Ceylonte

Är man i Sri Lanka, forna Ceylon och färdas förbi grönskande teplantage så kommer det sig ganska naturligt att man vill besöka en tefarm med tefabrik.

Vi lämnar Kandy och reser vidare genom höglandskapet. Vi  befinner oss på relativt hög höjd, runt 1900 m.ö.h, så den tyckande värmen vi hade nere i Colombo är inte lika jobbig här uppe, men det känns definitivt inte kallt ändå. Vi stannar vid Glenloch, som trots att namnet mer påminner om en skotsk whiskeyfabrik än en tefabrik så är det ändå te som framställs här.

En tjusigt klädd kvinna hälsar oss välkomna och ska bli vår guide och berätta allt om hur de nyplockade tebladen blir till det te vi dricker.

De stora och långa banden för torkning och luftning lockar fram kamerorna. Blir trevliga motiv.

Här läggs bladen för torkning.

Folk jobbar för fullt med att flytta om blad.

Och luft släpps på för att få bladen att cirkulera.

Teet torkas i stora fläktar så att ungefär hälften av vikten försvinner. Sedan hackas det, sorteras, separeras och förpackas. Mycket av maskinparken i fabriken kommer från början av 1900-talet. Men maskinerna går än. Man kan säga att av fem kilo teblad blir det ett kilo färdigt te. Så väldigt, väldigt mycket går bort.

Det är ganska mörkt inne i fabriken, så med min lilla Sonykamera som inte är så bra i mörker blir det bara några minnesbilder.

De som jobbar ute på fälten och plockar tebladen är kvinnor, det sägs att de är flinkast i händerna och att männen klarar inte av att plocka lika snabbt.

Varje plockerska ska få ihop 20 kilo teblad om dagen i den klassiska korgen de har på ryggen. För det får hon ungefär 60 kronor.

Fördelen med te är att det kan skördas året runt. Man ger bara den just plockade busken en vila på en vecka. Därefter är den plockbar igen.

Tefält.

                                                                                        föregående - nästa