9. Teotihuacán eller Platsen där män blev gudar

Mexiko består förstås inte bara av Mexico City så i dag tänkte vi ta en liten utflykt till Teotihuacán, det är inte så långt dit utan det ligger 4,5 mil utanför stan. Teotihuacán betyder "plats där gudarna föddes"  och återspeglar den aztekiska tron att gudarna skapade universum här. Det började troligtvis byggas 600 år före Kristus och under sin storhetstid uppskattas ha varit den sjätte största staden i hela världen.

Eftersom vi är de enda som bokat en engelsktalande guide har vi turen att få en egen bil och egen guide. Första uppehållet blir redan inne i stan för även här har det funnits pyramider. Tyvärr så tyckte inte spanjorerna att de var något som man skulle bevara utan tog sten från dem för att bygga katedraler och hus. Vissa rester finns dock kvar och på den här platsen kan man se tre olika epokers byggnader. Den  kallas för "Tre kulturers torg".

Vi fick också en kortfattade redogörelse över hur det gick till när Hernán Cortés kom, hur han blev mottagen som en kung eftersom aztekerna trodde att han var en reinkarnation av guden Quetzalcoatl som astrologiska tecknen hade förutspått skulle återuppstå just det året som Cortés kom. Cortés blev överöst med guld och ädelstenar, och som guiden sa, de fick även kvinnor.

Fast Hernán Cortés var en otacksam gäst som återgäldade gästfriheten med att erörvra landet och avrätta många azteker.

Men vi lämnar historien om Cortés och åker vidare ut mot pyramiderna, vi far motorvägen norrut och ser hur stor Mexico City med förorter är, här bor c:a 24 miljoner innevånare. Det byggs dessutom hela tiden. Vår guide berättar att de som byggt här ute; här där bosättningen klättrar upp utefter bergen, har byggts utan tillstånd och de hade varken vatten, el eller avlopp i dessa områden, men det ville de så klart ha men fick inget gehör från stadens beslutsfattare på sina krav. Då tog de och blockerade motorvägen helt enkelt och vipps så fick de igenom sina krav.

Strax före pyramiderna blir det obligatoriska stoppet vid ett hantverkscenter.

Ett intressant besök för vi fick se hur de tillverkade vackra föremål i en mycket vacker och dyr sten som skimrar i många färger.

Vi fick även en berättelse om kaktusar och hur de användes i det dagliga livet förr i tiden.

Sedan var det dags för dagens höjdpunkt, besöket vid sol- och månpyramiderna. Vi börjar i den delen som antagligen var bostäder för präster och liknande.

Här finns några välbevarde föremål och väggmålningar kvar att beskåda, som den här jaguaren.

En vacker örn.

Även rinnande vatten och bad hade de, här kunde man ta ett bad där vattnet värmdes upp med hjälp av varma stenar.

Men det mest imponerande var när vi kom fram till pyramiderna. Här har vi Månpyramiden.

Åt andra håller på "Dödens gata" ligger Solpyramiden.

Det är pampiga byggnader. Solpyramiden är den tredje största pyramiden i världen. Det var lite frestande att klättra upp på den.

Ända tills vi såg kön dit, vi var inte de enda som var här och det skulle ha tagit hela dagen att forsera den kön.

Dödens väg är också välbefolkad både med besökare och även av försäljare. Klart man måste införskaffa Aztekernas kalender. Gatan är 2,5 km lång och har fått sitt namn på grund av den felaktiga  tron att de byggnader som kantade vägen var gravar.

Vid Månpyramiden är det ingen kö, där kan vi springa upp eller göra som de flesta, kravla upp.

Vi är på ganska hög höjd här (Mexico City ligger på 2.240 m.ö.h) så lite flåsigt blir det att gå upp dit. Skönt att stanna upp och fota lite och pusta ut.

En svalkande vind fläktar lite och vi har en fin överblick över Dödens väg här upp.

På väg tillbaka till vår bil botaniserar vi lite bland alla souvenirförsäljare.

Tillbaka inne i stan kör vi förbi en märklig byggnad som verkar övergiven. Det är alldeles riktigt, för här höll en bank till men vid den stora jordbävningen 1985 så blev huset så förstört så det inte ansågs lönsamt att renovera. Nu står det som ett minnesmärke efter jordbävningen.

Det finns många tolkningar av vad Mexico betyder. Den vackraste tolkningen fick vi av vår guide Martinés. Han berättade att det var ett gammalt namn på ett insianstamspråk och betydde ungefär;  Månens strålar reflekterar sig i sjön.