Kaffetåren den bästa är.

Dagens regnskur kom då vi skulle åka iväg på kaffetur, vi skulle alltså få en guidad visning av en kaffeplantage och hur hela proceduren från  kaffeböna till kaffekopp går till. Såg att det även fanns turer där man fick inblick i både kakaobönans väg till choklad och hur man tog till vara på sockerröret och tänkte att det var ju synd att vi inte bokat en sådan tur.

Men gjort är gjort tänkte jag och det regnar ju ändå, väl framme frågade vår guide vem det var som hade bokar Uber, för den var redan framkörd för hämtning. Han var en skojfrisk person för transporten var en provtur i den gamla klassiska oxkärran.

Efter att alla som ville åka oxkärra hade klarar av det var det dags för lite undervisning och samtidigt slutade det regna. Och tänk sådan tur vi hade, trots att det i vår programbeskrivning bara skulle vara kaffe så fick vi en tur som innefattade alla de tre varianterna. Vi börjar med kakaobönan. Frukten är stor och de små kakaobönorna ligger inuti den. Vi får veta att dessa små frön är giftiga för apor och de första som testade att äta fröna dog. De andra aporna var läraktiga och insåg snabbt att det där äter vi inte. Så kom inte och säg att apor är dumma, för kunskapen har de tydligen vidarebefordrat till nya generationer.

Sedan fick vi vara med om hela proceduren av sortering, rostning...

...och hur man malde dessa bönor för hand.

Malde ner dem till en jämn och tjock smet. Blandar man sedan ut denna smet med lite olja och som här banan blir det en helt underbar smakupplevelse. 

På tal om smakupplevelse så kom de bananer, som vi fick plocka direkt från bananklasarna och som hade fått mogna ute i solen, också väldigt högt upp på listan av goda smaker.  Den godaste banan jag någonsin ätit, sa Tilda.x

Sedan var det dags för lite drickchoklad. Lite chili i och det smakade underbart gott.

Vi lämnar kakaobönan och går vidare till sockerrören. Här görs det inte så mycket med dem mer än att skörda några sockerrör och pressa ur saften ur dem. Fast det är  förstås inte så bara. Det krävs några starka armar för att få ut lite saft så att vi får smaka.

Länk till hur jobbigt det är att få ur den goda sockerrörssaften. Klicka HÄR. Den är inte så lång så klicka gärna in och titta.

Sedan vi  stärkt oss med sockerrörssaft, spetsad med lite lime är det dags att vandra över till kaffeavdelningen på plantagen. Där börjar allt med en sådan här lite paraplyformad planta.

Den får växa till sig och bli till kaffebönor. När de blir röda är de mogna.

De plockas sedan för hand av säsongsarbetare.

De fyller dessa fyrkantiga mått och får ungefär 2$ per tråg.

Vi behöver inte plocka bönorna till vårt kaffe,  tur det för just nu är de inte mogna. Men kaffe ska det bli, nymalet dessutom.

Kaffet ska byggas på traditionellt sätt.  Först kokas vattnet upp till 90 grader och hälls över det nymalda kaffet, där verkar kaffet få eget liv. Bubblar och rör sig,  får stå så och dra i 4-5 minuter. Sedan är det dags att sila kaffet genom ett filter. På så sätt tas alla aromer och smaker tillvara och inte bara silas igenom som det blir i våra kaffebryggare.

Sedan smakar det gott med en kopp kaffe.

Kryddornas ö

Jordens kryddbod finns på den lilla ön Zanzibar, så något man inte bör missa här är att göra en kryddsafari. Vi åker ut till en kryddfarm för att bekanta oss med växtlivet på ön.

Den här farmen är ett familjeföretag och vi hälsas välkomna av en av delägarna i familjen. Vi får en lite strut gjord av bananblad att samla kryddor i.

Sedan vandrar vi in bland alla växter och dofter, vi får se och smaka på gurkmeja, ingefära, olika sorters peppar och en mängd andra frukter och kryddor. En del, för oss välkända smaker och andra nya.

Vi får berättas om allt vi går förbi, som mandariner.

Jackfrukt.

Elefantbanan, som fått det namnet för att den liknar elefantens betar.

De små och så goda bananerna som vi får till varje frukost här.

Röda bananer som används i matlagningen.

Familjen som driver plantagen bor också här på området.

Liten tös som varit iväg och hämtat lite godis till lunchen.

Även en liten plantskola finns det.

Carambolafrukten (stjärnfrukt) växer i stora klasar på träden.

Vi stannar till vid kanelträden och en liten bit av dess bark skalas av så vi får dofta på kryddornas drottning. Kanelträdets bark kan man skörda om och om igen för den växer alltid tillbaka och bladen kan men koka te på.

Vår guide har en liten hjälpreda som följer med på turen, han flätar flitigt på olika saker av bananpalmens blad.

När turen är över så blir jag krönt till drottning med krona och får även lite smycken och en handväska.

Men än har vi inte sett allt. De här frukterna innehåller frön som är kraftigt röda.

De används som färgämne bl.a. i läppstift.

Muskoten är väldigt dekorativ.

Jag kommer inte ihåg namnen på alla frukter och växter vi ser men den här var tydligen väldigt populär av myrorna.

