Turandot och Tosca i Verona

Det finns säkert många orsaker att åka till Verona, min anledning var att få uppfylla en önskan om att få gå på opera inne i den gamla romerska teatern. Kvällens föreställning är Turandot.

Men först lite mat och vad passar bättre att äta i Italien än pizza. Här delas det lika och alla fick smaka från alla olika tallrikar med pizza som bars in.

Sedan var vi mogna för att entra arenan och leta reda på våra platser. De som får komma in först är de som sitter på de onumrerade platserna högst upp. När de går in får de ett varsitt stearinljus med sig.

Orkestern börjar komma in.

Musikerna spelar upp sig och spänningen stiger i åskådarleden.

Mörkret sänker sig över Verona...

...och strålkastarna börjar spela över läktarna.

Då får vi se vad stearinljusen var till för, det blev en magisk stämmning, då de övre sektionerna blinkade av tusentals lysande ljus.Förstora så syns ljusen bättre.

Sedan kan föreställningen börja.

Det sjungs, det gnistrar och det blixtrar.

Pampigt värre är det att få sitta i den varma kvällen under en blå stjärnhimmel och få se all den här prakten.

Efter mycken möda och besvär så fick till slut prinsessan Turandot och prins Calaf varandra.

Det var första kvällens opera, nästa kväll hade jag turen att komma på premiär och nu var det Tosca. Då tyckte vi att det var läge att ladda med en bubblande Prosecco.

Många på läktarna även i kväll.

Blev en mycket stämningsfull inledning på kvällen, då 5000 anhöriga till jordbävningsoffren i maj var inbjudna som hedersgäster. Först en tyst minut och sedan sjöngs nationalsången unisont och pelarna högst upp belystes i Italiens färger. En lite svalkande men lätt bris gjorde att många stearinljus blåstes ut.

En färgsprakande och effektfull föreställning bjöds vi sedan på. Vid första knallen från kanonerna lättade jag säkert flera centimeter från stolen. Det syns väl att det är fotoförbud under föreställningen. Har nog aldrig tidigare sett så många som fotograferat och även blixtrat när det inte är tillåtet.

Lunch i Verona.

Trots att det är så varmt så att luften mer eller mindre dallrar, så sjuder det av liv i Verona och runt den gamla romerska teatern på torget Piazza Bra är det full aktivitet bland gatuartisterna.

Iderikedomen om hur man ska uppträda för att få in lite pengar verkar aldrig sina. De här två blev rikligt betittade och det tag ett tag innan jag förstod hur de bar sig åt. När den undre mannen tog ett nytt tag om stången han höll i, utan att kvinnan där uppe ramlade ner förstod jag hur det gick till..

Andra hade satsat på att stå så stilla som möjligt.

Men fick de en slant, fick man en vink som tack.

Fast nu var det en lunch som jag hade tänkt mig och började leta bland alla mysiga ställen där man kunde äta.

I Italien äter man lunch länge och även lite senare än vad vi gör här hemma så det blev en liten promenad runt i gränderna.

Men det lönade sig att leta, i Veronas äldsta hus smakade maten superbt.

Där avnjöt jag en mycket god svampfylld ravioli med svart tryffel. Mums va god den va!

Hörde inga näktergalar som sjöng vid Julias hus, men här hade vi sällskap av svalorna...

...och en gullig hund som tyckte att min kamera var väldigt otäck.

Ett annat men säkert lika trevligt sätt att avnjuta sin lunch kan vara i skuggan av Garibaldi i en lummig park.

Eller dela en fruktsallad vid trottoarkanten...

...andra föredrar lite andlig spis.

Fast en grappa på en trottarservering var inte så dumt det heller.

Sedan orkar man med att vara lite kulturell och titta på kastellet...

...och även se hur vackert Verona ligger vid floden Adige.

Verona och Julia.

I Verona var det fullt med folk, på fina gågatan Via Mazzini där alla märkesbutiker ligger, var trängseln stor redan på morgonen.

Följer man den gatan från Pizza Brà, där den romersk amfiteater Arena di Verona ligger...

...och sedan svänger till höger. Hittar man Julias balkong.

Det var här Romeo stod och längtade efter sin Julia. En sorglig historia som Shakespeare bygger sin pjäs på. Är det kanske Julias ande som skymtar där uppe på balkongen i dag?

Många unga par är det som i dag kommer hit för att lämna sina önskningar på små lappar uppklistrade med tuggummin.

Många tuggummin var det.

Vad bryr sig kärleken om förbud.

Många är det som sätter fast sina hänglås här och sedan kastar bort nyckeln.

Inte heller spelar det så stor roll att det förmodligen inte var just här som Julia och Romeo var, det viktiga är väl att man vill tro att det var här den tragiska kärlekshistorien utspelades. Det här huset som är från 1200-talet var troligtvis ett värdshus och balkongen murades dit på 1930-talet och 1905 köpte Veronas politiker huset och döpte det till Julias hus.

Vet inte om det är den riktiga porten men här bakom den dörren lär Romeo ha bott.

Något som inte är påhittat eller fantasi är att här i Verona var det familjen Scala som styrde och ställde. Här i den stiliga sakrofagen vilar Veronas grundare.

I ett valv hänger ett stort valben, det är en gåva till familjen Scala, när och varför de fick det vet jag inte. Kanske någon annan som vet? Berätta gärna.

En kul sak med Verona är att man ibland kan förvillas att to att man är i Sverige, för deras flagga är väldigt lik vår svenska flagga.

På torget Piazza Erbe är det alltid full fart både på torghandeln och i serveringarna som kantar torget.

Mitt minne som jag köpte med mig från den här resan var en stilig mask.

 Polisen såg ut att ha det ganska lugnt, han kunde stå med armarna i kors och beundra de vackra unga damerna som passerade förbi.

 För mig var det dags för lunch, men det är en annan historia.