Sandnessjøen och hur det blev.

Vi har altså kommit till Sandnessjøen, där var vi i maj på vår bilsemester. Då liksom nu så var Norsk Husflid nere på kajen för att möta Hurtigresenärerna.

Här blir vi mottagna med öppna armar av bankens lille gut.

Då, i maj när vi var här, så höll några spanska graffitimålare på med att måla några husväggar. Så här blev det.

Så här såg det ut i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Då.

Tar en liten promenad genom stan, den är inte så stor så det går ganska fort.

Kom att tänka på berättelsen om Jona och valfisken.

Lite speglingar.

Men nu ska vi åka vidare och titta på de Sju systrarna, den här gången från sjösidan. I maj såg vi dem med snö på.

Nu har alla snö smält och vi ser dem från havssidan.

En liten motorbåt kommer farandes och verkar vilja köra ikapp med Hurtigruten.

Peter Dass var en Poet och författare till den berömda diktsamlingen Nordlands Trompet, i vilken livet bland fiskarbefolkning och småbönder skildras initierat. Petter Dass skrev även många psalmer. Han bodde och var kyrkoherde här i Alstahaug.      

Mäktigare så här med berget i bakgrunden.

Närmar oss nästa hamn som är Brønysund. Där var vi också i maj.

Där har de också en pampig bro.

Solen skiner och det är sommarvärme så vi går iland och tar en promenad.

Nere på kajen sitter välkomstkommittén, samma personer som vi såg här i maj.

Solen blänker i havet och kul mönster framträder.

Vi lämnar Brøysund och vinkar till Steinar Breiflabb, ett naturkonstverk som ligger mitt i farleden...

...och styr kosan mot Torghatten.

Då vi var här i våras hade vi tur med vädret och fick en uppriskande promenad upp till hålet i Torghatten.

Nu står vi på balkongen och väntar på att kaptenen ska manuvrera fartyget i rätt position för att vi ska få se hålet. Inte lika jobbigt som att gå dit upp. 

Skickligt rattar han sitt stora fartyg i bästa läge och alla kameror smattrar.

Steinar Breiflabb.

Vad gör man en dag i Brønnøysund när man redan har avverkat Torghatten? Inte så mycket kom vi fram till, stan är inte så stor man promenerar runt den ganska fort men det finns ett Skulpturlandskap även här liksom i Sandnessjöen. Den här heter Steinar Breiflabb, även här letade vi en del innan vi insåg att det är stenhögen som ligger ute i fjorden som är skulpturen. Steinar är namnet på den och efternamnet Beriflabb betyder marulk på svenska och då jag förstod det så såg jag att den stenhögen föreställer ju en fisk.

Innan jag kom underfund med det så träffade vi på ett av stans original, då vi hade gått ner till kajen för att möta upp Hurtigrutenfartyget. Vi frågade honom om dessa stenar, men han sa att det är bara stenar som de skrapat ihop då de gjort farleden djupare.

Men om Hurtigruten och dess fartyg visste han mer. Han hade åkt med alla fartygen och kunde tidtabellen utantill.

I dag var fartyget försenat med en kvart, men se där kommer den till slut. Det är Kong Harald som kommer.

Fartyget lägger till och det är fullt med folk ute på däck som är nyfikna på lilla Brønnøysund.

Det stora fartyget lägger till.

Förtöjningarna kastas iland.

Och passagerarna strömmar iland.

Vi lämnar kajen och skyndar bort mot den pampiga bron. Jag vill gärna ha en bild då fartyget passerar under bron.

Under tiden vi väntar på att den ska lägga ut passar jag på att titta lite på landskapet.

Ett stim fiskar simmar förbi oss.

Andra fiskar hänger på tork och ska bli klippfisk.

Lite tång.

Så är det dags för Kong Harald att ge sig iväg.

Jag får min bild, fartyget, bron och i bakgrunden Torghatten.

Men hur är det, kommer det stora fartyget under bron?

Jodå, det gick bra.

Vi går tillbaka till vårt hotell för att äta deras specialitet, grillad  klippfisk.

På väg tillbaka träffar vi på ett märkligt djur.

Nästa morgon lämnar vi stan, för färd mot nya mål och då får vi se Torghatten även från det här hållet. Det är nästan samma vinkel som man ser Torghatten då man åker Hurtigruten.

Ser också ett berg med egen profil.

Torghatten.

I mitt inlägg om De sju systrarna nämnde jag att det finns en längre saga om Helglandsfjällen och systrarna. I dag är det lämpligt att berätta hela den, för orsaken till att vi valde att stanna en natt i Brønnøysund var just Torghatten. När jag åkte Hurtigruten för några år sedan så såg jag det berget med hål i och har funderat på om det går att komma dit. Den här bilden tog jag från Hurtigrutenfartyget Nordlys.

