Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Har du hört talats om Kat Hing Wai Walled.
Strax utanför staden Yuen Long ligger en gammal muromgärdad by som vi hade hört talats om, vi ska försöka ta oss dit i dag. Först gäller det att hitta rätt Tunnelbanelinje och i de närapå katakombliknade gångarna i underjorden så är det inte det lättaste i Hongkong. Efter diverse irrande hit och dit så hittade vi rätt linje och även att tåget gick åt rätt håll.
Det tog sin lilla tid men till slut sitter vi på tunnelbanan på väg till Kam Sheung. Tunnelbanetågen är långa, en bra sak är att de är designade för lite kortare människor så jag som inte är så lång når upp att hålla takstroppen ifall det är brist på sittplatser.
Tunnelbanestationen Kam Sheung var verkligen en pampig historia. Såg mer ut som ett stadshus med sin pelargång.
Infartsparkering såg också lite annorlunda ut än vad vi är vana vid här hemma.
Vi tar en promenad in till byn.
Passerar över kanalen som är strikt reglerad på kinesiskt vis.
På andra sidan gångbron flyter den lite mera fritt och där har lite fåglar samlats.
Vi passerar ett bygge där husen ser ut att vara skapade av containrar, ser nästan lite malplacerat ut med den här moderna designen bland alla hus...
Vi hittar i alla fall fram till vårt mål på utflykten; Kat Hing Wai Walled Village. Det är en gammal muromgärdad by som fortfarande är bebodd av efterkommarna till dem som en gång byggt dessa murar för att skydda sig från rivaliserande klaner, banditer, pirater - till och med tigrar, som en gång strök omkring i området.
Byn har anor tillbaka till omkring Ming-dynastin (1368-1644). Det är en rektangulär by byggd av tegelväggar. I beskrivningen av byn så står det att dessa tegelväggar är blå, men jag tycker mer att de ser gråsvarta ut.
Vi går in i byn för här kan man få en glimt av de tidiga bosättarnas spännande förflutna, de som byggde dessa omslutande väggar, grävde en vallgrav runt byn och installerade järnportar i muren.
Murarna som omsluter byn byggdes av Tang Chue-yin och Tang Chik-kin under Kangxi-regimens tidiga år i Qing-dynastin och fortfarande heter alla innevånarna i byn Tang i efternamn.
Det finns mycket historiskt att läsa om det här området, men för att göra en lång historia kort så när britterna övertog det här området som kallas för de Nya Territorierna, då gjorde innevånarna i byn uppror över de brittiska reglerna, fast britterna gjorde den historien också ganska kort för de övermannade byns befolkning med kanoner. Järnportarna monterades ner och sändes till London för utställning..
1924 fick byn tillbaka sina järnportar. Vet inte var de förvaras i dag för jag såg inte till dem. Däremot såg jag ett litet tempel längst in på huvudgatan.
Gränderna och det som kan kallas för tvärgator är väldigt smala. Ställer man sig med utsträckta armar så når man tvärs över hela gränden.
I ett hörn ser jag något som liknar en skräphög fast vid närmare betraktan så upptäcker jag att det är ett utomhuskök.
Det är inte många av husen som är kvar från begynnelsen, men det får inte plats några stora hus här inne bakom murarna. Får man inte plats med tvättmaskinen inne i huset så kan man ju ställa den i gränden.
Trädgårdarna är lite begränsade.
Vi lämnar den lilla byn och tar en promenad i den omkringliggande bebyggelsen.
___________________________________________________
Tai O - en liten fiskeby.
Ny dag och nya äventyr, fast äventyret består mest av att hitta rätt i Hongkongs vindlande gångar nere i tunnelbanan. Vi går och går i dessa gångar för att komma till rätt tunnelbanelinje och det vimlar av folk som stressar iväg till jobbet.
Ibland känns det nästan som om alla Hongkongs 7 miljoner innevånare är ute för att åka tunnelbana på en och samma gång.
Vi hade inga jobbtider att passa utan åkte gula linjen ut till Tung Chung för att där byta till buss nr 11.
Vi är på väg ut till den lilla fiskebyn Tai O som ligger på ön Lantau. Bara bussresan ut dit är värt utflykten. Vi åker genom ett varierande och kuperat landskap. Många åker ut hit på helgerna för att vandra.
Hittar ett litet meddelande på bussen. Nej, jag ringde inte och kollade vem det var från.
Det är inte så många som lever på fisket här längre, men det finns fiskare fortfarande även om många numera lever på turismen.
