Naadamfestivalen

Vi är tillbaka i Ulaanbaatar och i dag ska vi gå på festival. Det är Mongoliets nationaldag och även Naadamfestival. Trafiken denna dag är kaotisk och man måste ansöka om tillstånd för att få köra bil, företaget vi åker med har bara fått tillstånd till en bil så vi får åka med en grupp till festivalområdet. För att överhuvudtaget komma fram så måste vi åka till dit tidigt. Busvädret som försenade vår flygning i går, har även ställt till det i trafiken med rejäla vattensamlingar. Vi blir varnade för att ibland kan vattenpölarna vara rejält heta, eftersom de vattenledningar som kommer från kolkraftverket är i ganska dåligt skick och läcker då och då.

Vi är på festivalområdet i mycket god tid och hinner gå runt och titta innan det är dags att bänka sig på stadion. 

Festivalen är också lokalt benämnd "eriin gurvan naadam" som betyder  "de tre matcherna av män", som i sin tur syftar till de tre sporter som utövas under festivalen. Brottning, bågskytte och hästkapplöpning.

Vi börjar med att gå till brottarna som har samlat sig i en stor hall och håller på med sin lite speciella uppvärmning.

Man sitter i små grupper och spelar det traditionella spelet, ankelbensspel som har anor från 1300-talet. Samtidigt sjungs det olika hyllningssånger. 

Vi tittar på brottarna och deras spel och sång och går vidare till bågskyttarna. De är redan i full gång med sitt skytte.

Bågskyttarna står på ena sidan av ett stort fält, de ska träffa några klossar som är uppställda på andra sidan av fältet. Där står det också en rad kvinnor som samlar upp pilarna och med olika gester visar var pilen träffat.

En skytt gör sig klar...

...kvinnan visar var träffen blev.

Lite taktiksnack.

Väntar på sin tur.

Ingen alkohol får säljas på festivalområdet,  men en speciell drink av jäst hästmjölk (airag) servers. Den brukar ibland kallas för mongolernas öl. Traditionellt ska den servers ur skinnsäcken som hänger på ställningen.

Poliserna samlar sig för dagens arbete.

Vid en sådan här högtidlig dag klär de flesta upp sig i sina nationaldtäkter.

Några poserar stolt då jag frågar om en bild.

Soldaterna har en speciell dräkt.

Har du fått någon medalj så bärs den med stolthet i dag.

Även om det är risk för slagsida.

TV är här och sänder olika program.

De tre på scenen är kändisar i Mongoliet och Solongo (vår guide) är så glad över att få se dem.

Även ett matlagningsprogram  sänds härifrån.

Känd tv-kock som lagar den traditionella rätten som kallas för hästskor och är en mycket populär festivalrätt.

Det lagas även mat i de olika stånden på området.

Kallt kött och någon slags korv. Det skärs i småbitar och serveras som snacks i en plastpåse.

Mitt i folksamlingen kommer en ryttare.

Grillarna är i full gång och förföriska dofter sprider sig.

Hatt ska man ha då det är festival, gärna en vit hatt för männen.

Dessutom kan man ta det traditionella familjefotot dessutom i fina traditionella kläder. Den lilla killen låter sig tålmodigt kläs ut till krigare.

Poserar sedan med morföräldrarna.

-Först klär de på mig konstiga kläder så jag ska se ut som en krigare, sedan ska jag sitta i den här konstiga tronstolen och en massa människor står och tittar på mig och säger att jag är så söt. Vadå SÖT jag är ju en modig krigare

Nu äntligen har det blivit dags att gå in till arenan och leta reda på våra platser....men

                                                                            föregående

Nationalsporten i Bhutan är bågskytte.

I Bhutan är nationalsporten bågskytte, lika vanligt som det är med ett fotbollslag i varje by här hemma i Sverige, lika vanligt är det med ett bågskyttelag i de små bhutanesiska byarna. Man åker runt mellan byarna och tävlar i lag.

Börjar med lite förmaningar om att man inte får skjuta ihjäl varandra utan bestraffning. Lika strängt straff som för att smuggla in cigaretter i landet.

Vi har nu alltså åkt till Thimhus bågskyttearena för att få en uppvisning i just bågskytte. Långt där borta står en man och spänner bågen.

Han har 145 meter fram till måltavlan, som mer ser ut som en planka som knackats ner i marken. Målringen är 30 cm i diameter.

Det tävlas även med moderna bågar, men det är det traditionella sättet som vi ska få uppvisning i och även få testa om vi vill.

Några äldre och glada herrar kommer för att visa oss hur man gör. Deras bågar ser mer ut som de som jag som barn täljde till av en gren och ett snöre, men deras träffsäkerhet och skicklighet är av ett helt annat slag än min barndoms bågskytte. Det är bågarna också förstås.

Stilarna varierar...

..men träffsäkerheten är det inget fel på.

Jag gjorde ett tappert försök att få med det lilla ögonblick då pilen lämnade bågen...

 ...men trots många bilder så hann jag inte med.

Det finns en måltavla i var ände av bågskyttebanan och när man skjutit klart från ena hållet så traskar hela gänget över till andra sidan och skjuter tillbaka.

Träffsäkra är de.