Meiji Shrine

Den 122:e japanska kejsaren Mutsuhito, som tog namnet Meiji när han blev kejsare vid fjorton års ålder, det är honom filmen "Den siste samurajen" bygger på. Han var tydligen populär eftersom det efter hans död byggdes ett tempel till hans och kejsarinnan Shokens ära. Originalbyggnaden förstördes under andra världskriget men byggdes upp igen 1958. För att komma till själva helgedommen passerade man flera sk. Torii, en slags port eller grind som är symbolisk och markerar övergången från det profana till det heliga.

Den här dagen hade vi bokat en utflykt med det lolkal bolaget The Gray line och naturligtvis så började dagen med ett rejält regnväder. Vi var en busslast med många nationaliteter, förutom oss två svenskar så var det folk från Usa, Australien, Italien, Holland, Vietnam, Norge och även Malaysia.

På väg in mot templet såg jag en massa tunnor för vin från Bourgogne  och om jag förstod det rätt, användes det vinet vid invigningen av Meiji Shrine. Försökte inte undersöka innehållet men jag gissar att det var tomma tunnor.

 Mitt emot fanns det också en radda av tunnor för sake.

Regnväder  hindrade inte den här mannen för att gå runt och sopa bort löven från grusgången.

Innan man går in till själva helgedommen ska man rena sig och vår Guide-san visade hur man skulle göra. Hon hade innan berättat att man inte bara säger namnet till folk i Japan utan man lägger till San efter namnet, som är istället för vårt herr och fru.  Kom vi inte ihåg hennes namn så kunde vi lägga till san efter guide, likaså kunde vi göra till chauffören så han fick heta Driver-san.

Först skulle man hälla vatten i höger hand och sedan i vänster hand.

Efter det skulle man hälla vatten i munnen men inte svälja det utan bara skölja runt och sedan spotta ut.

Sedan kunde vi gå in genom den stora porten och in till det allra heligaste området.

Som synes så strilade regnet ner och det var inte lätt att balansera både kamera och paraply på samma gång.

Här finns det ett gudomligt träd. Där kan man köpa en liten träbricka för 500 Yen (48sek) och skriva ett personligt meddelande eller önskemål, sedan vid morgonceremonin förmedlas budskapet av prästerna.

I dag används det här templet för shintobröllop och vi hade turen att komma just när det var ett bröllop på gång. Först kommer prästerna, i sina tjusiga skrudar, tågandes.

Sedan två vackra flickor som jag gissar är något som liknar våra brudtärnor.

Därefter kommer själva brudparet. Ser att de är gripna av stundens allvar.

Sedan kommer alla finklädda bröllopsgäster.

De tågar förbi alla turister innan de försvinner in i det allra heligaste dit vi inte får gå. Egna fotografer har de med sig som förevigar allt med både stillbilder och film.

Vakterna gör honör och sedan förvinner de...

 ...för att först vara med om en teceremoni före själva vigslen.

Allt tar mycket lång tid och vi hinner inte stanna för att se fortsättningen. Vi ska vidare till andra sevärdheter. På vägen ut möter vi andra finklädda som förmodligen ska vara med på nästa bröllop och som letar efter vart de ska ta vägen. Kika bakom den här damen, det är inte bara jag som tycker de är vackra och vill fotografera. Även japanerna själva vill föreviga de finklädda damerna.

Det fanns vägvisare som hjälpte bröllopsgästerna till rätta.

 Den minsta lilla finklädda flickan i kimono väcker uppmärksamhet och alla vill fotografera henne.

Ser att hon blir glad över uppmärksamheten och pappan ser mycket stolt ut.

Visst är hon söt.