De stora rörliga stenarna.

De rörliga stenarna är förstås inga stora stenar som kan förflytta sig för egen maskin, men då man ser dem på håll ute på ängar och i skogen så ser de mest ut som stora stenbumlingar som ligger där...ända tills de börjar röra på sig.

Blir nästan som känslan då man står på fjället och spanar på några myskoxar och är övertygad om att det är just myskoxar man tittar på och även att de rör på sig, ända tills man plockar upp kikaren och inser att det var stenar. Fast här blir effekten tvärtom då. Speciellt då det också sticker upp ett huvud från stenen.

Jag vet inte om man kan kalla dem för söta, men jag tycker de är ganska så charmiga. Och visst kan man ana ett litet belåtet leende då den sett något extra gott att äta.

Smaskens!

De har inga tänder, men man ska ändå undvika att stoppa in fingret i munnen på dem, för de har sådan kraft i käkarna att ett finger lätt knipsas av.

Ett rejält gap har de också, inte så lätt att se eftersom de alltid hade huvudet nere i gräset då de gapade som störst.

Gytjebad är tydligen något som de verkligen njuter av.

Verkar inte bry sig så speciellt över, om någon passar på att åka snålskjuts.

Det är någon slags näshornsfågel som slagit följe med sköldpaddan.

Kohägern var nöjd med att förflytta sig för egen maskin.

Även om de här sköldpaddorna är stora och tunga och kan väga 200 kg, så kan de förflytta sig relativt snabbt. Såg en hane som upptäckte en skön dam som han gärna ville bekanta sig lite närmare med. Damen i fråga var inte intresserad av honom och drog iväg. Hanen skyndade efter men trotts att det såg ut att gå i racerfart för att vara en jättesköldpadda så var damen snabbare och han hann inte med henne. En stund senare kom han tillbaka, såg nog lite besviken ut men hade tröstat sig med lite gräs. En rejäl uppförsbacke hade han på återvägen.

Helt utmattad av "språngmarschen" och sedan backen upp, så såg han han rejält uppgiven ut.

Han orkade inte ens vara med och blåsa lite såpbubblor med kompisen.

En stilla tur i lagunen

Black Turtle Cove är en förtrollande vacker lagun på ön Santa Ctuz på Galapagos, att få åka in där i en gummibåt, stänga av motorn och sakta glida runt omsluten av mangroveskog är en njutning.

Tyst, tyst glider vi runt och iakttar djurlivet, en pelikan sitter och putsar sina fjädrar.

I ett annat träd sitter en galapagosalbatross och vilar.

Letar man i grenverken av mangroveskogen så kan man få syn på en lavahäger också. Den smälter fint in i bland de mörka grenarna.

Tyvärr finns det annat som också smälter in lite för bra i dessa grenar.

Plast hör inte hemma här så det rensar vi bort. Plasten kan allvarligt skada sköldpaddorna, de har en frizon i den här lagunen.

Förutom alla hajar, rockor och andra fiskar som vi skymtar under ytan då vi glider runt, så ska det finnas en hel del sköldpaddor också.

Det plaskar till lite bredvid vår båt och se där en liten fena sticker upp.

Strax efter dyker även ett litet huvud upp, någon som hämtar lite luft.

Vi paddlar oss längre in i lagunen.

Där inne bland rötter och grenar är det många sköldpaddor som håller till. Finns tydligen mycket gott att äta där.

Blir också fina speglingar från grenverken.

Pelikanen har tydligen putsat klart sina fjädrar och tänker byta spaningsplats.

Häftig landning.

Det var en mycket fin och stillsam tur inne i lagunen.

Jättesköldpaddor.

Orsaken till att vi åkte ut till fängelseön var egentligen inte "fängelset" utan det som lockade allra mest var att det finns jättesköldpaddor där.

De kom hit från Seychellerna i slutet på 1800-talet och var en gåva från den brittiska guvernören där. Fyra stycken Aldabrasköldpaddor var det som kom. Då bodde de på ett zoo nära Stenstaden. De förökades snabbt och 1955 fanns det omkring 200 stycken. Men folk började stjäla sköldpaddorna till försäljning utomlands som husdjur eller för mat och deras antal sjönk snabbt och när djurparken lades ner (huset rasade ihop) så flyttades sköldpaddorna till den här ön.

Här lever de lite lyxliv och verkar mumsa kål mest hela tiden. Aldabrasköldpaddorna är en av de största sköldpaddorna i världen och kan bli runt 200 år. En sak som är bra på Zanzibar är att på alla ställen där det är inträde så får man en egen guide som berättar om platsen så vi får veta en hel del om både ön och sköldpaddorna. Mata inte sköldpaddorna står det,

men vi får några kvistar att mata dem med, en växt som är som godis för dem. Tänderna var sylvassa så man fick vara lite försiktig då man matade dem.

Sköldpaddorna är lite nyfikna på oss.

Den här är så intresserad av min kamera så den kommer närmare och närmare, så nära att jag får backa för att inte få den in i linsen.