Förr var byn också ett tillhåll för smugglare och pirater.
Många av fiskarna jobbar nu med att köra turister på floden och ut på havet. Vissa lockar med turer ut till havs för att se de rosa delfinerna, tyvärr har de minskat så mycket i antal att det är väldigt svårt att få se dem och de som finns lever långt ute till havs.
Jag tittade på en häger i stället.
Tai O brukar kallas för Hongkongs Venedig. Inte så konstigt för husen här är byggda på stolpar och folk bor praktiskt taget ute i vattnet.
Några fiskar i alla fall fortfarande, för jag er att där borta hänger lite fiskenät på tork.
Vi tar ingen båttur utan går runt på plankvägarna som slingrar runt bland husen.
Enkla hus, men luftkonditioneringsapparater finns det.
Inte många som har bil här, bättre med båt då.
Vattenvägen är den som trafikeras mest men det finns några få vägar och gångar i byn.
Vill man ner till vattnet får man göra sig smal eller nästan gå på tvären genom någon av de trånga gränderna.
Lite svårt att hitta bland dessa gränder.
En del bryr sig inte så mycket om allt som händer runt omkring, utan sover lugnt vidare.
Dags för oss att återvända in till stan.
Lägger med en karta för de som är intresserade av var Tai o ligger. Här ser man också var Hongkongs gräns till Kina går. Det är det svarta strecket uppe vid Shenzhen.
Tunnelbana i Hongkong.
Jag hade hört att utanför ön Lantau och den lilla fiskebyn Tai O skulle det finnas rosa delfiner. Klart det måste undersökas. För att ta sig till ön kan man ta färjan från Hongkong till Mui Wo och om man skulle tro på guideboken, ta en skön promenad till fiskebyn. Men jag tror att den som skrivit guideboken inte har kollat skalan på kartan och inte heller provgått den sträckan. Vi gjorde så att vi tog tunnelbanan till Tung Chung i stället. Tunnelbanevagnarna här känns som om de är oändligt långa eftersom man kan gå genom hela tåget utan mellanväggar.
Det är kul att åka kommunalt och iaktta sina medresenärer.
De flesta är där, liksom i de flesta länder, är försjunkna i sina mobiler.
Några små passagerare var väldigt förväntansfulla för på den här linjen ligger bytet till tåget som går ut till Disneyland.
De prioriterade sittplatserna är väldigt glada här.
Tung Chung ligger ganska nära flygplatsen så här kan man byta till flygbussen fast de flesta som var med på vårt tåg verkade söka sig till den 5,7 km långa linbanan som går upp till den enorma buddhastatyn. Det ska vara vidsträckt utsikt där uppifrån men i dag ligger molnen lågt så vi letar efter bussen till Tai O i stället.
Den var inte lätt att hitta eftersom de olika busslinjerna var väldigt utspridda och dåligt skyltade. Med lite hjälp så hittade vi vår buss och for iväg. Tidtabellerna är i alla fall lätta att förstå när man väl hittat till rätt buss.
Hur det gick med de rosa delfinerna tar vi sen.
___________________________________________________
Tunnelbana i Peking.
Tänkte åka lite tunnelbana i Peking. Vid en del stationer kunde det vara en tidsödande sysselsättning om det var mycket folk eftersom de hade säkerhetskontroller som påminner om dem på flygplatserna. Skillnaden var att här fick man ha vattenflaskor med sig.
Fast när jag såg den här förbudsskylten så bestämde jag mig för att låta bli. För var skulle jag göra av alla mina vapen då.
Bestämde mig för att gå till fots istället, fast vid övergångställen får man vara uppmärksam eftersom svängade trafik inte tar hänsyn till om det är grön gubbe för fotgängarna. Kommer det en polisbil så kör de också även om de har rött och fotgängarna grönt. Vid det här övergångstället stod det poliser och visade förbipasserande en bild på en äldre kvinna. Gissar på att det var någon de efterlyste.
Jag gick till Silk Street (Sidenmarknaden) istället. I bakgrunden syns Pekings högsta hus.
Där inne var komersen i full gång. Alla ropar och vill att man ska komma in i deras bås och titta och framför allt köpa. Handla där är ett tidskrävande projekt. Priset du får från början är alltid mycket, mycket högre än vad varan är värd. Det som rekommenderas är att pruta ner till en tiondel av ursprungspriset. Förra gången jag var här, för två år sedan, var det rörigt och kläder och prylar hängde ut i gångarna. Så här såg det ut då.