Daladala

Daladala är namnet på de för Zanzibar typiska, ibland utsmyckade, flakbussarna som trafikerar ön dagtid. Det är billigt, bara ett par kronor för en kortare resa och upp till en tia för en timmes resa.

Men var beredd att trängas och svettas, här finns ingen gräns för hur många som får plats.

Vid busstationen i Stenstaden är det full fart.

Bussar kommer och bussar åker.

Bussar lastas

Vänta jag ska också med.

Här vid busstationen kan man även läsa väggtidningar.

The Hallelujah Mountains och Hundra drakarhimmellyft

Idag ska vi bege oss till Zhangjiajie National Forest Park, vi vaknade upp till en regnig morgon och det kändes väl inte så där häftigt. Skulle vi se något av de vackra bergen eller bara gå omkring i dimma och dis? Hur som helst, vår guide väntade på oss så det var bara att ta på sig regnkläderna och åka iväg. Först en biltur och sedan gällde det att hitta rätt buss vid entrén till parken. Den saken hade vi aldrig klarat om vi inte haft vår kinesiska guide Carol. Hon lotsade oss smidigt genom biljettluckor och till den buss vi skulle ta. Fanns en del att välja på och alla hade kinesiska tecken där fram.

Kineserna är fyndiga, då det är regniga dagar säljer de skoskydd som man kan dra på över sina skor.

Bussen slingrade sig fram uppför och uppför, det var flera stopp på vägen upp men Carol bad oss sitta kvar till sista stoppet. Då var vi framme vid den höga bailonghissen, "hundra drakarhimmellyft".

Den här hissen lär vara världens högsta hiss med sina 326 meter. Jag har inte kollat om det är riktigt men nog var den hög och med utsikt hela tiden under den snabba färden upp till toppen. Färden upp tog ungefär två minuter och trots att jag hade kameran beredd och försökte filma så gick det så fort att av den filmen var inte mycket att se.

Medan vi väntade på att få komma fram till hissen övergick regnet till duggregn och vi fick en föraning om hur bergen här ser ut. Inte var det någon nackdel med regnet heller för annars hade vi missat de låga molnen som omsvepte de pelarformade bergstopparna.

Stenpelarna är över 200 meter höga och är resultatet av tusentals år av erosion. Erosionen huvudorsak är från is som expanderar under vintern och växterna som växer på dem. Andra orsaker är jordskred och vattenerosion.

Eftersom det är fuktigt här året runt finns det tät vegetation.

Dessa sandstenpelare är ett självklart kännetecken av det kinesiska landskapet och man kan hitta dessa i många antika kinesiska målningar. I hela området finns det fler än 3000 stenpelare och klippor av sandsten, det är så många att man brukar kalla området för skogen av sandstenpelare. Parken togs upp i Unesco:s världsarvslista 1992.

Men nu vill jag inte stå här nere och titta längre, jag vill åka upp och se hur där ser ut.

Fortsättning följer.

Del 1 - Del 3 - Del 4 - Del 5 - Del 6 - Del 7