Hamnade i Hjorthagen i går.

Solen sken och besöket som var planerat blev inställt, så varför inte stanna i Mariefred och ta en promenad i det fina höstvädret i stället. Vi hade tagit en fin promenad där i februari, men då var det snö och betydligt kallare. Nu visade sig hösten från sin bästa sida och en promenad i hjorthagen lockade. Vi gick ganska länge innan de första hjortarna syntes till.

Förstår dem, för trots att det var sol och ganska varmt så låg vindarna på från Mälaren, men när vi rundat hagen och kom i lä så verkade alla hjortar ha samlats på den sidan.

Först var det ett gäng hindar som vi träffade på, men en liten bit längre bort så hittade vi även herrarna.

De låg och njöt i solen.

De yngre verkade vilja leka istället för att lapa sol.

Men, inte hjälpte det att buffa på de med ståtliga horn, har man hittat en bra plats så ligger man kvar. Men ett smile till fotografen kan man kosta på sig.

Vi fortsätter promenaden och fler och fler hjortar syns till.

Blää, det där var inte gott.

Det kommer visst någon.

Jaha, en fotograf.

Bäst att posera lite då.

Tog en födelsedagspromenad.

Fyllde år och passade på att åka till mysiga Mariefred. Vi bodde på Gripsholms värdshus med anor från 1609.

Som tur är har de renoverat och byggt om lite sedan dess.

Vi fick ett rum med utsikt mot slottet som i sin tur har anor från 1370-talet då det byggdes en borg där av Bo Jonsson Grip.

Födelsedagsmorgonen vaknar jag till en strålande solskensdag, så efter en rejäl frukost beslutar vi oss för att ta en promenad ute i det fina vädret och i Hjorthagen.

En vecka innan hade jag haft oturen att halka omkull på en isfläck, eller snarare flyga omkull och bryta armbågen. Ingen vidare kombination då man vill fota och har en i det närmaste obrukbar högerarm. Vad göra, jo det fick bli min lilla kamera, Sony Alfa 5000, som fick följa med. Inget ont om den kameran men tyvärr har den bara display och ingen sökare. Ingen bra kombination med sol. Men varför hänga läpp när solen skiner och det är så fint i naturreservatet. Här finns många gamla och fina träd, främst ek och lind.

På 1860-talet lät kung Karl XV anlägga hjorthagen som en kombinerad promenadpark och djurgård. Omkring 1890 kom det att bli ett hjorthägn. Idag används hela reservatet som betesmark för cirka 100 dovhjortar, så vi spanar in bland träden om det eventuellt skulle kunna gå att få se några hjortar.

Men tycker att det inte gör så mycket även om vi inte får se någon hjort, det är ju så fint promenadväder.

Men plötsligt när vi gått en bra stund så skymtar vi något mellan träden.

Och titta där det står ju en till hjort där ovanför.

En? det är till och med sex stycken.

Så vackra de är.

Lämnar dessa herrar och fortsätter promenaden, men hinner inte så långt innan vi träffar på damerna i hagen. De är inte så lätta att upptäcka.

Min telefon ringer och så kommer en person till som är på promenad, så hjortarna blir lite oroliga.

Men de stannar kvar så att även den som kom får några bilder.

Vi går vidare och kollar på ett sockerdricksträd...alla som kan sin Pippi Långstrump vet vad ett sockerdricksträd är.

Undrar om det är någon som bor i det här trädet.

Det är en vacker skog vi promenerar i, med mossiga stenar och...något som kikar upp där bakom.

Nu har vi fått se hjortar på tre olika ställen på vår promenad och vi börjar närma oss slottet och Mariefred igen, då får vi syn på ett gäng till.

Sedan går vi tillbaka till Mariefred.

De små vägarnas tjusning.

Jag tycker om att åka på de små vägarna och låta mig överraskas över vad som kan finnas där. Det är många fördelar med det och en av dem är att det går inte att köra så fort och då hinner man se hur landskapet ser ut.  Det är dessutom lätt att stanna och gå ut ur bilen och kolla in vad vårt land har att bjuda på.  Just den här vägen gick det inte att åka på, om man inte tänker forcera bommen, men håll med nog ser det mysigare ut än motorvägen. Titta också på den lilla klumpen som sitter uppe i trädtoppen.

Det är en mistel som växer där uppe.

Den här lilla kyrkan eller snarare kyrkoruinen används fortfarande till olika arrangemang på somrarna. Det är Lilla Rytterne kyrkoruin den byggdes under 1200-talet men 1815 skulle Lilla och Stora Rytterne bygga en gemensam kyrka och då tog de byggnadsmaterial från den här kyrkan. Tur att de inte tog allt

Träffade på en historieintresserad fluga också. Någon hade roat sig med att skjuta prick på informationstavlan men jag och flugan försökte ändå tyda det som stod där.

Jag kravlade mig in mellan taggbuskar för att kika på kyrkan från det här hållet också.

Tidö slott, där finns ett leksaksmusseum men en fredag i mars var det inte öppet. Vill man gå dit så är det bara att återkomma i maj.  Jag tycker att färgerna är vackra så här års innan det hunnit bli grönt och lummigt. Det mesta går i gult och brunt då.

De flesta hjortarna i hägnet verkade trivas tillsammans på ängen, men en lite vilsen stod och spanade på oss bland trädstammarna.

Kunde inte åka förbi den här vackra eken.