En dag i Gävle

Inte nu, men i oktober var vi till Gävle. I tider med inställda resor så tänkte jag återvända med lite minnesbilder därifrån. 

Gävle är en trevlig liten stad och där finns en hel del att upptäcka. 

På vägen dit blir det ofta ett stopp i Gysinge. Ofta blir det en räkmacka på kaffet och en titt in på Naturrum. Fast den här dagen var det för tidigt för fika så vi tog en promenad istället. 

Det där med selfie är inte min grej, men ibland så... 

Vi avstod från att vandra Gästrikeleden, fast det blev några meter på den. Vi styrde sedan kosan mot Gävle.

.

Även där blev det en promenad,  kollade in husen som ligger så fint vid ån.

Bra att livräddningsbåten finns på plats, regnet hänger i luften den här dagen och det var inte så länge sedan det var båt som var det enda lämpliga färdmedel i Gävle. I dag blir det apostlahästarna som får ta oss runt.

Försökte dra upp dragkedjan torget för att se vad som dolda sig där under. Men den var för trög.

Hittade platsen för tidsreglering, måste väl vara där man samlas för att ställa om tillbaka till normaltid.

Promenerade vidare och fick med en stor väggmålning till min samling av målningar. 

På polhemsskolan finns det en till. 

Vid entrén till skolan hittar jag Urnebulosan och De Blommande Stenarna.  En skulptur av Katarina Jönsson Norling.

Det är en liten bronsfigur iklädd badrock. På huvudet bär hon den UrNebulosa vårt solsystem har bildats ur. Här växer också blommande stenar i betong, på dem kan man sitta och vila lite om man känner för det.

Träffar också på en runsten den står på gården med det passande namnet Kvarteret Runstenen. Den är visserligen en kopia av en sten som fanns här tidigare. Den flyttades eftersom den blev utsatt för skadegörelse. Inskriptionen berättar om Bruse som lät resa stenen för att hedra sin bror Egil som drog till Finland.

Regnat har det gjort och då hittade duvorna en egen pool att plaska runt i.

Söderhielmska var stängt.

Regnet inte bara hänger i luften, det kommer rejäla störtskurar mellan varven också, så vi slinker in på Länsmuseet, det var länge sedan vi var dit.

Där har de en liten utställningen som heter "Fråga bilden". Tanken är att man ska ha bilderna här som utgångspunkt för att diskutera källkritik, normer och ideal.

Bilen är en Oldsmobil från början av 1900-talet den tillhörde hovfotograf Carl Larsson, den hade 7 hästkrafter ochen toppfart på 40 km/t. I den åkte han runt på sina reportageresor. 

Den andra fotografen som är representerad i utställningen är Anna Nygren som var mer en bygdefotograf. Hon hade ingen bil utan cyklade runt i bygden med sin stora kamera och fotade vardagslivet i bygden. Hon ville utbilda sig till fotograf men det fanns inga pengar till det utan hon försöjde sig som sömmerska och fotograferade då det fanns tid över efter sömmerskejobbet och hushållsarbetet. Hon skrev även poesi och ägnade sig även åt att måla och brodera.

Det var inga kameror man stoppade i fickan på den tiden.

Finns många bilder att titta på plus ett bildspel på en skärm.

Eftersom det regnade en hel del passade vi på att titta på alla utställningar. Högst upp var det konst, vissa riktigt tilltalande och andra lite för moderna för min smak.

Vad det stod på det här konstverket kunde man bara se på långt håll. Nära såg man inte det.

Såg sedan att regnet upphört, men innan vi lämnade museet så hittade vi en avdelning med textilier. Vilka skatter som förvarades där och broderier, vävnader och massor av annat. Missa inte den avdelningen om du är det minsta intresserad av handarbete.

.

Har man traskat runt en hel dag i stan så känns det i fötterna så varför inte passa på att köpa nya skor.

När kvällen kom tyckte vi att vi var värda något gott att äta och dricka.

En av de godare pizzor jag ätit.

Söndag på Copacabana.

På söndagar stängs en halvan av Avenida Atlântica av för biltrafik och folket tar över gatan . Avenida Atlântica är den gata som går utefter Copacabana stranden.

Då kommer rullskridskoåkarna...

...brädåkarna.

Även de som inte är så vana cyklister vågar sig ut på en tur.

Den sötaste lilla brädåkaren var nog den här lilla flickan. Hon hade övergett sin sparkcykel och tagit över pappas bräda och kom åkandes i full fart.

På kvällen blir det musik och dans, men redan på eftermiddagen börjar folk förbereda sig för det.

Försäljarna är så klart på plats.

Paraplyförsäljningen gick inte så bra den här regnfria dagen, tur han hade lite solhattar med sig också.

Vädret är så klart i dag så att men ser Sockertoppen och stranden börjar fyllas med solande och badande.

Saknar du baddräkt så är det lätt avhjälpt.

Olika viljor. Hundar är också välkomna på stranden.

Ser en person som nog får en orolig natt.

Har du inte varit förutseende, som den här mannen, och tagit med egen öl...

Så är även det lätt avhjälpt. Serveringarna duggar tätt utefter Avenida Atlântica.

Trots att det ofta varnas för tjuvar och rån, så känns det ganska tryggt att gå här.

Polisen patrullerar på den avstängda gatan...

...och förstora upp och kolla vad polisen där uppe i helikoptern har i famnen.

Det kan även vara jobbigt med en dag på stranden.

Och får man inte sin öl så blir det inte så roligt heller.

Tur att det finns folk som kan liva upp tillvaron för en stund då.

Men nu börjar det skymma...

...och vi drar oss tillbaka till takterrassen och hotellets lounge med en Caipirinha som är en traditionell brasiliansk drink bestående av cachaça (brasilianskt sockerrörsbrännvin), lime, rörsocker och is. Den är både läskande och god.

______________________________________________________

Kvällsbilder och lite barhäng.

Lite kvällsbilder från 46:våningen ut över Tokyo. Var lite svårt att undvika blänket från fönsterglaset eftersom jag förmodar att de övriga i huset inte hade uppskattat om jag släckt lyset där. Fast jag hittade ändå ingen lysknapp. Men med linsen tryckt dikt mot fönsterrutan så blev det någorlunda ändå.

Blev lite svårare med utsikten mot regnbågsbron eftersom det inte gick att få det tätt mellan lins och fönsterruta.

Sedan slank vi in på baren där upp, mysigt att sitt där och läppja på en drink med den utsikten.

Här skakas det en Margarita.

Fast den drack inte jag.

Kockarna i köket hade inte lika bra utsikt som vi i baren, men de lagade god mat.

Sedan slank vi hem mellan alla skyskrapor.