Blåa fossingar

På Galápagos finns det en fågel som jag tror de flesta som varit dit har fotograferat.

Det är inte den rikligaste förekommande fågeln på Galápagos, men det är en fågel man lägger märke till på grund av deras blå fötter.

Vi träffade på ett litet gäng när vi var ute på en pangatur. De satt på några klippor och tog det lugnt.

De blev visst lite överraskade av besöket.

-Bäst att göra sig fin om det ska bli fotografering.

-Va! Har vi fått besök?

- Vill du jag ska titta rakt in i kameran? Njae, det vill jag inte för då ser jag så fånig ut.

-Titta på mina blå fötter i stället. Se så vackra de är och du anar inte hur imponerad damerna blir av dem.

-En profilbild kan du få ta.

Vi åkte vidare och tackade de blåfotade sulorna för besöket.

Och det där med blåa fötter, undrar om det imponerar på damerna i människovärlden också.

Sortland - Den blå staden.

Nya vyer dyker upp och vi seglar vidare söderut.,

Berg som är så svindlande höga.

Gröna dalar där gräset verkligen lyser i grönt.

Vi kommer till Sortland en stad som profileras som "Den blåa staden vid sundet" efter ett initiativ om att måla alla byggnader i nyanser av blått. Detta projektet är omstritt bland invånarna i Sortland. I dag är det ett tiotal byggnader i centrum som är blåa men de är dessutom väldigt blå.

Vi får en del budskap på vägen när vi går runt här i byn. Att dagen ska gå i uppfyllelse låter tryggt.

Vi följer de blå spåren.

... och får veta att om man nu skulle ha det för roligt här i stan, så finns det hjälp att få.

Spåren går vidare.

Vi får med oss fler budskap på vägen.

Glada bänkar.

Den käraste bänken.

Ser ut som om någon börjat nalla på fiskbullarna.

Graffiti hittar jag även här.

En blå kur.  

Spåren fortsätter.

Ja, var ska vi vara?

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man balanserar omkring.

Fler budskap.

Vi lyssnar på vinden.