiter, stenpelare, stengardiner och skulpturer  fantastiska former ser vi här inne. Fast jag tror att åtminstone jag skulle ha uppskattat besöket här inne mer om det inte varit en så färgsprakande belysning.

Hittar i alla fall ett litet hörn utan färgglad belysning.

Om vi fått se lite mer av de naturliga grottväggarna skulle det nog ha känts mer som att vara i en grotta. Som det är nu blir det lite mer tivolikänsla över promenaden.

Många av dessa stalagmiter, stalaktiter och stenpelare har bildats sedan 180 miljoner år sedan. De formades av naturen och det konstant droppande vattnet. Vattnet som innehåller kalciumjoner droppar ner från sprickorna och kristalliseras till stalaktiter som hänger ner från grottaket. Vattnet som faller ner på marken och bildar stalagmiter som växer upp från botten och ibland ända upp till grottaket som stenpelare.

Den här grottan är enormt stor.

Vi vandrar runt i labyrintliknande gångar, ser olika formationer som naturen skapat,  kineserna älskar att namnge dem efter både mytologiska figurer och olika djur som de liknar. Inte ofta som jag ser likheten, men den här kallas för lejonet.

Efter ett tag kommer vi fram till Crystal Palace.  En stor öppen sal med underjordisk sjö. Tidigare kunde man hyra den för fester, men efter att det lagats mat över öppen eld vid dessa fester så får man inte hyra den längre.

Fina speglingar i sjön.

När vi står där och beundrar sjön och imponeras av hur stor salen inne i grottan är börjar det visas en film på grottväggen. Drakar och olika urtidsdjur vandrar fram på bergväggen.

Speakerljudet är bara på kinesiska men av bilderna och skådespelet med ljus och ljud så förstår jag att det är jordens och människans skapelse med  Big bang som filmen handlar om.

Ibland fanns det skyltar som berättade vad de olika formationerna liknade.

Vi har traskat runt här i nästan en timme och det ska bli skönt att komma ut i ljuset igen.

 Där ute är kommersen i full gång.