Färden mot havet.

Vårt äventyr i regnskogens land går mot sitt slut, vi packar våra väskor och hoppar in i en av de de små Interbussarna för att åka mot havet. Stilla havet denna gång.

Vi åker genom ett varierande landskap med höga berg,  djupa dalar och små byar.

Eftersom vägen ut till havet ska ta runt fyra timmar så behövs det rastas och få komma ut och sträcka på benen och vad är då inte lämpligare än att stanna på ett ställe där det både finns fåglar och tillfälle för lite mellanmål för de hungriga. Jag hoppar över det där med mat, när jag upptäcker att i de höga mangoträden sitter det fullt med stora fåglar. Inga tamfåglar som matas utan vilda fåglar som sökt sig dit för att det finns godsaker i träden. De kommer dit på morgnarna för att äta av frukten och flyger bort på kvällen.

Fast nu var det inte den här lilla fågeln som jag menade, men jag tyckte att den skulle få vara med först för att inte försvinna bland de stora och färggranna.

Jag vet inte vad det är för fågel men tycker att den påminner lite om vår nötväcka med det mörka bandet över ögonen.

Det var inte så många som brydde sig om den lilla fågeln, faktiskt så var jag helt ensam om att försöka få med den på bild. De flesta hade  blicken högt upp i träden.

För där uppe fanns dessa arapapegojor. 

Klart att dessa stora och färggranna fåglar drog ögonen till sig. Enda nackdelen för mig var att vi hade åkt i luftkonditionerad buss och då jag klev ur den till den fuktiga värmen slog imman till. Tämligen frustrerande att gå där med igenimmad kamera och se alla dessa vackra fåglar. Det var bara att vänta tills imman försvann. Till slut så gjorde den det.

De här två satt och kuttrade lite kärleksfullt.

- Psst älskling, det står en fotograf där nere.

-Bäst att vi gör oss lite fina inför fotograferingen. Jag kan hjälpa dig, upp med vingen bara.

- Fast du behöver lite putsning du också.

-Vi tar fotvård också, när vi nu ändå håller på.

- Nästan klara.

-Så där, blir det bra så här. Nu kan du ta den där bilden.

Det finns en tukan här också, jag tror att den spelar lite blyg.

Det är en Gulstrupig tukan och den verkar vara lite nyfiken på vad som händer där nere på marken.

Den spanar och kikar på oss mellan löven.

Den närmar sig mer och mer.

För att plötsligt hoppa ner och reta turisterna lite. Det där röda kan ju vara ett gott bär.

Tukanen får syn på att en dörr är öppen på bussen.

-Undrar om man kan få lite skjuts här. Det var nära att vi fick en fripassagerare.

Det gick inte så bra för tukanen att lifta så den drog sig tillbaka till ett träd igen.

Dags för oss att åka vidare också och motvilligt hoppade jag in i vår lilla buss igen.

Fler byar passerade vi.

Och plötsligt är vi framme i Tamarindo och har den här utsikten från balkongen.

Till kvällen får vi en vacker solnedgång också.