Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Hembesök.
Nu ska vi besöka en liten by där man kan få se hur en bhutanesisk familj bodde förr. Det är ett hus från 1600-talet som vi ska besöka. Man kan väl kalla det för en hembygdsgård om man jämför med svenska förhållanden. På vägen dit ser vi lite vackra vyer igen.
De är stolta över sin flygplats, inte så konstigt eftersom det är landets enda. Det har till och med gjorts i ordning en utsiktsplats för att kunna stanna och titta på den.
Här ser man även det lilla klostret där filmen "Little Buddha" spelades in. Men dit ska vi någon annan dag.
Man kan se att piloterna har lite bekymmer med att passa in flygplanet i dalen inför landning. De kommer in i dalen borta till vänster och måste sedan komma lite på tvären för att landa.
Men nu var det hembesök vi skulle på.
På granntomten träffar jag på en liten flicka som är nyfiken på främlingarna, hon är ganska blyg men med mamma som stöd vågar hon ta emot en liten leksak.
Boendedelen i huset ligger en trappa upp.
Många som trampat dessa trappsteg, syns på slitaget.
Köket ser riktigt charmigt ut.
Fast toaletten vågade jag inte testa, det var ganska hög fallhöjd från den och obekvämt att sitta på huk där.
Men utsikten var det inget att klaga på.
I en del rum finns det vackra väggmålningar.
Och vackert dekorerade möbler.
I mitten syns det buddhistiska hjulet som en symbol för samsara, kretsloppet för födelse, död och återfödelse. Den ädla åttafaldiga vägen som garanterar att det rör sig stabilt och i balans. När någon eller några av ekrarna sviktar uppstår obalans.
Ett rum är avstängt och vi får bara kika in där, det är ett ceremonirum som bara öppnas en gång om året vid en speciell högtid.
Först får vi något starkt att dricka.
Sedan severas det smörte, men vi har tur; de har inte använd härsket smör så det smaka ganska bra. Det som simmar runt i teet är inte små larver, utan puffat ris.
En sprallig och glad liten tös är med och hjälper mamma. Hennes mamma berättar att när hon ska besöka sin hemby så tar resan dit tre dagar, eftersom det inte finns bilvägar dit.
I ett litet hus intill finns ett traditionellt bad. Den som är intresserad kan läsa här hur det fungerar.
Där inne står det några träbadkar.
På utsidan eldas det och stenar hettas upp, dessa stenar läggs så i badkaret utifrån. Stenarna spricker då de kommer i kontakt med det kalla vattnet och kan inte användas mer än en gång. Måste bli ett evigt stenletande. Det här badet är fortfarande i bruk.