Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Följ med till Þingvellir.
I dag ska vi till ett världsarv, nämligen Þingvellir, eller Tingvalla som vi säger på svenska. Vi börjar med ett stopp vid Islands största sjö Þingvallavatn.
Jag har lite svårt att förstå varför man bygger alla dessa små torn, har sett det över hela världen så det är en populär och tydligen internationell syssla.
Något som är populärt på Island är varmkorv och liknande snabbmat så det var inte så förvånande att det fanns en sådan korvkiosk även här.
Vi åker vidare på vår slingrande väg mot den historiska platsen Tingvalla.
Nästa gång jag kommer hit vill jag åka i ett sådant här vägmonster och inte som i vår lilla buss som skymtar där bakom.
Vi är inte ensamma om att komma på tanken att besöka Tingvalla, mycket folk är det här men vår guide säger att vi har tur som kommer när det inte är högsäsong och alla kryssningsfartyg anlänt. Då är det kö för att ta sig fram.
Tingvalla är inte bara en mycket historisk plats utan även geologiskt intressant. Det är här som den Nordamerikanska och den Eurasiska kontinentalplattan möts och som för många tusen år sedan sprack upp och sjön bildades och även dalgången som vi nu ska gå ner i. Men först lite utsiktsbilder för att få lite överblick av platsen.
Nu går vi ner och vi behöver inte klättra ner för det finns en praktiskt gångbro att gå på.
Regnet hänger i luften och det kommer lite droppar då och då, en del fastnar på växtligheten.
Än så länge är vi torra men molnen hänger lågt och skymmer bergen runt omkring.
Höga klippor kantar vår väg ner i ravinen, vacker mossa klär in stenarna och turisterna fotograferar flitigt allt de ser. --Hallå där uppe! Vänd dig om så ser du fågeln bakom dig...
Vi traskar på och imponeras av den höga klippväggen där olika formationer gör att det nästan ser ut som väggen på en borg.
Det finns skyltar om där de inte vill att vi ska gå och fram till den här grottan är det en tydlig skylt om att man inte bör trampa ner gräset, men stigen vittnar om att nyfikenheten tagit överhand för många.
Jag kikar bakåt och försöker tänka mig in i hur det såg ut här på 900-talet och det var ting på platsen.
Fantasin får lite hjälp av informationstavlan på plats.
På den här platsen låg Snorre Sturlassons hus eller kanske snarare en hydda. Många personer hade ungefär två veckors restid för att ta sig hit sedan höll tinget på i två veckor och därefter hade de även två veckors restid hem. Så det var praktiskt att ha någonstans att bo när de var här.
Här på den här platsen stod lagsagomannen och reciterade lagtexten, han kunde den utantill och läste upp en tredjedel av den vart år som det var ting. Han stod vänd mot bergväggen och orden ekade mot den så att alla kunde höra honom. Snorre Sturlasson var lagsagoman på det isländska Alltinget 1215-1218.
När vi står där och lyssnar på vår guide och försöker känna in historiens vingslag så kikar solen lite försiktigt fram genom molnen, Det vara bara någon minut och så är den solstunden över.
Vi traskar ner för att titta på kyrkan och de vita husen intill som är statens representanthus.
På den lilla kyrkogården får man bara begravas om det är stadsbegravning. Här lär Snorre Sturlasson ligga begravd, Kan det vara där?
Det här är i alla fall isländska statens representanthus.
Även om vi har otur med att molnen ligger lågt så är det ett mycket vackert område. Broar och gångvägar är uppbyggda för att skona den ömtåliga marken.