Det är en väldigt givande tur och vår guide pratar om att i slutet på turen ska vi få se butterfly och jag tror att de har ett fjärilshus någonstans.

Fast först ska vi titta på kryddornas kung. Kungen av kryddor är kryddnejlikan och hans drottning är kanelen. Fram till för några år sedan ansågs kryddnejlikorna vara öns viktigaste inkomstkälla. Nu tävlar kryddan och turismen om första platsen.

Det var araber från Oman som tog med sig nejliketrädet till Zanzibar på 1800-talet, ett ståtligt träd.

Det är blomknoppen man skördar och sedan torkar. Nejlikan försämras inte vid lagring och är därför lätthanterlig. Det är den enda krydda som bara staten får exportera.

Men hur var det nu med fjärilarna vi skulle få se, jag spanar runt men hör bara sång som kommer uppifrån palmtopparna. Aha nu börjar jag förstå att det är de som skördat kokosnötterna som kallas för butterfly.

Under sång klättar de uppför stammen med bara ett rep mellan fötterna som hjälpmedel.

Sången Jambo Jambo ekar ut över nejden, lyssna gärna på den här.

________några katter vimlar det inte av här men väl av höns och kycklingar.

En liten vandring.

De kallade det för att vi skulle göra en vandring och jag blev lite orolig eftersom min fot inte var i så vandringsdugligt skick, men oron var obefogad. Det var mer en promenad vi gjorde.

Ut i skogen tåga alla nu
far går först och tummeliten sist...

...inte helt riktigt för Tummeliten som här är Ben han ville gå först och visa vägen och kolla in om det fanns några faror i vår väg.

Vi tågar genom böljande risfält.

Vitt ris...

..och svart ris.

Vi får sällskap av fyra danskar, som när de hör att vi är från Sverige, har lite svårt att förstå varför vi i vårt sällskap pratar engelska med varandra. När de får höra att det andra paret i vår bil är från Australien så blir det mer förståeligt.

Vi får en lektion i hur bevattningssystemet i risfälten fungerar. Det är så snillrikt anordnat så att det kommer till och med folk från Thailand för att lära sig.

Vår värd och guide på promenaden har som uppgift att rensa och hålla kanalerna rena från skräp. Det blir mycket skräp som kommer med vattnet uppifrån bergen. I går hittade han till och med en stor fisk i just den här kanalen. Middagen var räddad.

 Vi får en fin promenad och det var kul att få gå genom dessa risfält.

Det är inte bara ris som odlas på fälten här, vi passerar också en plätt men ståtliga tagetes. De odlas för att användas i de religiösa ceremonierna.

Bananerna börjar mogna.

Mera ris.

Vår lilla promenad går mot sitt slut.

Vår bil står där och väntar och nu är et dags att styra kosan upp mot bergen.

I en liten balinesisk by.

Vi kommer till en liten pittoresk by.

Jag tar en bild på bygatan och får med det vanligaste transportmedlet på Bali.

Där borta går det en höna och pickar lite förnöjt.

Känns som rena idyllen eller är det paradiset med alla tänkbara frukter i träden runt omkring mig, såg dock inga äppelträd men kunskapens träd är kanske dold ute i grönskan.

Banan.

Med en stor lila blomma under bananklasen.

Kakaoträd.

Även det med frukter.

Jackfrukt.

Och så har vi den livsfarliga frukten.

Det sägs att fallande kokosnötter dödar fler människor än vad hajar gör.

Vad den här frukten heter har jag tyvärr glömt bort.

Den här frukten är Mangosteen.

Tycker man om frukt så lär man inte behöva svälta här.Frukten med den vackra sexklövern i botten är Manggis mangosteen och den med det ormliknande skalet är Salak snake skin fruit.

Så här kunde en av våra luncher på Bali se ut. Gott och hälsosamt.Frukten i mitten är Manggis mangoseen och den delade till höger heter grenadilla. (IPadbild)

Men strax ska vi gå på visit hem till en balinesisk familj...

Andra delen av Little India i vilken vi tittar på hus...

....och går på marknad.

Little India var ett stort område att traska omkring i och det blev många bilder så jag delar upp det i flera inlägg. Många kvarter ser ut ungefär som de gjorde på 1800-talet men är inte förfallna.

Jag har ingen förklaring till varför det står en indian där uppe. Han kanske är en indisk indian.

Men även här växer det upp lite moderna hus.

Lite förfall kunde jag hitta ändå.

Vi slinker in i skuggan till något som ser ut som en marknad.

Mycket av det som säljs här inne känns mest som tingeltangel men jag gissar att det har att göra med festligheterna som väntas och att man smyckar gudabilder med dem och även hemmen.

Vad sägs om att köpa en liten soffa för att gömma näsdukslådan i?

Vi blir inte kvar där inne bland alla prylar utan går ut till folklivet på gatan igen.

Fri hemleverans har de här om man vill.

Nog blir man frestad av allt fräscht som erbjuds. Vad sägs om några granatäpplen.

Eller en säck lök.

Kan det här vara gurka?

Det här är i alla fall bananer.

Det som finns i den här säcken ser ut som vitpeppar men jag är inte riktigt säker.

En tunna med torkad chili kan vara bra när man ska laga mat.