Beachport, Blå sjön, possum och en fågel.

Vi fortsätter resan på Great Ocean Road och har nu kommit till Beachport.

Beachport är känt för sin 772 meter långa brygga. Bygget av den bryggan påbörjades 1878, tanken var att den egentligen skulle bli 1300 meter.

Men innan vi kollar in bryggan  åker vi upp till "backlers lookout" för att beundra utsikten.

På 1830 talet fanns här en valfångsstation, numera är det kräftfiske som gäller.

Efter att ha njutit av utsikten återvänder vi till bryggan och ser att det är lite annorlunda fish and chips som serveras här. Synd att det inte var lunchtid ännu, hade varit kul att testa haj.

En cyklist har hamnat mitt i rondellen.

Så var det dags för bryggan.

När man suttit stilla i bussen länge, så det är klart jag måste ta en promenad ut på bryggan.

Jag gick längst ut och det blev en skön promenad i den ljumma vinden och solskenet.

Trevligt att gå när utsikten är så här grann.

Vi åker vidare.

Kommer till den Blå sjön. Den är inte alltid blå, men vi har tur som kommer hit när den är så här vackert blå. Under vinterhalvåret (april till november) så ser sjön mest grå ut. Sjön är en krater i en vilande vulkan.

Ett konstverk står där vi stannat för att titta.

Kikar genom hålet, var säkert det som var tanken.

Sista stoppet på dagens etapp är Mount Gambier och slukhålet där. Här fanns en kalkstensgrotta men blev till det här hålet då grottans tak kollapsade. I botten finns här nu en vacker trädgård.

Vackert är det och man skulle kunna tillbringa lång tid i den lummiga trädgården, men här ska det finnas possum eller falangrar som de också kallas. Vi går ner och i mörkret i skrevorna så träffar vi faktiskt på en. Den tittar först lite nyfiket på oss.

Tyvärr är det ganska mörkt i den bergsskrevan där den håller till, så det blir att skruva upp ISO rejält.

Vi hinner studera den ganska länge...

...innan den bestämmer sig för att krypa in bakom en stenbumling.

Går då längst ner i slukhålet och där sitter Grey Fantail eller Grå solfjädersstjärt.

Kirkenes

Var i Kirkenes för sex år sedan, men den gången hade jag bara några timmar på mig för att gå runt och bilda mig en uppfattning av staden. Den här gången har jag ungefär ett dygn och hinner gå runt lite mer. Förra gången var det maj och vår, finns ett blogginlägg om det här. Nu är det höst och augusti, men bortsett från snön så ser det sig ganska lika ut. Lite förändringar men inte så många.

Vi börjar i alla fall med att gå och äta. Hittar ett ställe med en maffig väggmålning. Även matpriserna håller en maffigt hög nivå här i Norge.

Mätta och belåtna går vi ut för att inspektera stan och se om vi känner igen oss. Hittar huset som är byggt på en bunker från krigstiden, ser sig likt ut förutom att det växer mer nu än i maj.

Torget ser sig ganska likt ut, fast nu har ryska försäljare tagit över det. Biblioteket har fortfarande rysk text.

Det märks att vi är ganska nära ryska gränsen för det ryska inslaget syns lite här och där.

Förra gången vi var här så låg det många rostiga och nästan skrotfärdiga ryska fiskebåtar här, nu finns det också en del ryska fiskebåtar, men inte så många och alla ser ut att ha fått en rejäl ansiktslyftning. De ligger inhägnade, men jag får löfte att gå in och fotografera.

Burarna för att fiska kungskrabba med är väldigt stora.

Det är ganska stor skillnad på ebb och flod. På kvällspromenaden ligger båtarna och vilar på botten och har lite svårt att ta sig ut till havs.

På morgonpromenaden ser det lite annorlunda ut.

Ser ut som det är samma båt som ligger här nu som det var för sex år sedan.

På promenaden kommer vi till bryggan som ingen verkar bry sig om, den ser inte ut att fått någon ansiktslyftning sedan vårt senaste besök här.

Ser lite naggad ut i kanten.

Det lagade hörnet ser lite annorlunda ut, men ganska trasigt ändå.

Kollapsen är nära på vissa ställen.

Den lilla figuren som liknar en liten gris utan knorr på svansen finns kvar.

  Den har dessutom en liten kompis som med knorr.

Vi går vidare och ser att gruvan verkar lite övergiven. Träffar på en person som berättar att den lades ner förra året.

 Förstår då varför de stora fordonen och maskinerna som används i gruvan, står uppställda och verkar förfalla.

Varvet och torrdockan är fortfarande i drift.

Det enda rostiga ryska fartyg som vi hittade nu ligger och väntar på sin tur att komma in för renovering.

Här får man inte tippa snö.

Men hittar fina speglingar i vattnet.

Fast då vi var där nere vid den rostiga båten så kom det en person som sa att där fick vi inte vara och inte fotografera, så vi gick därifrån men bilderna var ju redan tagna och ingen bad mig att radera.