Sagan om Helgelandsfjellen är ungefär så här: "De sju odygdiga systrarna och deras barnflicka Lekamöya badade nakna i försommarnatten på ön Landegode i Nordland. De var alla kända för sin skönhet men allra vackrast var Lekamöya. Systrarna hade smitit ut dit från sin hårde far, kung Sulitelma som härskade över fastlandet i Jättarnas Rike. Trollkungen Vågakallen härskade över Lofoten. Hans oregerlige son Hestemannen satt på Svolvaer och tittade över Vestfjorden då han hörde skratten och ropen över vattnet. Han hade tidigare i smyg beundrat Lekamöya och när han nu såg henne naken i vattnet blev han upptänd av lusta. Han kastade sig upp på sin springare och satte av; han skulle göra Lekamöya till sin kvinna. Manteln fladdrade, hans röda ögon lyste och hästens hovar slog gnistor. Flickorna hörde hovslagen och flydde, Hestemanen vann på dem, systrarna kastade sina klädknyten på ön Dönna och inväntade sitt öde på ön Alsten. Där nåddes de av solens strålar och förstenades. Lekamöya som stod och bakade på Tjötta, hörde bråket. Kastade ifrån sig sina bakredskap och sprang hemöver mot Leka. Hestemannen förstod att han inte skulle nå henne och beslöt att döda henne med ett pilskott; ingen annan man skulle få ta henne! Skarfjellsgubben, kungen av Sömnafjell, såg Hestemannens onda avsikt och kastade sin hatt i pilens väg. Pilen genomborrade hatten och träffade aldrig sitt mål. Hestemannnen blev kvar på Hestmona vid Polcirkeln medan Lekamöya nådde ön Leka innan solens strålar träffade henne så att även hon förstenades. Stävan med messmör föll ur hennes hand och färgade öns västsida vackert brandgul. Hatten blev till ön Torghatten och ligger där, genomskjuten, till vittnesmål om sagans sanning."

Har ni orkat läsa hela sagan så kan ni följa med mig på en vandring upp till hålet i berget. Eftersom min fot är tämligen nyrenoverad och inte tål alltför tuffa utmaningar så kollade jag på turistbyrån först att det inte skulle behövas klättring. Det är fjälltrakter och fjällvandring, stadiga skor och normalkondition räcker gott, svarade kvinnan där, men det är ingen klättring.  Så vi begav oss iväg.

På vädret fanns det inget att klaga på, solen sken och det hade blivit riktigt varmt.

I början är stigen lättgången och det har till och med gjorts iordning trappor på vissa partiet. Högre upp blir det ganska knaggligt men inte svårare än att jag kan ta mig fram.

Och halvvägs får man sig ett ord, av Peter Dass, med på vägen.

Vänder mig om och kikar tillbaka.

Kommer högre upp och får veta att här fördas man på eget ansvar.

Nu är vi så högt upp att vi börjar skymta hålet.

Hålet i berget skapades under istiden genom att vatten grävde sig genom de lösare bergarterna medan de hårdare runt om stod emot vattnets krafter.

Nu är vi högst upp.

Dags att gå in i hålet.

Hålet  är  160 meter långt, 35 meter högt och 20 meter brett. Ser inte så stort ut från havssidan, men här uppe känns det väldigt stort.

Det är ganska brant och en massa stenskrammel på väg ner i hålet.

Som tur är så har det byggts trappor, så det är lätt att komma ner.

Där vid slutet av trappen möter vi två äldre gentlemän som till och med sjunger en bit av en italiensk opera för oss. Överraskad av sången så kommer jag mig inte för att ta någon bild förrän de är på väg ut.

Nu ska jag ner och se hur det ser ut där nere.

Utsikten är svindlande och vacker.

Det ska gå att vandra ner på den sidan också, men där är det brant och stigen är inte lika vältrampad och underhållen.

Vi ser att vi var inte de första som varit är, hittar lite kungligt "klotter" från 1873.

En sista blick på bergen och sedan dags att gå ner igen.

När vi kommer ut i solen igen, möter vi en andfådd kille som sätter sig för att pusta lite och efteråt då jag kollar in bilden så ser jag att även det norska kungaparet varit här och satt sin signatur på berget bakom killen.

Fin utsikt över Brønnøysund här uppifrån.

Vi vandrar nedåt.

Tar oss sedan över till andra sidan av Torghatten för att se hur det ser ut från den gården vi såg där nere.

Återigen ser hålet inte så stort ut.

Passar på att ta lite bilder på havet och speglingar, innan vi återvänder till Brønnøysund.