Björnen sover...eller?

Att sitta i gömsle kan vara både spännande och långtråkigt, spänningen blir av att man vet ju inte vad som kommer att hända och om något kommer att hända. För att komma till ro och inte störa så ska man vara i gömslet före klockan sex på kvällen och sedan vara så tyst som möjligt. Vi tre som satt i vårt gömsle viskade och var noga med att inte föra något oväsen. Den här kvällen hade vi strålande väder och fåglarna på myren utanför var i full gång så vi hade något att rikta våra objektiv emot. Stenskvättorna hade fullt upp med att samla mat.

Även en stenskvätta måste vara vaksam och kolla läget ifall det kommer någon björn. Kolla där framme.

Kolla till höger...

och kolla till vänster.

Bra då kan jag fortsätta med mitt arbete.

Vackra träd här på myren.

Men vad är det som skymtar i ögonvrån, kan det vara en björn som kommer.

Nej, det är Mickel räv som tassar fram. Han är väldigt vaksam och reagerar på klickandet från kameran.

Spanar bort mot gömslet så vi slutar fotografera honom och bara tittar.

Kråkorna och korparna brydde sig inte om räven.

Så vi ägnade oss att fota fågel.

-Nej ta inte på mig!

Fåglarna blir lite oroliga när en örn dyker upp, men den försvinner så snabbt så ingen hinner med att ta någon bild ... men vad är det som anas där inne i skogen? Något stort och brunt dyker upp.

Det blir om möjligt ändå tystare inne i gömslet och man hör bara några flämtningar, för visst är det en björn som kommer lufsandes.

Sakta rör den sig över myren, det är en stor björn. En mycket stor björn.

Undrar hur stor han kommer att vara till hösten då han ätit upp sig under sommaren.

Det har hunnit bli ganska mörkt så jag får skruva upp ISO rejält.

Han lufsar lite fram och åter, men verkar inte bli frestad av något som finns där att äta.

Det klafsar rejält om hans stora ramar då han traskar fram på myren.

Så till slut fick jag se att det går att få syn på svensk björn också.

Nästa morgon fick vi ett vackert ljus över myren och glada och nöjda drog vi vidare på nya äventyr.

En stor eloge till Johan vår guide och Margareta som försåg oss med så goda middagar.