Påskresa - Wannås slott

Mätta nöjda och belåtna lämnar vi Åhus, vi är ganska nära Wannås slott. Där har vi aldrig varit men läst en del om så det blir vårt nästa mål.

Då är det främst skulpturparken som lockar. Här fanns tidigare en borg men den brändes ner och 1556 byggdes det slott som står här i dag. Vi ställer kosan mot parken och försöker gå in för att betala inträdet till parken men blir stoppade i dörren av en person som är där och städar.

-Det är stängt, säger han.

-Vi tänkte besöka parken, säger vi.

-Varsågod, säger han. Det är bara att gå.

Så det gör vi.

Skulpturparken startades 1987 av Marika Wachtmeister. Eftersom shoppen också är stängd så kan vi inte införskaffa guideboken om konsten, men det finns skyltar vid de flesta konstverken där vi kan läsa om dem. Troligtvis hittade vi inte alla utan guiden och det finns inte heller information vid alla.

Det första vi träffar på är en trädkoja av Tadashi Kawamata. Den sitter högt upp och tanken är inte att man ska kunna ta sig dit utan en ska leda till tankar om naturen, stadsplanering och arkitektur.

Här fanns det ingen skylt, så jag gissar på att det är något gammalt. Ser ut som en pump av något slag.

Näst på tur är Yoko Onos Önsketräd. Jag passar på att hänga upp min önskning i ett av träden.

Där hälsar vi också på Jason Rhoades glasfiberhäst och gröna bod. Älmhult och platsen för IKEAs första varuhus ligger inte så långt härifrån, där startade Kamprad sin försäljning i en liten grön bod.

Någon information om de röda bollarna i träden hittade jag inte, där får man troligtvis fantisera helt fritt.

"Rött kaniktegel", heter den här skulpturen. Tanken där är tydligen att de öppna kortsidorna ska rama in himlen och naturen medan de stängda långsidorna omsluter besökarna. Jag gillar skuggorna som förlänger skulpturen.

Det som i mina ögon är mest udda i skulpturväg är nog den här inhägnaden. Ett 2.500 kvm stort område som är inhägnat. Dit in har ingen tillträde. Det ska vara så för all framtid och visa hur det utvecklas utan någon mänsklig inverkan.

På en återvändsväg hittar vi Svenungsons "Åttonde skorstenen", vet inte om det finns sju andra eller om det här är den enda.

Där inne i skogsgläntan växer det mängder av vitsippor.

Flera av dem är dessutom röda.

Det rostiga hjärtat med alla fjolårslöv tycker jag är fint.

Men den här skulpturen väcker lite obehagliga känslor i mig. Får nästan en känsla av död och mordutredning. Går snabbt vidare.

De gula träden ser däremot lite gladare och inbjudande ut.

Strax intill dessa träd hittar vi Snapphaneeken. Det sägs att det är vid den eken som det avrättades och hängdes upp de snapphanar som tillfångatogs av svenska soldater. Svenskarna ansåg att snapphanarna var förrädare och sådana skulle straffas med döden.

I utkanten av parken står det en tågvagn. det är Carolina Falkholts "Train of Thoughts".

När vi närmar oss detta konstverk så blir man en aning förvirrad, för på håll hör man en pojke ropa på mamma. Då vi är i parken är det även en skolklass där, rösten som hörs stämmer i ålder med de ungdomar vi träffat på så jag tror att det är någon av de som klättrat upp i ett träd och inte kan komma ner. Men det är tydligen en installation, för det finns ingen i trädet. Vi behöver inte skicka ut någon räddningsstyrka.

Vid den här färggranna skulpturen finns det lite information, det är Jacob Dahlgren som har satt ihop 104 ståldelar i 18 färger till något han kallar "Repetition av en grundform".

Strax intill finns det en stor "Grå mussla" av Jene Highstein.

Inne i skogen bland de spirande boklöven skymtar vi "A house for Edvin Denby", inifrån den hörs det mässande röster.

Nu har vi hamnat på platsen där man kan se slottet från baksidan, där står det en lite annorlunda bänk.

Vi har nu gått runt nästan hela parken, har troligtvis bara sett en del av alla konstverk, fotat en del och tittat på många fler, men visst är även naturens konstverk också ganska fina.

Avslutar med en hyllning till alla mammor.