Kina - Pekinganka.

Medan jag är på upptäcksfärd i en annan del av världen och inte hinner eller kan kika in på nätet så ofta så fortsätter jag med vad jag såg och upplevde i Kina 2003.

Har du varit i Kina så har du säkert ätit Pekinganka också, det brukar ingå i alla resor dit. På vår väg till Stenskogen så träffade vi på det här stället där de slaktade och tillredde ankorna som sedan skulle levereras till restauranger.

Ankorna hängde prydligt uppradade vid vägen, en livligt trafikerad väg med avgaser  och damm.

Sedan stoppades de ner i en gryta för rökning. Det doftade gott...men.

Vid bankomaten.

När några behövde besöka bankomaten och ta ut pengar så krånglade den och jag fick en liten stund för att ta några bilder på livet i Agra.

Är det här det som kan kallas diversehandel, ett digert sortiment har den butiken.

Det händer lite av varje den stunden vi väntar på de med bankärenden. Brödförsäljaren passerar.

Grönsakshandlaren kommer förbi.

Potatis eller om det är lök som ska levereras.

En lite annorlunda cykel som trampas med händerna.

Fint klädda flickor kommer förbi, kanske lunchrast på skolan.

En bräda ska levereras och en blick på de snygga tjejerna hinns med.

Mer folk i färgglada kläder vandrar förbi mig.

En häst i full fart kommer också.

Ett lite ovanligare fordon tuffar förbi. Tror att det är en sådan manick som de pressar saft ur sockerrören med. De brukar stå i gathörnen och sälja till förbipasserande.

En buss av det inte helt moderna slaget.

Hittar en gatukorsning där det är något rörig trafik.

Några skolbarn på väg hem från skolan. Jag skulle inte våga cykla där.

Navkapslar var populära att dekorera fronten på bilarna med.

Oljedunkar på väg någonstans.

En däckverkstad.

När alla var klara med sina pengauttag så tittar vi in på ett ställe där de slipar olika stenar och tillverkar vackra saker i marmor. Stensliparen verkar kunna sitt yrke utan att titta på vad han gör för han är mer intresserad av besökarna som kommer in än att hålla koll på det han slipar. Han håller slipstenen i gång genom att röra pinnen fram och åter.

Här ett exempel på vad de tillverkar.

Vi fick testa att rista in våra namn i den hårda marmorytan.

De små bitarna som slipas, fogas in i marmorn för hand och det används samma hemliga "lim" som användes för att sätta fast marmorplattorna på Taj Mahal. Ett tuff jobb att karva ur marmorn för att få dit de små bitarna, mannen här visade sitt finger och det var alldeles platt där han höll det mot verktyget. Ett sådant mormorbord skulle inte vara så dåligt att ha i trädgården här hemma, tyvärr lite för tungt att ta med i handbagaget.

Inte för att jag vill sticka huvudet i sanden eller doppa det under ytan för att slippa se hur en del lever på vår jord, snarare tvärtom, men det är dags för lunch för oss och för att klara oss mot montezuma's revenge så styr vi kosan till ett närbeläget hotell och slår oss ner vid den stora poolen. Intressant hade det varit att våga testa något av alla gatustånd men eftersom det inte är sista dagen på resan så är det bäst att låta bli.

När lunchen var avklarad började det regna och i det regnvädret beger vi oss till Röda fortet.

Det är måndagmorgon.

Det är förstås inte måndagmorgon i dag men den dagen i Bali då vi bestämde oss för att göra en utflykt var det måndagmorgon och det var faktiskt intressant att se hur trafiken flöt fram då. Fast egentligen så flöt den inte så värst mycket, i alla fall inte i staden Denpasar som vi var tvungna att ta oss igenom för att komma ut på landet. Man kan säga att det var ganska trångt på gatorna.

En del bilar trängdes där men mest var det motorcyklar och det gick väl an då de höll sig på sin sida av gatan, men oftast svällde kön in till stan ut sig och fyllde upp alla sidor av gatan.

Då blir det lite svårt att komma fram med bil.

