Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Vägen till Åsele

Alla dagar på vår resa har vi hittat fina rastplatser vid sjöar och vattendrag till våra lunchstopp, men i dag gick vi bet. Men på en liten skogsväg fann vi en skylt om en fäbodlämning. Svängde in för att titta och då det var lunchtid så tog vi vårt stopp där.

Här bodde Anna Margareta "Anna-Greta" Andersdotter 1852 till 1896. Det var julafton 1852 som hon flyttade in här, Lars Jonsson bodde redan i stugan och de gifte sig året efter. År 1860 fick de även en granne här ute i skogen. På bilden under syns resterna av grunden till Anna-Gretas hus.

Där nere hade de sina åkrar och ängsmarker som de brukade för slåtter. Vi dukade upp vår lunch bland blåbärsris och lingontuvor och skänkte en tanke till de människor som slitit här för sitt nödtorft.

Nästa stopp blev vid Vomforsen, där fanns det vatten, men lite för sent för lunch.

En stig ledde ner till forsen och där kunde även jag ta mig ner, ganska nära vattnet.

Ock få en bild på forsen.

Lite längre fram hade en rullstolsvänlig ramp byggts, såg en aning brant ut för att jag skulle ha vågat rulla ner om jag satt i rullstol.

Men med krycka så gick det bra att gå ner, kom inte så nära vattnet, men även klipphällar är fina.

En grillkoja var iordninggjord, ser ut som om gästboken som ligger där inne hade tagit slut och väggarna fått bli gästbok för många besökare.

Tog sedan inte så lång tid innan vi var framme vid dagens natthärbärge. Åsele värdshus.

Den ligger vid Ångermanälven och vid bron in till själva samhället finns en staty av en timmerbröt. Dit kom inte jag så de här två bilderna fick jag av maken. Timmerbröten tyckte jag var lite kul att ha kvar för jag har minnen från när jag var barn och de sprängde liknande timmerbrötar i just Ångermanälven. En spännande händelse som vi kunde få se på nära håll då.