Verla, ytterligare ett världsarv.

Sista dagen på vår resa i Finland letar vi oss fram till ännu ett världsarv. Alldeles intill det världsarv vi ska titta på finns det information om hällristningar. Jag kan inte se var de är men tar för säkerhetsskull några bilder på klippan som finns på andra sidan sjön. Kan ju kika lite närmare på bilderna sedan.

Och så riktigt så, här finns det några. Nu är det bara några få, där man kan se att det är ifyllt med rött, men man kan ana i berget att det finns fler.

Det här som liknar ett hjärta, till höger i berget, är nog ingen ristning, det är nog bara naturen som har format sin hjärtliga hälsning där.

Verla träsliperi och pappfabrik är en välbevarad nedlagd träindustri.

Fabriken grundades 1872 och stängdes 1964 sedan de sista arbetarna gått i pension. Den första fabriksbyggnaden brann dock ner men ersattes av de som nu finns och då byggde man det större och i tegel. En pampig byggnad är det.

Riktigt fina prydnader på taket.

Fin viloplats för fåglarna.

Många fina byggnade finns det här så även ett besök då det inte är öppen känns fint.

En egen brandstation hade de också. Inte så stor men var nog bra att ha när man arbetade med trä och papper.

Vatten är bra transportmedel så jag gissar att man både tog upp material för tillverkning nere vid sjön och lastade de färdiga produkterna för leverans till båtar via den här lilla järnvägen.

Vackert här även en gråmulen och lite regning dag.

De enda vårblommor som jag såg på hela den här resan, var den här lilla tuvan med blåsippor.