Vår chaufför fick snirkla sig fram mellan alla motorcyklarna.

Barnen som ska till skolan kommer också med motorcykel, för det finns ingen skolbuss och de reguljära bussarna går lite som de vill.

Har man bråttom och får soppatorsk, så kan man snabbt fylla på i tanken vid alla de små gatustånd som säljer bensin på flaska. Såg något liknande i Kambodja men då var det bensin importerad från Vietnamn och den var lite billigare än på bensinstationerna. Här var det dyrare om man hade bråttom och ville tanka snabbt, bensinstationerna låg lite glesare och på alla som vi åkte förbi var det långa köer.  Fast balineserna var lite sura över skattehöjningen på bensin, som varit nyligen, och gjort bensinen så dyyyyr. Nu  kostade den hela 3.60 skr.

Någon överdrift kanske av den här motorcykelföraren för inte flög trafiken fram precis.

Det tog lite tid men vi kom ut på landsbygden och fick även se lite annat än stränder och trafik, men till det vi tittade på där återkommer jag till senare.

Men när vi kom ut på landsbygden så var det inte lika trångt och inte lika mycket trafik även om vägarna var smala där. Men de underhölls ordentligt. Åtta personer och en chaufför för att fylla i lite asfalt.

Kul transporter kunde man se här.

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen med den här lasten.

När vår utflyktsdag är slut och vi återvänder så har de som var på väg in till stan jobbat klart och är nu på väg tillbaka hem.

Undrar vad de varnar för här, kan det vara övergångsställe för Yeti?

På kvällen sitter det lite olika försäljare utefter vägarna, såg en som sålde hundvalpar och de här hade fåglar till salu.

Sopsortering på gång.

En polis försökt få lite ordning och fart på trafiken.

Hans viftande och flitigt använda visselpipa hjälpte inte så mycket. Det var lika trångt ändå.

Alla bilder i det här inlägget är tagna från vår bil under färd och många av dem genom bilrutan.

Transporter.

Något som jag fascinerades av här i Kambodja, och hade svårt att sluta fotografera, var alla dessa fantasifulla metoder att transportera saker på.  Följaktligen så har jag en hel del bilder  på dessa fordon och tänkte visa en kavalkad med dem.

Ibland gick det väldigt fort. Då hann jag inte med att få någon skärpa alls.

Ibland höll det på att välta.

Ibland blev det trångt.

Ibland räckte inte bilarna till.

Den farligaste av dem alla är nog den här, hur den föraren ser något över sitt paket är en gåta.

Som bekant är det inte bara varor som transporteras på dessa motorcyklar utan även människor. Även där är fantasin stor.

Man kan sitta lite nonchalant på sidan utan att hålla i sig.

Man kan åka med pappa som har en hjälm av modell "cykel".

Eller med pappa som har en lite bättre hjälm.

I bästa fall har även sonen en hjälm.

Hela familjen kan få plats på en motorcykel.

Man kan ha en upphöjd placering.

Och man kan sitta och ha det ganska så bra.

Trafik

I Kambodja är trafiken inte som här i Sverige, bara att gå över gatan kan ibland vara ett äventyr.

Något som var spännande var att titta på alla transporter av skilda slag.  Många av motorcykelförarna hade hjälm men hjälmen var ibland bara en enkel plasthjälm av det slag som vi inte ens skulle rekommendera en cyklist. Barnen hade nästan aldrig hjälm och ofta satt de i knäet på föraren.

Eller så fick de stå framför föraren.

Man kunde också klämma in hela familjen på en motorcykel. Det mesta jag såg på en cykel var sex personer. Här är de bara fyra.

 En Tuk Tuk ser i regel ut så här.

 Vill du ha väldigt mycket last på den, är det bra om den är stor.

Annars går det bra att lasta en hel del på en motorcykel också.

Modigt att sitta på tvären utan att hålla i sig.

Jag har hört att lastbilar och bussar är uppbyggda i trä och i den här avskalade bussen så kan man se att det är riktigt. Mycket där är av trä.

Såg inte många bussar som gick i lokaltrafik, desto fler av det här slaget.