Påsk i Vadstena - Det fanns mer att se där.

I vårt program för påskvistelsen i Vadstena ingick det en historisk odysse och jag måste säg att den var riktigt givande. Guiden var en vältalig man med röstresurser så att man verkligen hörde honom och han berättade på ett sådant sätt att man levde sig in hur det var på den tiden då klostret var i full gång och även tiden före då unge kung Valdemar höll hov där.

Vi började inne i matsalen och fick en berättelse om hur munkarna bodde, där hade de sina celler och nischen där urnan står var det ett litet fönster.

Slottet såg helt annorlunda ut på den tiden, det enda som är kvar av den ståten som rådde då är teglet som det var byggt i. Tegel var dyrt och ansågs väldigt fint. När heliga Birgitta fick sin vilja igenom så lät hon förändra hela byggnaden. Inget av prakten som rådde under kungens tid fick vara kvar. Kungen hade tydligen en enda tanke med slottet, det var att ha roligt och festa och i Birgittas synsätt var det väldigt syndigt.

Inne i det, som nu var vår frukostmatsal, finns i alla fall platsen kvar där kungen hade sin tron.

Ute på den nuvarande gården finns rester kvar av den enda platsen där abbedissan och munkarna hade någon form av kontakt med varandra. Vid gallret kunde de pratas vid och här fanns även en anordning som gjorde att de kunde överlämna föremål utan att träffas.

Birgitta Birgersdotter som numera är mer känd som Heliga Birgitta. När hennes make Ulf Gudmarsson dog fick Birgitta en av alla sina uppenbarelser om att grunda en ny klosterorden i Sverige. Nu var det inte så lätt att få till stånd en orden och ett  klosterbygge, bland annat satt hon 20 år i Rom och väntade på att påven skulle komma till henne för att bevilja tillstånd för sitt kloster. Problemet var bara att påven sedan 1309 residerade i den franska staden Avignon samt att kyrkan förbjudit inrättandet av fler ordnar. Detta hindrade dock inte Birgitta som redan tidigare i en uppenbarelse fått veta att hon skulle få se påven och kejsaren mötas i Rom. Birgittas envishet segrade till slut och hon fick träffa påven i Rom och hon fick sitt tillstånd.

Fast Birgitta återvände inte till Sverige utan påbörjade en pilgrimsresa till det Heliga landet. Men klostret byggdes efter noggrant nedtecknade föreskrifter från Birgitta. De nunnor som bodde här hade det inte lätt. Nunnorna i klostret hade en mycket sträng och strikt tillvaro. De fick aldrig lämna det inhägnade klosterområdet och bön och arbete kantade deras dagar. Vid de fönsterliknade luckorna bakom guiden skulle de bikta sig inför munkarna. Jag undrade i mitt stilla sinne vad de kunde ha att bikta sig för. Fanns inte så mycket de kunde synda med i det liv de levde.

Innanför dessa luckor satt ordensbröderna och tog emot bikten.

Vi går in i kyrkan och högt uppe på väggen kan vi se rester av den dörr och läktare där nunnorna tidigt varje morgon kom in i kyrkan för att höra gudstjänsten, för de såg inte själva gudstjänstförrättarna.

De åtta nunnor som numera bor här i klostret, har det betydligt trevligare än på Birgittas tid, de driver ett B&B och får vara ute på stan och även träffa andra människor.

Vi lämnar klosterområdet och går ner till Vadstena slott som byggdes som en försvarsanläggning på Gustav Vasas tid. Den lite skira grönskan som började framträda på träden då var som ett fint filter framför byggnaden.

Starkt solsken och titta på en mobiltelefonskärm är väl inte det optimala, svårt att se något i det ljuset, men lite spegling blev det ändå i vallgraven.

Vi går in till borggården och titta.

Jag klickar upp mobilens vidvinkel och får med nästan hela slottet. Tyvärr var det inte öppet så vi kunde inte gå in och titta.

Får nöja oss med att bara gå runt och titta.

Museijärnvägen är inte heller  igång.

Sedan kommer vi ner till stan igen och fastnar för en vacker byggnad som kallas för Rödtornet. Den byggnaden har tydligen varit både kyrka och skola.

Alla bilder är tagna med Huawei Mate 20 Pro, visserligen ett enkelt sätt att fotografera då man kan ha mobilen i fickan och inget tungt som hänger på axeln eller håll med onda händer, men inte lika roligt som med systemkameran.

Påskresa - Vadstena

I påskas blev det en liten resa söderut, otroligt fint väder blev vi överraskade med och njöt av att få komma iväg. Visserligen packade jag med mig min kamera i hopp om att mina händer skulle återhämta sig, men med onda händer så blev den kvar i väskan mest hela tiden och min mobilkamera fick visa vad den gick för. Måste säga att kameran i Huawei Mate 20 Pro imponerade på mig.

