Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Buss från Lima till Paracas.
Från Cusco tog vi flyget till Lima, merparten av vår grupp skulle åka hem några skulle vidare till Galapagos och vi var fyra som skulle åka till Paracas för nya äventyr. I Lima var det redan julpyntat.
Direkt från flygplatsen åkte vi till busstationen för att checka in.
Väskorna checkades in, så dem behövde vi inte bekymra oss om sedan.
Tur att vi inte hade några djur att checka in, för de fick inte åka med.
Vi hade några timmar att slå ihjäl innan vår buss skulle gå. Jag bänkade mig på serveringen, var inte helt pigg ännu, och de andra drog ut på stan. Jag fick en fin blomma som tröst.
Dags för passkontroll och biljettkontroll, säkerheten var rigorös.
Vi letade reda på våra sittplatser och slog oss ner i bekväma flygplansstolar. I våra papper hette det att vi bokat lokalbuss, då hade vi sett framför oss hur vi packade in oss i en enkel buss med getter och höns. Hade visserligen varit spännande, men det här var betydligt bekvämare. Det här var ju rena rama lyxvarianten med både filmkanal, internet och matservering.
Fast med maten fanns det lite mer att önska, ena sträckan bestod den av en torr dubbelmacka på vitt bröd utan smör och där emellan låg det en svettig ostskiva, en söt kaka fick vi också. Drickan bestod av Coca cola eller Inca cola.
Allt serverat i en liten söt pappask.
Som tur var hade vi ätit innan.
Landskapet vi passerade fick mig att tänka på Robban Brobergs "Öken Lyrics"
Vi passerade genom en del samhällen också.
En del hus behövde stöttas upp.
Renlighet är viktigt, men tvättvattnet kan man slänga ut på gatan.
Trodde först att de här små husen var hundkojor, tills jag såg korsen på dem och insåg att det var små altare.
Efter en tur på cirka fyra timmar var vi framme i Paracas. Det som framifrån såg ut som ett litet, litet hotell...
...visade sig vara ett mycket trevligt ställe att avsluta de sista dagarna i Peru på. Det låg vid stranden till Stilla havet och med flera pooler att svalka sig i.