Tjapukai, där Australien börjar

Ytterligare en innehållsrik dag går mot sitt slut. Först har vi åkt guldgrävartåg till Kuranda, sedan linbana över regnskogen och nu ska vi få lära oss om aboriginernas historia.

Efter en god lunch med traditionell aboriginsk mat,  ska vi få se ett skådespel om Tjapukaifolkets andliga och traditionella övertygelse om hur Australien och människan skapades. Vi sitter i ett runt rum där levande skådespelare interagerar med gigantiska hologram. En fantastisk föreställning på tjapukaispråket som inte fick störas med fotografering.

Efter det får vi en till föreställning med dans musik.

Den här dansen liknar hur emun spatserar omkring.

Intresant att se hur de i danserna kundd återspegla olika djur.

Kan man göra upp eld med bara två pinnar? Det kanske fungerar. 

Ingen rök utan eld, säg det...

...och det stämmer ju också. Det gick ju bra att göra upp eld med pinnar.

I ån som vi går över simmar några barramundi, den goda fisken vi ätit vid flera måltider här.

Efter föreställningen ska vi få testa att kasta med kastspjut. Först en demonstration om hur det går till.

Sedan är det vår tur att prova.

-Hur var det nu man skulle hålla.

Och så iväg med spjutet.

Dags att kasta bumerang. -Rikta den ditåt.

-Ta sats...

...och så iväg. Gick ju bra det där.

Vår guide heter Vinden och han berättar om aboriginernas vapen, mat och musikinstrument.

Han är även duktig på att spela didgeridoo.  En "äkta" didgeridoo ska vara urholkad av termiter. Didgeridoon spelas genom läppvibrationer i en låg bordunton (brumbas), som man sedan utökar med ljud man gör med stämbanden eller tungan. När man spelar didgeridoo ska man helst använda sig av cirkulationsandning, andas in samtidigt som man andas ut.

_____________________________________________________________

Guldgrävartåg till Kuranda.

I dag ska vi bland annat åka tåg. Det är den berömda järnvägen, Kuranda Scenic Railway, som slingrar sig upp i berget från Cairns till Kuranda. Järnvägslinjen byggdes för att kunna forsla förnödenheter och till guldgrävarna och nybyggarna uppe i bergen. Den 10 maj 1886 togs det fört spadtaget för att bygga den här järnvägen och 18 månader senare var den klar.

Vi startar vår resa i Freshwater.

Tidigare hade man bara haft floden och en mycket sumpig och hopplös väg från Port Douglas för transporter.

Numera är det en trevlig turistattraktion att åka med det gamla och fina tåget.

Charmiga vagnar i gammal stil.

Tåget tuffar på i sakta mak uppför backar och genom regnskog.

Järnvägsarbetarna fick slita hårt vid bygget av den här järnvägen och många arbetare dog.

Sträckan har 15 tunnlar och det här är tunnel nummer 11.

Den mest spektakulära platsen på resan är nog Stoney Creek bridge.

Den går över ett vattenfall.

Jag försökte ta en bild på bron på håll, men det gungade och skakade en hel del men det går ändå att se lite hur bron ser ut på håll.

Vid Baron Falls  stannar tåget i 10 minuter för fotografering.

Fin utsikt ner mot dalen och havet.

Jag skyndar mig upp till utsiktsplatsen för att få bättre blick över vattenfallet .

Här är vattenfallet.

På andra sidan dalen kan vi nu se linbanan som vi ska åka ner med.

En kort sträcka till med tåget och vi är uppe i den lilla konstnärsbyn Kuranda.

Innan vi ska åka ner med linbanan så hinner vi med att ta en promenad där, men det tar vi i nästa inlägg.