Bara några garagedörrar.

Vid promenaden utefter floden i Madrid såg jag några fina garagedörrar.

Vilken dörr blir din favorit? Min är nog den röda folkan.

Floden i Madrid.

Floden Manzanares var egentligen upphovet till att Madrid en gång grundades här av morerna. Det var ju klart att vi måste ta en promenad ner till floden för att se den.

Min mor sa en gång att om det blir bubblor på vattenpölarna när det regnar, då kommer det även regna nästa dag. Här i Madrid regnade det ganska mycket och när vi gick förbi vattenpöl efter vattenpöl så kollade jag hur vår nästa dag skulle bli. Ja, se själva. Fast man kan ju hoppas på att det gamla bondetalesättet inte stämde.Men så här i efterhand kan jag upplysa om att det stämde.

Hur som helst så fick vi en blöt promenad ner till floden, vi gick förbi en enorm park, Campo del Moro Garden. Den ligger bakom slottet och verkar vara helt stängd för allmänheten.

Men nu var det floden vi var på jakt efter och floden hittade vi, den såg inte så mäktig ut och trots att det fylldes på ganska mycket från ovan såg den tämligen grund ut.

Fåglarna trivdes i det grunda vattnet och massor av svalor susade runt, svalorna var omöjliga att fånga i bild speciellt när jag vinglande med ett paraply i ena handen.

På ömse sidor om floden har det rustats upp ordentligt och det finns fina promenadvägar och även vägar för cyklister, fast om jag tolkar skylten rätt så är de farttokiga cyklisterna inte välkomna.

Vi trotsade regnet och tog en promenad utefter floden och jag kan tänka mig att en solig dag går man inte ensam där, för där har rustats upp och blivit riktigt fint. På en sträcka av två km har 1.520 träd, 14.450 buskar och 32.000 kvadratmeter gräsmark har planterats och iordningställts. Fina gångvägar och cykelbanor finns det även.

Vi har kommit till Puente de Toledo, den är byggd i barockstil 1718-1732.

Den är fint utsmyckad.

Vi går över bron och ser nedanför delar av den fina parkanläggningen och kluriga lösningar för biltrafiken.

Här har floden mer vatten och en bit bort ser vi en spännande byggnad, det måste undersökas.

Dekoren på husen i närheten är lite speciell.

Den märkliga skapelsen vi sett från bron är en gång- och cykelbro över floden.

Vi går över där.

På vägen tillbaka ser vi något annat som måste undersökas lite närmare.

...men det tar vi i nästa inlägg.

All vår början...

Det är inte alltid så lätt i början, ibland krävs det övning och övning innan färdigheten sitter där. Den här lilla knatten övade och övade på sin bräda. Åka rakt fram hade han lärt sig bemästra men så ska man klara av att hoppa också.

Han hade en intresserad åskådare också.

Varv efter varv åkte den lilla killen, ibland antydde han bara ett hopp. Inga grodhopp precis, utan bara att kunna lätta från brädan utan att trilla av.

Och till slut så gick det, efteråt så lyste glädjen i ansiktet på den lilla killen.

Turist i Madrid

Det regnade inte alla dagar vi var i Madrid och inte hela tiden heller, vi hade lite tid att ströva runt utan paraply också. en dag hamnade vi i parken Plaza de España. Här hade en hel del turister samlats och så klart måste det fotograferas och poseras.

-Ska ni stå där, vi tänkte ta en bild här.

-Jaja, ni får väl var med då. Säg omelett.

Ovanför damerna så ser det ut att gå vilt till.

Fotograferas gör det och stilarna varierar.

Här i parken finns det en staty med Don Quijote och bonden Sancho Panza med sin åsna Rucio. Det är den som alla vill få en bild på och helst med sig själv eller kompisen med på.

Don Quijote hade som mål att visa prov på ridderlighet så att han kan vinna kärleken av sin älskade Dulcinea. Vilken ridderlighet den här turisten är ute efter är mer tveksamt.

Att bevara alla minnen för eftervärlden är viktigt och då gäller det att hålla tungan rätt i munnen när man hanterar alla mobiler och kameror.

Även som modell gäller det att hålla stilen.

Hej hopp!

Går man hit en regnig dag, är man däremot tämligen ensam och kan få en bild på statyn utan turister, fast det är ju inte lika kul. Roligare då det händer något i bilden.