Den här arten av sköldpaddor anses nu vara så sårbar att den har placerats på IUCNs röda lista och det är en förening som sköter om dem här.

De tycker om att bli klappade på halsen och reser sig upp på alla fyra benen av njutning när man gör det.

Ser lite gulliga ut i sin sovställning, men ena frambenet bakåt och huvudet på det andra benet.

När det blir lite för varmt så går de ner i en liten dal där havsvattnet kommer in när det är flod. De kan inte simma, är tydligen för tunga för att kunna det, så det är ingen risk att de rymmer.

Nöjda och belåtna återvänder vi till Stenstaden.

Passerar några rostiga fartyg på återvägen.

Mnarani natural aquarium

Om man tar en promenad norrut från vårt hotell så kommer man till den allra nordligaste spetsen av Zanzibar och där finns det en fyr.

Där vid fyren ligger Mnarani natural aquarium, "Mnarani"  betyder "platsen för fyren" på swahili. Där har det skapats ett akvarium runt en stor naturlig tidvattenpool i korallstenen. Det här akvariet inrättades  för att rehabilitera och studera sköldpaddor som hade fångats i fiskenät.

Senare utvidgades akvariprojektet för att säkerställa att lokala sköldpaddor skyddades också. Vi betalade och gick in. Man får en egen guide som följer med runt och berättar om anläggningen och verksamheten.

Kan egentligen inte rekommendera stället för det var inte så mycket att se, men om du är i närheten så gå in bara för att stötta verksamheten, har man barn med så är det säkert riktigt uppskattat av dem för man får mata sköldpaddorna också.

De tar också hand om småsköldpaddor som får vara här tills de är 10 månader, dessa sköldpaddor släpps sedan i havet, tillsammans med den största sköldpaddan från akvariebassängen. Vid denna tid har de vuxit till tio tum och deras chanser att överleva till havs ökar dramatiskt.

Det tog inte så långt tid att gå runt här och titta men jag hoppas att den knappa hundring vi betalade i inträde gör lite nytta.

De har en hemsida och vill man läsa mer om det här projektet så finns den här.

No.1 Bridge under Heaven

Som en av tio underverk i Zhangjiajie sträcker sig denna himmelbro över två berg.

De ser kanske inte så speciell ut så här från sidan då man inte ser ända ner i dalen eftersom vegetationen döljer sikten ner. Men står du på bron, som är 25 meter, och kikar ner så är det 357 meter rakt ner. Det lär vara den högsta naturbron i välden.

Att fota rakt ner i djupet ger inte så mycket i bild, djupet försvinner liksom, och när molnen ligger lågt så ser man inte botten heller.

Klart vi måste gå över bron och kika ner i djupet. Den är speciell för kineserna som sätter upp både hänglås och band med böner om hälsa och välgång.

Ett lokalt ordspråk säger, "Att gå på den här bron ger dig bra hälsa och livslängd." Det sägs också att om din kropp skakar och dina ben darrar då du går över bron, så testas inte bara din puls och blodtryck utan du utmanar också ditt psykiska tillstånd. Låter som om det skulle vara en enorm utmaning att gå över, men bron är fem meter tjock så det kändes ganska tryggt och inte blev det några bendarr heller.

Vi lämnar bron och fortsätter vår tur här uppe. Promenaden runt här är lite av en utmaning för mitt onda knä för det är många trappor både uppför och nedför.

Men det finns så mycket fint att se på.

Träd växer högt uppe på topparna.

Det är så otroligt många vyer som jag vill fånga med kameran, svårt att välja bort vilka som ska få vara med i bloggen.

Vi kommer till en liten damm som heter The Long Life pool, där bor det några sköldpaddor.

Ser ingen som matar dem, men många försöker pricka deras lilla bro med mynt.

Orsaken till att det finns sköldpaddor här, antar jag, är för att strax intill så finns det ett berg som lär likna en sköldpadda och som kallas för "Dubbla sköldpaddan som kryper till himlen". Fast där räcker inte min fantasi till för jag hittar inget berg som ser ut som någon sköldpadda trots att vår guide försöker peka ut det för oss.

Men nu har vi vandrat färdigt i den här delen av parken. Visserligen finns det ett ställe till som vi ville gå till, men där var man tvungen att klättra på stegar för att komma upp och vår guide Carol var inte alls med på noterna om att vi skulle gå dit. Hon påstod att det inte fungerade med kryckor och dåligt knä. Hrm!!! Det var bara att foga sig och ta bussen till nästa del av parken.

Det var otroligt välordnat med transporter mellan de olika ställena. När inträdet till nationalparken väl var betald så var det bara att hoppa på en buss och åka dit man skulle. Fast nackdelen är att man klarar inte det utan en guide som kan kinesiska. Var helt omöjligt att veta vilken buss man skulle ta, chaufförerna kunde dessutom bara kinesiska.

Del 1 - Del 2 -Del 3 - Del 5 - Del 6 - Del 7