Påskresa - så långt söderut som det går.

Vi lämnade Varberg och for söderut, stannade i Träslövsläge.

Nästa stopp gjorde vi för att kolla in bron.

Fortsatte sedan ändå mer söderut, spanade efter de vilda djuren som de varnade för men såg inga så vi kunde lugnt fortsätta på vår väg att komma söderut.

Då vi för några år sedan, försökte ta oss ner till Skanör och Falsterbo så var det sommar och bilköerna milslånga. Då vände vi och tänkte att dit åker vi en annan gång. Nu var det en annan gång och nu var vi var nästan de enda  som var på väg dit.  Vi letade oss ner till stranden för att kolla in badhytterna, härifrån kan man även se bron över till Danmark och känna sig lite internationell.

Jag hade förväntat mig att badhytterna skulle ligga på rad vara mindre och mer färggranna. De här ligger också på rad, men såg mer ut som små friggebodar. Tänkte att de som ligger lite längre bort vid Skanörs strand kanske ser ut som de jag hade på näthinnan. Vi förflyttade oss dit bort, men där blåste det så mycket att om vi lämnat bilen vi hade blivit helt täckta i sand.

Nöjde mig med att få en bild på alla vindmöllor istället.

Blev ingen promenad i Skanör och Falsterbo, vi for så långt söderut som man kan komma istället.

Där stänkte det rejält och förutom  några tappra fotografer så var vi ganska ensamma där också.

Kikade genom ett konstverk...

...och for till Ystad.

Där blåste det också.

Spanade efter Wallander, men han hade gått i pension och syntes inte till.

Men nu var vi hungriga och  slank in till Zara i stället.   

Eftersom det var tisdag så var det de grillade revbensspjällen som lockade in oss. Zara var en trevlig man som påpekade att de hade pensionärsrabatt. Men ni är väl inte pensionärer, sa han. Vet inte om han verkligen tyckte det, för vi behövde inte visa leg på att vi passerat det strecket för ett bra tag sedan, men han påstod att vi inte såg ut som pensionärer. Hur de nu ska se ut, men vi insöp den komplimangen och stillade vår hunger med de goda revbensspjällen.

Sedan när vi var mätta och belåtna ville vi se lite av Ystad.

Såg lite typiskt skånska hus.

Sedan for vi vidare för att leta reda på den här dagens nattläger.

Så långt söderut som det går.

Så hamnade vi så långt söderut som det går att komma och ändå vara kvar i Sverige, vi är i Smygehuk.

Sedan jag var här förra gången så har det förändrats ganska mycket. Kanske fanns det något mer även då, men jag kommer bara ihåg fyren från den gången. Nu finns den här piren och plattformen där man kommer en liten till bit söderut. Det fanns sittplatser på väg ut men med tanke på allt spindelnät framför sittplatserna så såg de inte ut att vara så väl använda.

Jag såg på blötan på plattformen att det var ingen säker plats att stå på och speciellt inte om man inte ville få linsen nedstänkt. Så jag ställde mig en bit ifrån och tänkte vänta på de höga vågorna.

Tur hade jag för då kom det en frivillig modell och ställde upp sig på bra stänkplats. Han var väl medveten om mig och min kamera och beväpnade sig med ett brett leende.

Vad han inte verkade vara så beredd på var att havet var kallt och ganska så blött. Det breda leendet förvandlades till en lite annorlunda min.

Förstora och kolla in hans min, inte lika avslappnat leende längre.

Fyren ser i alla fall ut som jag kommer ihåg den.

Vi kikar på den gamla kalkugnen.

Ett vindpinat träd som förmodligen är Sveriges sydligaste träd. Inga löv på det men det är vackert ändå.

I Köpmansmagasinet kan man fika men vi var inte där vid fikatid och tyvärr missade vi också utställningen som Bob skrev om nylien. Rätt plats men fel tidpunkt.

Visst är det fint här ner vid den sydligaste kusten men vi är inte ensamna om att kommit på tanken att åka hit så när vi även hamnar i en omläggningsväg på grund av en bilolycka så beslutar vi oss för att lämna kusten och åker in i landet igen.