Ett första stopp tog vi i Brevens bruk, promenerade runt lite i det vackra vädret och bara njöt av solen.

Brevens bruk med anor från 1300-talet.

Målet för dagens tripp var Vadstena, eller (vas:,te:na) som vi fick lära oss att det ska uttalas. Vi checkade in på Vadstena klosterhotell. Den här byggnaden var från början klosterbrödernas hus.

Den vistelsen var en födelsedagspresent från min dotter med familj.

Mysiga rum med inredningar i Jobs textiler och tapeter.

Välkomstpresent på rummet.

Efter att ha installerat oss på rummet så längtade vi ut i solen. Vi startar vid Mårten Skinnares hus, ganska naturligt eftersom vårt rum ligger alldeles bredvid det.

Det byggdes som en del av ett hospital så tidigt som 1519.

Flott var det med inomhustoalett också, fast jag vill inte riktigt veta hur det såg ut under det "prevet" på den tiden.

Vackert mönster är det med teglet, Tegel var dyrt på den tiden så det huset ansågs nog vara riktigt fint.

Vi promenerar vidare och beundrar de fina husen.

Vadstena klosterkyrka tänker vi besöka senare.

Tar en sväng ner på stan istället. Bra vidvinkel i min nya mobil.

Där nere på stan träffar vi på en äldre dam som har en liten butik, Ögontröst.

Hon berättar att mönstret mitt i gågata är ett gammalt spetsmönster och det mönstret får barnen lära sig knyppla i skolan.

Samma mönster finns på blompottorna. Fast den här damen tyckte inte om att de är rostfärgade.

Senare på dagen hade hon tröttnat på alla prylar i sin butik och satt upp en kul skylt.

Torghandeln är i gång.

Utanför herrklädesaffären har en man slagit sig ner och klinkar fram fina låtar på sin gitarr. Ingen tiggerihatt, utan han verkade bara sitta där för att öva lite.

Vid kyrkan nere på stan...

...står en fin och mycket välvårdad "bullmerca" parkerad.

Fast nu är det dags att dar sig tillbaka till klosterhotellet för en välkomstdrink i vinkällaren.

Jag frågade inte varför de har ett skelett på dörren ner till vinkällaren.

Men vi vågade oss ner ändå.

Sommelierien häller upp lite bubbel.

Han hälsar oss välkomna och berättar en hel del om hotellets och klostrets historia.

Efter det så beger vi oss upp till matsalen som förr var munkarnas sovsalar.

För att njuta av en god middag. vad sägs om lite sparrissoppa och sedan fjällröding till huvudrätt. 

Skål!

Vadstena - Gränna

Växlande väderlek i Vadstena, då kan det vara bra att vara beväpnad med paraply för en promenad.

I Vadstena tittade vi på slottet som Gustav Vasa lät bygga på 1500-talet.

Passade även på att gå in på borggården och det var vi inte ensamma om, det var tämligen fullsatt där.

Det var någon stor mässa som hölls på slottsgården.

En lite olämplig parkering av cykeln i vallgraven, kan man tycka. Kanske inte i samtycke med ägaren av cykeln.

Vättern såg riktigt idyllisk ut i dag.

I Vadstena klosterkyrka kunde man lyssna till vacker sång.

Hittade även ett roligt fönster i Vadstena.

Det märks att det börjar bli lite höstlikt nu, stora flockar av fåglar samlar ihop sig och det känns nästan som i Hitchcocks Fåglarna ibland. Fick  ducka i bilen då de anföll.

Rådjuren tittade nyfiket på och verkar undra hur det ska gå.

Nästa stopp för oss blir vid Alvastra kloster, inte mycket kvar av det men historiens vingslag känns när man går runt där och tittar.

Det här var det första Cisterciensklostret i Sverige. Den fromma svenska drottning som bett de franska munkarna att komma hit, var troligtvis drottning Ulvhild, maka till kung Sverker den äldre.

Det första som byggdes var kyrkan och den invigdes 1185.

Munkarnas livsuppgift var att hålla mässa och lovsjunga Gud även en del praktiskt arbete utförde de.

Men inte visste jag att de även tillbad Musse Pigg.

Men nog syns det tydligt att Musse var närvarande här i klostret.

Sedan var det Omberg som fick ett besök. En  stärkande promenad upp genom den vackra skogen belönades med strålande utsikt över omgivningen och Vättern.

Vi närmar oss målet för resan som är Gränna. Undviker  man motorvägen och istället tar  de små vägarna så ser man Brahehus underifrån.

I Gränna står Amalia, polkagrisens moder, och tar emot oss.

Trevligt eftersom vi skulle bo i hennes gamla hus. Kan rekomendera "Luftseglaren August Andreés rum". Där bor man riktigt mysigt. Det är rummet med balkongen, i det gula huset.